Lång historia som jag kortat ner så mycket som möjligt:
Min pojkvän har en bästa kompis som han har känt i två år. Jag har varit ihop med min kille i tre år. Under dessa två åren har vi alla tre umgåtts mycket tillsammans. Jag och min pojkväns kompis har verkligen blivit bra vänner vi med. Vi har inte umgåtts något själva däremot med undantag från att vi ibland chattar en del på facebook.
Nu till det jobbiga: Kompisen verkar alltid ha tyckt att jag är trevlig och rolig. Han har sagt till min pojkvän att det syns verkligen att vi två är gjorda för varandra och har sagt att min kille borde fria till mig snart. Kompisen har sagt att han önskar att han själv hittade en tjej som var som jag.
Från detta har han nu vänt helt. För några månader sedan började han prata med min pojkvän och säg saker i stil med att jag är bossig, att min pojkvän inte får göra någonting utan att jag bestämmer, att han är förvånad över att min pojkvän ens får gå utanför dörren själv med tanke på vilket hårt strypkoppel jag har på honom (!?). Kompisen har aldrig sagt något till mig förrutom några små pikar (Som när jag blev sur på min kille en gång för att han satt och spelade på datorn när vi redan var sena till en sak.) om att jag är omogen som inte låter min pojkvän göra vad han vill och att jag klänger på pojkvännen hela tiden och inte låter han göra något själv. Kompisen säger även att han tycker att min pojkvän har förändrats till det sämre sedan han mötte mig (De kände inte varandra när han var singel!?).
Jag har pratat med min kille om detta och frågat om han tycker att jag är bossig och om han känner att han inte kan få göra vad han vill. Min pojkvän säger att han inte alls känner så. Om något känner han att vi ibland umgås för lite (Jag har två hästar som tävlas = lite tid hemma och har inga som helst problem med att min pojkvän spelar i ett band och är borta 4 kvällar i veckan). Han säger att han tycker att han förändrats till det bättre och att innan han mötte mig hade han låga förväntningar på livet och mådde allmänt dåligt, men att jag sparkat igång honom och fått honom att planera framtiden och bli lyckligare. Alla andra av hans vänner och hela hans familj säger samma sak: De har aldrig sett honom så lycklig som nu och tycker att han förändrats något helt otroligt och att förändringen bara varit positiv. Tilläggas att min pojkvän inte är något mjäkig typ utan han har rejält med egen vilja och säger ifrån när det är något han inte vill!
Jag har sagt till min pojkvän att jag blir ledsen när hans kompis säger sånt om mig (Jag vet ju inte om han lyckas övertala andra till att jag verkligen är sån. Vi har många gemensamma kompisar och jag vet inte vad han säger till dem.). Pojkvännen säger ifrån när kompisen säger något negativt om mig. Jag har svårt att säga till för kompisen har haft det rejält jobbigt den senaste tiden med massa händelser. På detta har han försökt hitta en tjej, men hans dåliga självförtroende stoppar honom. han är 27 år och har aldrig haft en dejt och jag tror att han mår rätt dåligt över det så jag vill inte strö salt i såren på honom, men jag blir så ledsen över detta för jag trodde verkligen att han och jag var kompisar. Jag fattar inte hur han kan ha gått från att tycka att jag är helt fantastisk för pojkvännen till att tycka att jag är det värsta som hänt honom. Jag fattar absolut ingenting.
Vet inte riktigt vad jag ville med tråden. Kanske mest skriva av mig.
Min pojkvän har en bästa kompis som han har känt i två år. Jag har varit ihop med min kille i tre år. Under dessa två åren har vi alla tre umgåtts mycket tillsammans. Jag och min pojkväns kompis har verkligen blivit bra vänner vi med. Vi har inte umgåtts något själva däremot med undantag från att vi ibland chattar en del på facebook.
Nu till det jobbiga: Kompisen verkar alltid ha tyckt att jag är trevlig och rolig. Han har sagt till min pojkvän att det syns verkligen att vi två är gjorda för varandra och har sagt att min kille borde fria till mig snart. Kompisen har sagt att han önskar att han själv hittade en tjej som var som jag.
Från detta har han nu vänt helt. För några månader sedan började han prata med min pojkvän och säg saker i stil med att jag är bossig, att min pojkvän inte får göra någonting utan att jag bestämmer, att han är förvånad över att min pojkvän ens får gå utanför dörren själv med tanke på vilket hårt strypkoppel jag har på honom (!?). Kompisen har aldrig sagt något till mig förrutom några små pikar (Som när jag blev sur på min kille en gång för att han satt och spelade på datorn när vi redan var sena till en sak.) om att jag är omogen som inte låter min pojkvän göra vad han vill och att jag klänger på pojkvännen hela tiden och inte låter han göra något själv. Kompisen säger även att han tycker att min pojkvän har förändrats till det sämre sedan han mötte mig (De kände inte varandra när han var singel!?).
Jag har pratat med min kille om detta och frågat om han tycker att jag är bossig och om han känner att han inte kan få göra vad han vill. Min pojkvän säger att han inte alls känner så. Om något känner han att vi ibland umgås för lite (Jag har två hästar som tävlas = lite tid hemma och har inga som helst problem med att min pojkvän spelar i ett band och är borta 4 kvällar i veckan). Han säger att han tycker att han förändrats till det bättre och att innan han mötte mig hade han låga förväntningar på livet och mådde allmänt dåligt, men att jag sparkat igång honom och fått honom att planera framtiden och bli lyckligare. Alla andra av hans vänner och hela hans familj säger samma sak: De har aldrig sett honom så lycklig som nu och tycker att han förändrats något helt otroligt och att förändringen bara varit positiv. Tilläggas att min pojkvän inte är något mjäkig typ utan han har rejält med egen vilja och säger ifrån när det är något han inte vill!
Jag har sagt till min pojkvän att jag blir ledsen när hans kompis säger sånt om mig (Jag vet ju inte om han lyckas övertala andra till att jag verkligen är sån. Vi har många gemensamma kompisar och jag vet inte vad han säger till dem.). Pojkvännen säger ifrån när kompisen säger något negativt om mig. Jag har svårt att säga till för kompisen har haft det rejält jobbigt den senaste tiden med massa händelser. På detta har han försökt hitta en tjej, men hans dåliga självförtroende stoppar honom. han är 27 år och har aldrig haft en dejt och jag tror att han mår rätt dåligt över det så jag vill inte strö salt i såren på honom, men jag blir så ledsen över detta för jag trodde verkligen att han och jag var kompisar. Jag fattar inte hur han kan ha gått från att tycka att jag är helt fantastisk för pojkvännen till att tycka att jag är det värsta som hänt honom. Jag fattar absolut ingenting.
Vet inte riktigt vad jag ville med tråden. Kanske mest skriva av mig.
