Missfall...

[Adnoel]

För en vecka sedan fick jag ett tidigt missfall och det här har varit en fruktansvärd vecka. (Självklart är det som bonus kaos på jobbet så jag kämpar samtidigt för att hålla näsan över vattnet där). Nu har tankarna börjat snurra hur vi ska göra framåt.

Ena stunden är jag säker på att jag vill försöka direkt igen. Så då läser jag på om när man kan försöka igen (och får totalt olika svar om "vad som gäller". Exempelvis att man måste vänta minst en mens.. Ngn annan (läkare) säger testa direkt om man vill osv.). Jag antar att man borde gå till gyn och kolla upp att allt är borta... Sen borde jag kanske ta lite blodprover för att kolla om det kan vara sköldkörtelns fel (nästan hela familjen utom jag äter levaxin). Allt känns bara så jobbigt och omständigt!

Nästa stund känns det som att jag ska vara nöjd som har ett barn och att jag aldrig mer vill utsätta mig för den där oron som en graviditet innebär för mig (och många andra).

Ni som haft missfall... Kollade ni upp ngt efter? Om ni valde att testa igen - När kunde ni börja försöka?

 

[Tora]

Beklagar
Vet själv hur jobbigt det är. Många kramar

Så fort jag slutat blöda så försökte vi igen.

Finns egentligen inga bevis på att man måste vänta ett visst tag. Vad som är viktigt är att du känner dig redo. Vissa vill försöka med en gång, andra vill vänta. Du får känna efter själv vad som funkar för dig.

Att man rekommenderar att vänta en mens är att det skall bli lättare att datera en ny graviditet.

Sen finns det ju alltid undantag men det är om du haft problem med tex infektion och liknande.

Du behöver oftast inte kolla upp dig om du inte har ont, feber eller luktar illa. Om det tar längre tid att sluta blöda än fyra-sex veckor är det också bra att kolla så att det inte finns rester kvar som ställer till det.

 

[Imogen]

Som ovan, medicinskt så måste du inte vänta, om du slutat blöda och mår bra i övrigt efter missfallet. Psykiskt är ju en annan historia och så olika för alla.

Jag har haft två missfall. Första i vecka 6. Fick sen ägglossning direkt i nästa cykel som om det hade varit vanlig mens och inte mf. Blev gravid igen på den ägglossningen men fick mf direkt på BIM (det missfallet hade jag aldrig upptäckt om jag inte varit så inne i testarsvängen och testar positivt innan bim).

Fick ägglossning även denna gång direkt som vanlig cykel. Resultatet av det är 14 månader gammal och sitter här bredvid och river ut alla böcker ur bokhyllan

Nu är det väl vanligare att det tar ett tag för kroppen att komma igång igen efter missfall, det verkade rätt ovanligt att det gick så lätt som för mig. Men ville bara berätta att det kan gå snabbt och lätt, även om missfallen i sig var tuffa.

 

[lil-sis]

Nej ingenting är kollat av den anledningen.
Har två missfall i år och ett 2014, alla samma dag i utvecklingen.

Före det ett avbrutet v. 8 och ett utomkveds som opererades bort v. 8.

Hur mycket man orkar kan man bara bestämma själv.

Sköldkörteln är inte svår att kolla upp.

 

[Tora]

@Adnoel tycker absolut att du skallkolla upp din sköldkörtel. Har du problem med den så är det väldigt vanligt att man får missfall. Kan kanske vara skönt att ha den kollad innan ni försöker igen?

 

[Kilauea]

Kollade inte upp nåt efter senaste missfallet. Började försöka direkt på nästa ÄL.

Psykiskt tycker jag det fortfarande är skitjobbigt. Rädslan för ett nytt MA/MF är stor, men längtan efter barn större.

 

[em-pirre]

Nu är det väl vanligare att det tar ett tag för kroppen att komma igång igen efter missfall, det verkade rätt ovanligt att det gick så lätt som för mig. Men ville bara berätta att det kan gå snabbt och lätt, även om missfallen i sig var tuffa.

Nej jag tror inte alls det är ovanligt, tvärtom. Jag tror att kroppen kommer igång ganska fort de flesta gånger. Jag hade precis slutat blöda då äl kom. Blödde väl en par veckor ungefär.

 

[Ava22]

Vi började första direkt efter missfallet i vecka 5. Blev gravid ca 6 månader efter. Jag visste inte att jag hade problem med sköldkörteln ( vi har fått hjälp med att bli gravida, dock inte ivf), men enligt mina prover så hade jag det. Och det påverkar ju fertiliteten, så jag tycker absolut att du kan kolla upp det.
Jag åkte till gyn på måndagen, missfallet på fredagen. Jag visste att det var ett missfall och var säker på att allt var borta, men min man ville att jag skulle åka in och bara kolla läget. Jag hade rätt, men det kändes inte heller fel att kolla läget.

 

[Adnoel]

Tack alla!

Jag tror och hoppas att jag vågar försöka igen "direkt", vill ju så gärna ha ett barn till (men fy tusan vad läskigt det är nu).

En annan fråga.. Man ska ju inte ha sex så länge man blöder. Men direkt när man slutat borde det väl vara ok?

 

[lil-sis]

Tack alla!

Jag tror och hoppas att jag vågar försöka igen "direkt", vill ju så gärna ha ett barn till (men fy tusan vad läskigt det är nu).

En annan fråga.. Man ska ju inte ha sex så länge man blöder. Men direkt när man slutat borde det väl vara ok?

Jadå

 

[Adnoel]

Fick snabbt ett plus igen... (I torsdags). Igår såg jag pyttesmå ljusbruna/beiga flytningar. Idag lite molande och lite mer ljusbrunaflytningar (syns bara när jag torkar mig). Livrädd att det här är ännu ett missfall på G .

 

[Sar]

För en vecka sedan fick jag ett tidigt missfall och det här har varit en fruktansvärd vecka. (Självklart är det som bonus kaos på jobbet så jag kämpar samtidigt för att hålla näsan över vattnet där). Nu har tankarna börjat snurra hur vi ska göra framåt.

Ena stunden är jag säker på att jag vill försöka direkt igen. Så då läser jag på om när man kan försöka igen (och får totalt olika svar om "vad som gäller". Exempelvis att man måste vänta minst en mens.. Ngn annan (läkare) säger testa direkt om man vill osv.). Jag antar att man borde gå till gyn och kolla upp att allt är borta... Sen borde jag kanske ta lite blodprover för att kolla om det kan vara sköldkörtelns fel (nästan hela familjen utom jag äter levaxin). Allt känns bara så jobbigt och omständigt!

Nästa stund känns det som att jag ska vara nöjd som har ett barn och att jag aldrig mer vill utsätta mig för den där oron som en graviditet innebär för mig (och många andra).

Ni som haft missfall... Kollade ni upp ngt efter? Om ni valde att testa igen - När kunde ni börja försöka?

För mig släppte inte hela hinnan så det blev nödvändigt med skrapning för att överhuvudtaget kunna bli med barn igen. Vi provade direkt efter första mensen, det tog direkt och vi fick tvillingar

 

[Sar]

Testade för övrigt positivt efter missfallet så länge hinnan var kvar...

 

[em-pirre]

@Adnoel
Har du testat negativt innan nya pluset?

 

[*Gotlandsrusset*]

För en vecka sedan fick jag ett tidigt missfall och det här har varit en fruktansvärd vecka. (Självklart är det som bonus kaos på jobbet så jag kämpar samtidigt för att hålla näsan över vattnet där). Nu har tankarna börjat snurra hur vi ska göra framåt.

Ena stunden är jag säker på att jag vill försöka direkt igen. Så då läser jag på om när man kan försöka igen (och får totalt olika svar om "vad som gäller". Exempelvis att man måste vänta minst en mens.. Ngn annan (läkare) säger testa direkt om man vill osv.). Jag antar att man borde gå till gyn och kolla upp att allt är borta... Sen borde jag kanske ta lite blodprover för att kolla om det kan vara sköldkörtelns fel (nästan hela familjen utom jag äter levaxin). Allt känns bara så jobbigt och omständigt!

Nästa stund känns det som att jag ska vara nöjd som har ett barn och att jag aldrig mer vill utsätta mig för den där oron som en graviditet innebär för mig (och många andra).

Ni som haft missfall... Kollade ni upp ngt efter? Om ni valde att testa igen - När kunde ni börja försöka?

Beklagar verkligen Fick själv missfall i december 2015, va i v 10. Så jag vet precis hur det känns och vad du går igenom.

Jag blev dels kollad på gyn när jag började blöda, såg då ett icke levande foster som stannat av i v 6. Fick tid igen på gyn 10 dagar senare för att dubbelkolla så att fostret ej växt. Innan dess började jag störtblöda och hade förlossningsliknande värkar. Åkte till akuten då jag blödde igenom allt och va svimfärdig. Redan där såg man att nästan allt va ute.

Återbesök på gyn en vecka efter akuten, där såg man att allt va ute och ny ägglossning var på gång. Gynläkaren rekommenderade att vänta en menstruation ifall det fanns små små rester kvar som skulle stötas ut.

Jag valde att vänta 3 månader sen tog det sig oplanerat.

Kände och känner precis som du, varenda gång jag går på toaletten är jag livrädd att de är blod i toalettstolen. Detta trots att jag fick se en levande bebis i v 8+5. Men blir det missfall igen nu så kommer vi va nöjda med vår son. Missfall tär verkligen på en fysiskt oxh psykiskt.

 

[Adnoel]

@Adnoel
Har du testat negativt innan nya pluset?

Yepp, testade negativt både hemma och hos gyn.

 

[Adnoel]

För mig släppte inte hela hinnan så det blev nödvändigt med skrapning för att överhuvudtaget kunna bli med barn igen. Vi provade direkt efter första mensen, det tog direkt och vi fick tvillingar

Jag var hos gyn och kollade efter missfallet och hon sa att allt såg bra ut. Hon sa även att vi inte behövde vänta en mens utan att man mest brukar säga det så man sen vet att det inte är det första "missfallet" som sitter fel.

Härligt att ni lyckades så snabbt efter

 

[Adnoel]

Beklagar verkligen Fick själv missfall i december 2015, va i v 10. Så jag vet precis hur det känns och vad du går igenom.

Jag blev dels kollad på gyn när jag började blöda, såg då ett icke levande foster som stannat av i v 6. Fick tid igen på gyn 10 dagar senare för att dubbelkolla så att fostret ej växt. Innan dess började jag störtblöda och hade förlossningsliknande värkar. Åkte till akuten då jag blödde igenom allt och va svimfärdig. Redan där såg man att nästan allt va ute.

Återbesök på gyn en vecka efter akuten, där såg man att allt va ute och ny ägglossning var på gång. Gynläkaren rekommenderade att vänta en menstruation ifall det fanns små små rester kvar som skulle stötas ut.

Jag valde att vänta 3 månader sen tog det sig oplanerat.

Kände och känner precis som du, varenda gång jag går på toaletten är jag livrädd att de är blod i toalettstolen. Detta trots att jag fick se en levande bebis i v 8+5. Men blir det missfall igen nu så kommer vi va nöjda med vår son. Missfall tär verkligen på en fysiskt oxh psykiskt.

Beklagar ditt förra missfall , men grattis att du blivit gravid igen .

Mitt missfall var väldigt tidigt. Jag fick ont i ryggen och blödde mkt. Men inte så att jag kände att jag behövde åka in. Sen var jag på återbesök nästan drygt 14 dagar senare (tror jag det var) och då sa hon att allt såg bra ut, inga tecken på att ngt skulle vara kvar. (Testade negativt bara 3 dagar efter att jag började blöda). Gyn sa att de brukar rekommendera att man väntar en mens mest för att vara säkra på när den nya graviditeten börjar (eftersom man inte har ngn mens att utgå från) samt att man vill vara säker att det inte är den "första graviditeten" som "spökar" på ngt vis (typ sitter fel eller har rester kvar). Men hon tyckte inte att jag behövde det om jag inte ville.

Vi tänkte mest att "klart det inte tar sig direkt" och var väl lite oförsiktiga... Men nu ska jag försöka tänka positivt här, jag kommer vara livrädd varje toalettbesök i några v (ja om det inte börjar blöda mer nu då.). Ska försöka få ett tidigt vul sen och hoppas få se en levande liten minime.

 

[*Gotlandsrusset*]

Beklagar ditt förra missfall , men grattis att du blivit gravid igen .

Mitt missfall var väldigt tidigt. Jag fick ont i ryggen och blödde mkt. Men inte så att jag kände att jag behövde åka in. Sen var jag på återbesök nästan drygt 14 dagar senare (tror jag det var) och då sa hon att allt såg bra ut, inga tecken på att ngt skulle vara kvar. (Testade negativt bara 3 dagar efter att jag började blöda). Gyn sa att de brukar rekommendera att man väntar en mens mest för att vara säkra på när den nya graviditeten börjar (eftersom man inte har ngn mens att utgå från) samt att man vill vara säker att det inte är den "första graviditeten" som "spökar" på ngt vis (typ sitter fel eller har rester kvar). Men hon tyckte inte att jag behövde det om jag inte ville.

Vi tänkte mest att "klart det inte tar sig direkt" och var väl lite oförsiktiga... Men nu ska jag försöka tänka positivt här, jag kommer vara livrädd varje toalettbesök i några v (ja om det inte börjar blöda mer nu då.). Ska försöka få ett tidigt vul sen och hoppas få se en levande liten minime.

Håller tummarna för er Det är som min mamma alltid säger: man väljer inte när barnen vill komma.

 

[Badger]

För en vecka sedan fick jag ett tidigt missfall och det här har varit en fruktansvärd vecka. (Självklart är det som bonus kaos på jobbet så jag kämpar samtidigt för att hålla näsan över vattnet där). Nu har tankarna börjat snurra hur vi ska göra framåt.

Ena stunden är jag säker på att jag vill försöka direkt igen. Så då läser jag på om när man kan försöka igen (och får totalt olika svar om "vad som gäller". Exempelvis att man måste vänta minst en mens.. Ngn annan (läkare) säger testa direkt om man vill osv.). Jag antar att man borde gå till gyn och kolla upp att allt är borta... Sen borde jag kanske ta lite blodprover för att kolla om det kan vara sköldkörtelns fel (nästan hela familjen utom jag äter levaxin). Allt känns bara så jobbigt och omständigt!

Nästa stund känns det som att jag ska vara nöjd som har ett barn och att jag aldrig mer vill utsätta mig för den där oron som en graviditet innebär för mig (och många andra).

Ni som haft missfall... Kollade ni upp ngt efter? Om ni valde att testa igen - När kunde ni börja försöka?

Väntade en mens bara, missfall är ju jättevanligt första veckorna.

Blev gravid direkt igen o barnet är 6 nu. Kollade tidigare vul bara den gången, privat, för att jag ville.