Så här känner jag inför detta
Jag ska försöka förklara mina tankar angående vikttillägg så klart och tydligt jag kan. (Men det kanske blir lite långt...
)
Att rida och hålla på med hästar är för mig först och främst en livsstil, som för mig betyder motion, kamratskap med djuren, sund livsföring och utveckling. Jag skulle hålla på med hästar även om distans inte fanns. Men att tävla i distansritt passar mig väldigt bra. Jag gillar uthållighetssporter.
Jag personligen är övertygad om att människokroppen mår bäst av att inte tillföras mer energi än vad den gör av med. Jag och min man äter väldigt mycket, så det är ingen risk att vi inte får i oss de näringsämnen som behövs. Men vi är också ganska fysiskt aktiva (när vi håller på med hästarna eller jobbar på gården) så vi är naturligt smala. Min man är 180 cm lång, har ganska grov benstomme och väger 67 kg. Jag är 169 cm, normal benstomme och väger ca 55 kg. Min man har nog aldrig kollat sin ämnesomsättning, men jag har, och den visade sig vara normal. Alltså är det inget fel på oss. Vi bantar inte, vi har inga viktrelaterade sjukdomar. Vi känner oss helt normala, sunda och friska.
Just därför känns det för oss väldigt osunt, onaturligt och dessutom hänsynslöst mot hästen att placera MER vikt på hästens rygg än vad som behövs. Jag (som anser mig helt normal) förväntas göra detta för att visa min goda vilja gentemot andra ryttare, som väger mer. Det är ju varken mitt eller hästens fel att de väger mer.
Du skriver att medelvikten för män som mönstrar är 74 kg. Medelvikten ja, men jag tvivlar på att det är idealvikten. Jag har hört många rapporter om att medelvikten ökar, och att befolkningen i Sverige och övriga i-länder ofta är överviktiga. När medelvikten blir 80 kg, förväntas jag och mina hästar vara lika solidariska då också?
En viktgräns på 70 kg, som det har varit de senaste åren, är bättre än 75 kg, som det tydligen ska bli igen. Men jag tycker man kan slopa viktgränsen helt. Jag, som är en vuxen kvinna över normallängd, inser att det finns många ryttare som är lättare än jag, men jag är inte rädd för konkurrens från dem. Dels för att jag tvivlar på att det finns folk som ägnar sig åt distans för att bli rika. Dels för att barn saknar många av de fördelarna som en vuxen har. Ett barn har inte hunnit samla på sig de erfarenheter jag har. Ett barn har inte samma möjlighet som en vuxen att jobba hästen. På samma sätt har män många fördelar gentemot kvinnor. Män har t ex mer muskelmassa och större uthållighet. En man springer snabbare än en kvinna. Vore det rimligt att kräva att män skulle rida med nån slags ventil i munnen som släpper in mindre syre, så att han blir lika trött i sina muskler som en kvinna skulle bli av samma fysiska aktivitet?
Eller ska vi förbjuda ryttarna att springa bredvid sina hästar, eftersom männen springer snabbare än kvinnorna?
Många bra sadlar väger ganska mycket. Men det är inget argument för att höja viktgränsen. Det finns bra sadlar som även är lätta. Det finns dessutom lättviktshjälmar och lätta kläder/skor. Och det skulle säkert kunna utvecklas mer sån utrustning om efterfrågan fanns.
Min man föreslog att man ska vikta människan (t ex genom ett blybälte runt midjan) istället för hästen om man tycker det känns fel att lasta död vikt på hästen. Jo, det känns för mig visserligen något bättre, men jag misstänker att det då blir människan som tar stryk istället för hästen.
För att vänja sig vid den nya viktfördelningen måste man gå runt med blybältet även när man inte rider ibland. Hur klarar lederna det? Jag vet inte om jag är beredd att experimentera med min kropp på det viset. Jag älskar distans, och har hållit på med det i tolv år och satsar högt. Men om man måste strida mot naturen för att ha chans att vinna, då nöjer jag mig med att komma tvåa.
Om det nu är ett så stort problem med ryttarnas olika vikter, varför inte helt enkelt införa två olika klasser?
Det finns många alternativa lösningar som är mer humana mot djuren. Ingen kan någonsin påstå att systemet med minimivikter är till för djuren bästa! Det är enbart de tyngre ryttarna man värnar om. Jag kan tänka mig att värna om dem, men inte genom att lägga bly på mina hästar. Jag är öppen för att starta längre bak eller i en egen klass eller enbart få rida mindre hästar. Det finns säkert massor av andra konstruktiva förslag.
Nu ska jag svara på några av Laslaws inlägg:
Om stora prispengar infördes i distansritt och nuvarande regler behölls eller vikten var fri skulle vi nog få se många 30 - 40 kg ryttare/barn
Varför diskutera OM? I dagsläget väljer man nog en helt annan sport om man vill tjäna pengar. De som sysslar med distans är ungdomar, vuxna eller familjer, tror jag. Och de gör det i första hand för att de trivs med att rida långt och länge i naturen. Och för att de tycker om sina hästar, och har märkt att deras hästar gillar distans.
I Frankrike t.ex går många tävlingar med minimivikt. Många franska ryttarinnor tränar därför just av omtanke om sin häst alltid med utrustning som uppfyller minimivikten.
Struntsnack! Det är inte omtanken om hästen som gav dem idén att lägga extra vikt på hästen. Det är ju regelsystemet!!
När hästen arbetar bildas värme.Hästen gör sig av med vämen genom att svettas och genom att pumpa mer blod till huden där det kan avkylas Vi har hinknissar som ger hästen vatten att dricka och kyler hästen utsida med vatten för att underlätta avkylningen så att pulsen kan sjunka.
Om en tyngre ryttare väljer en större och mer viktbärande häst kommer denna häst att ha mer volym i förhållande till sin yta än en mindre viktbärande häst. Detta innebär att hästen får svårare att bli av med sin överskottsvärme och därför kommer ner i puls saktare än en mindre häst.
Det är det långvariga arbetet och pulsen som gör att en distansryttare inte klarar det som en hoppryttare gör.
Jag förstår inte vad du vill säga. Menar du att ju mindre hästen är, desto bättre? I så fall tycker jag att du har fel. Jag tror att en helt korrekt häst av rasen arab, akahltheke (eller hur det nu stavas) eller möjligen nån annan ras som jag inte känner till, med mankhöjd på ca 155 är det ideala. Om du hittar en sån häst, och dessutom är en vältränad, omdömesfull, ridskicklig och erfaren man med extremt låg vikt – då har du allt som krävs för att vinna. Men hur ofta lyckas ett ekipage pricka in allt? Och i så fall, då är de väl värda att vinna?
En längre, och därmed lite tyngre man, kanske kompenserar sin vikt genom att springa mycket vid sidan om hästen.
En annan person kanske upptäckte att hans/hennes häst inte blev större än 143 cm, men eftersom han/hon är ganska liten och lätt behåller han/hon hästen och de gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar.
Den väldigt rika ryttaren som hade råd att köpa den perfekta hästen kanske inte är så omdömesfull och ridskicklig, och därför blir han/hon slagen på mållinjen av ovan nämnda ryttare.
Så, nu har jag förklarat hur jag tänker. Ni som väger 70 kg och mer, kan ni förstå mig? Jag kan förstå att ni tycker det är orättvist att jag är lättare, men skulle vi inte kunna lösa det på nåt annat sätt än att straffa mina hästar? Att ha bly på ryggen ser jag som ett straff. Jag startar hellre längre bak. Men helst av allt vill jag ha två olika klasser, så slipper vi titta snett på varandra!
