Jag har anmält valpintresse till några MAS kennlar. Jag är väldigt säker på att denna ras kommer passa mig och har typ rensat hela internet på MAS information samt träffat ett par-tre stycken. Men skulle gärna vilja veta ännu mer om någon här äger en eller har erfarenhet och vill berätta lite mer om rasen. Kanske sånt man inte får reda på genom Google - hur det är att leva med en osv
Jag har MAS sedan snart två år tillbaka, och hade jag vetat då vad jag visste nu, hade det blivit en annan ras, även om jag vrålälskar min lilla hund. Rasen har växt med 300-400 % de senaste två-tre åren. Det tycker jag borde säga
allt. Det finns inte en chans att merparten av uppfödarna bedriver seriöst utvärderingsarbete, eller att det bara är de "bästa " exemplaren som går i avel. Antalet uppfödare har också flerdubblats det senaste åren. Jag känner till flera kennlar som mer eller mindre bedriver "valpproduktion" med otaliga kullar per år. Långt ifrån alla kennlar är anslutna till kennelklubben. Med tanke på rasens explosiva tillväxt har uttalanden som att det är en frisk och sund ras blivit extremt utdaterade på rekordtid, för vi kan helt enkelt inte veta hur alla ett-två-åringar kommer bli om några år, vare sig fysiskt eller mentalt.
Andelen hundar som mentaltestas är skrämmande låg, och för att vara en så otroligt lättlärt, arbetande hund är andelen med framstående tävlingsresultat också väldigt låg.
Min hund är en otroligt glad, positiv, arbetsvillig hund. Hon är
löjligt lättlärd, men har svårt med fokus. Vi bor i storstad (visserligen i villaområde, men ändå) och jag upplever henne som väldigt miljöstark. Men hon är reaktiv och osäker, främst för människor. Hon klarar inte av att främmande människor tar kontakt med henne, och det kan krävas att hon möter en person 15-20 gånger innan hon är någorlunda trygg med dem. Å andra sidan vrålälskar hon alla som hon faktiskt lära känna. Det finns liksom bara två lägen. Det har såklart skapat extremt mycket besvär i vardagen för oss. Hon behöver också en del hjälp för att komma ner i varv och hitta lugn på dagarna. Hon är absolut ingen lätt hund att leva med, och när jag jämför andra hundvänners "problem/utmaningar" med min hund, kan jag ibland bli helt matt. Vi firar liksom en hundradel av deras "självklara" saker, med konfetti, champagne och party. Vi ägnar minst en timma varje dag åt lydnadsträning, nosework, eller dylikt, och jag känner att det är i absoluta underkant för att hon ska vara nöjd.
Absolut alla Masar jag känner (vilket ändå är en hel del) är (väldigt) vaktande, larmande och med ganska stark jaktinstinkt. Vallinstinkten däremot, är svag. I övrigt spretar rasen något helt enormt. Vår hund och mina svärföräldrars, som är lika gamla, är som natt och dag, och har absolut helt motsatta starka och svaga sidor. Inte ens utseendemässigt finns det en enhetlighet i rasen.
Jag skulle nog ändå kunna tänka mig MAS igen, men bara från en enda uppfödare. Hon är superseriös, hon är långsiktig, hon vill verkligen rasens bästa, hon har fantastiskt avelsmaterial, hon utvärderar sina hundar och sina uppfödningar (genom att tex. ställa krav på BPH och betala tillbaka en del av köpeskillingen när det är genomfört). För att över huvud taget vara aktuellt hos henne ska man nog kunna uppvisa seriösa tränings- och tävlingsambitioner och inte bara på planstadiet, utan vara någorlunda meriterad sen innan. Hon liksom jag tycker att hunden SKA vara en arbetshund med en uppgift, INTE en sällskapshund.
Jag ska tillägga att jag inte har läst tråden innan svar så det kan säkert ha blivit en del upprepningar, jag vill inte färgas av andras åsikter utan ge min ärliga bild. Till folk som är seriöst intresserade av rasen brukar jag säga att vänta tio år, och om du fortfarande är intresserad då med det hundutbud vi har då, så kanske du bör överväga den.
