Min man har alltid varit förtjust i sin whisky, men det är först för ett par veckor sedan jag reagerade på hur mycket han faktiskt dricker. Han kan lätt dricka slut på en flaska (70 cl) på ett par-tre dagar. Varje kväll, vardag som helg, tar han sig ett glas, som tidigare kanske var ett litet glas, men nu snarare är ett par rejäla glas. Sedan sätter han sig i tv-fåtöljen och somnar vid åtta-niotiden.
När jag insåg vilken storkonsument han är konfronterade jag honom med det och sa att jag oroade mig för hans konsumtion. Han höll med, så han vet ju om det. Efter detta drog han ner lite ett par dagar, sedan var det samma visa igen. Igår var det ju fredag så då blev det först en öl till maten, sedan den vanliga whiskyn, som nog var närmare en halv flaska... Han var vaken hyfsat länge för att vara han, men sedan däckade han i soffan som vanligt... Jag sade till honom innan han däckade att jag inte gillar när han dricker så mycket, men det kändes liksom inte lönt när han redan hade druckit.
Eftersom jag inte mår så bra av det här så pratade jag med honom idag på dagen, att han dricker för mycket och att jag mår dåligt av det. Och att han måste bättra sig, gå till företagshälsan eller vårdcentralen (men det vill han inte, envisa gubbe). Hotade också med att dra om han inte skärper sig (vilket jag kan göra, har några alternativ dit jag kan ta både mig själv, barnet och katterna). Har inte riktigt bestämt mig för hur lång tid jag ska ge honom dock. Men jag pallar inte leva i detta, främst för att jag blir så arg och ledsen, så det handlar snarare om dagar än månader.
Skulle kunna skriva en roman om de senaste veckornas oro, ilska och sorg men det får räcka här. Är det någon här som har någon solskenshistoria om att leva med någon som dricker för mycket och skärpt sig, eller någon avskräckande historia om någon som inte skärpte sig (men gärna med en happy ending där det blev bra ändå), eller bara allmän pepp och tröst åt mig så får ni gärna komma med det.
En kille jag var tillsammans med för 10 år sen kanske var/blev alkoholist. Det smög sig på under dom 4 åren vi var tillsammans. En öl till maten blev inte bara på helgerna, utan började komma in under veckorna, när det var nån bra sport på tv så skulle han ha en öl till den, sen blev det mer och mer, och han drack ungefär 4-6 (stark)öl dagligen. På helgerna blev det mer, han kunde med lätthet köpa en back öl på både fredag och lördag.
En månad hade vi det rejält knapert, vi hade flyttat och fått stå med dubbla hyror, dubbla stallplatserx2 osv, så vi hade 3,4 dagar kvar till lön och 200 kr på kontot. Jag bad han köpa med sig en påse köttbullar hem från jobbet, får svar att vi har väll mat hemma, sen dyker han upp med en påse full med öl från systemet. Först då insåg jag att han har verkligen problem.
Och elak blev han när han drack också. Jag valde att lämna för att rädda mig själv.
Nått år senare blir jag kontaktad av en tjej som visar sig vara hans nya flickvän, och hon vill prata om detta då hon misstänker alkoholism på honom och vill hjälpa han, hon berättar hur elak han är, kastar sönder grejer och hotar henne när han dricker. Hon hade fått honom att sluta dricka några veckor, trodde hon, men när hon skulle bädda rent i sängen så var det ölburkar och spritflaskor INLINDADE i lakan och påslakan i garderoben. Då har hon upplevt att han luktat alkohol flertal ggr när hon kommit dit, men han hade nekat såklart, och påvisat att han har inte ens något hemma.
Grejen var också den att hon hade blivit gravid och ställt ett ultimatum mot honom nu, att sök hjälp och få familjen du vill ha, eller förlora oss. Han hade nekat fortfarande att han hade problem, och hon var en komtrollerande bitch typ. Hon skrev nån vecka senare att hon hade gjort abort och lämnat honom, att han börjat supa "öppet" igen.
Jag fick sen höra att ytterligare några månader senare fick han sparken, sen gick det inte många veckor innan han satt på behandlingshem.
Det funkade nått år att vara helt nykter enligt gemensamma bekanta, han var alltid chaufför osv, men nu dricker han igen. Vet inte mängder alls, då vi inte har nån kontakt öht, men brukar se han bli lite taggad på nån festbild här och var på Facebook då och då.
jag hade lämnat och inte kommit tillbaka om det var mitt barns pappa. Sen är det så himla lätt för någon annan att säga och svårt att faktiskt göra. Men min pappa har druckit mycket i perioder och det är inget jag någonsin kommer utsätta mitt barn för. Min pappa hade också bra jobb med hög lön men drack väl upp ca 5-6000/månad (antagligen ännu mer kanske det dubbla) så han hade inte så mkt cash över ändå. 
