Minnen - utbruten ur Ytlighet i ett förhållande.

[MML]

Och jag har också minnen från det jag var ca 2.5 år. Och kan komma ihåg mer eller mindre hela föreläsningar på tentan några månader senare.

Men likväl glömmer jag att ta med mig de där hårspännena jag skulle ta till jobbet i morse, eller jag frågar särbon samma sak för tredje gången för jag la inte svaret på minnet då vi pratade om något i somras

Jag funderade på om det här var värt en egen tråd, men å andra sidan har den här tråden spretat åt så många olika håll redan, så varför inte ett till?

Det här med minnen från barndomen, finns det några allmänt kända gränser för när man "brukar" komma i håg saker?

Jag skummade lite snabbt igenom ett par artiklar bara, och uppfattade det som att enklare munnen från 2-3 års ålder, och mer omfattande minnen från 4-5 års ålder, är ganska vanligt/normalt, men jag satte mig inte in i det så mycket just nu.

Själv har jag också mina tidigaste minnen från ca 2,5 års ålder. Korta ögonblicksminnen av upplevelser som säkert var traumatiska för ett litet barn, så jag ser det som helt naturligt att de fastnat.

 

[Angloubet]

Jag funderade på om det här var värt en egen tråd, men å andra sidan har den här tråden spretat åt så många olika håll redan, så varför inte ett till?

Det här med minnen från barndomen, finns det några allmänt kända gränser för när man "brukar" komma i håg saker?

Jag skummade lite snabbt igenom ett par artiklar bara, och uppfattade det som att enklare munnen från 2-3 års ålder, och mer omfattande minnen från 4-5 års ålder, är ganska vanligt/normalt, men jag satte mig inte in i det så mycket just nu.

Själv har jag också mina tidigaste minnen från ca 2,5 års ålder. Korta ögonblicksminnen av upplevelser som säkert var traumatiska för ett litet barn, så jag ser det som helt naturligt att de fastnat.

Jag har ett enda minne av min farfar som dog när jag var 2.5år. Har även ett minne av att jag tyckte min syster var töntig på begravningen, vilket ingen annan kan berätta för mig, den känslan
Min mamma har en minnesbild av hennes farmor som dog när hon var i ungefär samma ålder. Vi träffade inte dem till vardags, men ändå inte *så* ovanligt? Helt normala vardagssituationer, hennes bild är ett par ben i en gungstol som bara farmor använde, min är farfar som ligger i en säng i köket. Jag har funderat på hur just dessa tillfällen blev utvalda att sparas, de verkar så oviktiga?

 

[MML]

Jag har ett enda minne av min farfar som dog när jag var 2.5år. Har även ett minne av att jag tyckte min syster var töntig på begravningen, vilket ingen annan kan berätta för mig, den känslan
Min mamma har en minnesbild av hennes farmor som dog när hon var i ungefär samma ålder. Vi träffade inte dem till vardags, men ändå inte *så* ovanligt? Helt normala vardagssituationer, hennes bild är ett par ben i en gungstol som bara farmor använde, min är farfar som ligger i en säng i köket. Jag har funderat på hur just dessa tillfällen blev utvalda att sparas, de verkar så oviktiga?

Mitt tidigaste minne (i vart fall tror jag att det är det första) är av hur jag sitter i en bil (i bilstol, därav en ledtråd om min unga ålder) på väg till dagis (där jag slutade som treåring) och var absolut rosenrasande och både skrek och grät. Med andra ord ett klassiskt "toddler tantrum"

Det som nästan är mest intressant, tycker jag, är att jag minns så tydligt hur vansinnigt arg jag var! Som vuxen är nämligen ilska den känsla jag har absolut svårast att plocka fram.

 

[Luff]

Jag har trott att jag kommer ihåg från min 3-4 års ålder men insett att det är foton och syskon och föräldrars berättelser jag kommer ihåg. Kommer ihåg en traumatisk händelse väldigt tydligt från det jag är 5-6 och ytterligare några upplevelser från den åldern som är förknippat med min dagmammavistelse, inget otäckt, bara vad jag gjorde där. Men inget från mitt hem från den åldern. Konstigt.

 

[Fetaost]

Från tre år och frammåt har jag ganska mycket minnen. Jag minns även några drömmar jag haft som mycket liten.
Som vuxen minns jag knappt vad jag gjorde igår och absolut inte vad jag drömt under natten.

Minnerna är inte förknippade med något exceptionellt som trauma eller så utan är bara vanliga saker.

 

[Kakis]

Jag har ett klart minne från när jag var 2,5år. Jag vet exakt hur ett paket jag fick den julaftonen såg ut. I det var det en nalle min mammas faster gjort som sen följde mig troget under hela min uppväxt.

 

[Sel]

Jag har väldigt få minnen från när jag var mycket ung - och de jag har litar jag inte riktigt på. Ofta tänker jag att det är en händelse som blivit återberättad eller ett barndomsfotografi man sett...eller liknande.
Jag vet att det finns ett exempel när familjen besökte Skara sommarland, jag tror att jag var fyra eller fem (?) och jag blev sur över något och gick och gömde mig i ett smurfhus. Det finns tillhörande bild på en mycket trumpen Sel och jag har hört historien otaliga gånger. Det vore inte konstigt om det skulle kännas som ett minne till sist.

 

[nightcrawler]

Från tre år och frammåt har jag ganska mycket minnen. Jag minns även några drömmar jag haft som mycket liten.
Som vuxen minns jag knappt vad jag gjorde igår och absolut inte vad jag drömt under natten.

Minnerna är inte förknippade med något exceptionellt som trauma eller så utan är bara vanliga saker.

Samma här. Minns väldigt mycket från när jag var runt 2,5-3år och fram.
Numera är minnet som en teflonpanna. Om det inte är något som jag verkligen lägger på minnet, typ vissa saker som vissa människor säger. Då minns jag exakt.

 

[Midsommarblomster]

Vi flyttade när jag precis fyllde 4 och jag har rätt få minnen från tiden innan. Några få, helt vardagliga saker.

Mina tidigaste minnen är annars mardrömmar. Jag hade rätt mycket mardrömmar som barn och några väldigt tidiga minns jag. Sen är det ju såklart svårt att veta hur dessa minnen eventuellt har förändrats över tid.

 

[Habina]

Jag har ett minne från när jag var nio månader. Helt galet, jag trodde inte att det var så tidigt. Men fått bekräftat från min mamma.

Annars minns jag när jag var två år och letade strumpor och stövlar med min bästis. Det fastnade på film, men jag var vuxen när jag såg filmen och själva upplevelsen/minnet var helt annorlunda än filmen.

 

[Lumos_Nox]

När jag läser den här tråden börjar jag bli bekymrad över min arma hjärna Jag har noll minnen ifrån så låg ålder, kanske kan pressa fram från sex-sju års åldern men det är fortfarande hyffsat oklart om det är sant eller om jag tom var äldre.
Suttit hela dagen och försökt leta minnen sen innan skoltiden men kommer upp blankt hela tiden.
Spännande insikt men lite läskigt.

 

[Islandshästryttare]

Samma för mig som för @Lumos_Nox har noll minnen från när jag var yngre än 6-7 år nånstans. Inget som stör mig alls . Antar att det är olika helt enkelt?

 

[Sel]

När jag läser den här tråden börjar jag bli bekymrad över min arma hjärna Jag har noll minnen ifrån så låg ålder, kanske kan pressa fram från sex-sju års åldern men det är fortfarande hyffsat oklart om det är sant eller om jag tom var äldre.
Suttit hela dagen och försökt leta minnen sen innan skoltiden men kommer upp blankt hela tiden.
Spännande insikt men lite läskigt.

Du är inte ensam. jag blir alltid fövånad när folk minns saker innan skoltiden.

 

[Hippocampus]

Jag har minnen från tidigare liv

 

[Sel]

Det är nog därför jag tycker att det är tramsigt att slå på stort för väldigt små barn runt födelsedagar och julafton... eller för all del semester. Det är ingenting de kommer att minnas ändå och är, i mitt sinne i alla fall, för föräldrarnas skull.

 

[parellikusken]

Jag minns typ mer från dagistiden än från låg- och mellanstadiet. Gick på ett fantastiskt dagis där jag trivdes otroligt bra och kände mig trygg. Det gör nog att jag minns så mycket därifrån.

 

[Enya]

Det är nog därför jag tycker att det är tramsigt att slå på stort för väldigt små barn runt födelsedagar och julafton... eller för all del semester. Det är ingenting de kommer att minnas ändå och är, i mitt sinne i alla fall, för föräldrarnas skull.

Man slår ju inte på stort för att minnas det utan för att göra det roligt för barnet här och nu.

 

[MML]

Man slår ju inte på stort för att minnas det utan för att göra det roligt för barnet här och nu.

Så tänker jag också, och även att barn tenderar att komma i håg mer sina första år, som de senare glömmer bort. Eller, det är i alla fall vad jag har läst mig till. Såg någonstans att ett 2,5-årigt barn mycket väl kan minnas sin förra jul (som 1,5-åring), även om båda jularna är borta ur minnet i 10-årsåldern eller så. Ju yngre man är, desto mer minns man, bortsett från de där minnena som av en eller annan anledning fastnar då och hänger kvar. Det är ju ganska logiskt när man tänker efter.

Sedan så är det väl kul även för föräldrar och andra att göra en riktigt barnvänlig jul/födelsedag o. s. v. och verkligen låta barnet stå i centrum, om man så vill

 

[MML]

Jag har väldigt få minnen från när jag var mycket ung - och de jag har litar jag inte riktigt på. Ofta tänker jag att det är en händelse som blivit återberättad eller ett barndomsfotografi man sett...eller liknande.

Det här har jag också funderat en del på. Jag har t. ex. ett annat minne från samma dagis, d. v. s. jag måste ha varit högst 3 år ung. Det har jag dock fått veta att jag såg på film runt 6-7 års ålder, så jag vet egentligen inte om det är själva minnet jag har, eller minnet av filmen, eller om minnet från dagis återkom när jag såg filmen, så att det är lite av en blandning? Jag kommer nu inte alls i håg filmen, och "ser" det inte ur en filmkameras perspektiv, utan jag "ser" det från mitt eget perspektiv så att säga.

Jag har också märkt att många minnen "väcks" av bilder. T. ex. en bild på mig i sommarklänning och midsommarkrans, jag gissar att jag är runt 5-6 år på bilden. När jag ser den minns jag mycket av den dagen - min kusin tog bilden, vi grillade och min far och jag satt ensamma på altanen sent på kvällen (i alla fall sent för mig, då ) och åt grillat kött. Min mor tyckte att det såg så barbariskt ut hur vi höll i ben och gnagde, så hon deltog inte Jag minns att det smakade himmelskt!

Minnet är jag helt säker på att det är äkta, men jag hade nog inte "låst upp det" utan att ha sett bilden, tror jag.

 

[Enya]

Så tänker jag också, och även att barn tenderar att komma i håg mer sina första år, som de senare glömmer bort. Eller, det är i alla fall vad jag har läst mig till. Såg någonstans att ett 2,5-årigt barn mycket väl kan minnas sin förra jul (som 1,5-åring), även om båda jularna är borta ur minnet i 10-årsåldern eller så. Ju yngre man är, desto mer minns man, bortsett från de där minnena som av en eller annan anledning fastnar då och hänger kvar. Det är ju ganska logiskt när man tänker efter.

Sedan så är det väl kul även för föräldrar och andra att göra en riktigt barnvänlig jul/födelsedag o. s. v. och verkligen låta barnet stå i centrum, om man så vill

Ja, för visst är det väl kul att fira barnet, semestra barnvänligt, ha barnvänliga högtider för att glädja barnen? så tänker jag. Det är ju en del av min glädje att se även små barns glädje. Jag bryr mig inte om att de inte minns dem som vuxna, jag minns dem, jag fotar, jag berättar i resten av deras liv i så fall. Men de får uppleva roliga och fina saker för deras skull, för barn tycker om att uppleva saker, även som små, eller kanske speciellt som små till och med, med färger, ljud och händelser.