Min mamma slog mig...

Status
Stängd för vidare inlägg.
Ni flesta vet ju om min historik.
I lördags hade vi våran stora sommarfest och jag skrev som vanligt till min mamma dagen efter att det varit kul och att jag mådde bra. Vilket jag också gjorde.

3 vänner kom sen förbi för bakishäng, vi drack lite vin.
Sen hade hon visst ringt mig först kl 18 och sen vid 21, det andra samtalet hade dock gått direkt till röstbrevlådan såg jag sen??

Hade telefonen på ljudlöst så hade inte hört något.

Vid 22 dyker hennes huvud upp i min altandörr, hon ber att få prata med mig, säger att om jag inte söker hjälp så säger hon upp bekantskapen och ger mig sen en smäll i ansiktet och går därifrån.

Vi har väl aldrig haft en jättebra relation övh. och jag känner mig arg och kränkt, jag förstår att hon är orolig.
Jag dricker inte ensam längre eller på veckorna.
Det går inte ut över mitt jobb (där jag är väldigt omtyckt och uppskattad) eller någon annan (Eller ja nu hon...)

Känner bara att det är mitt liv, som jag gör vad jag vill med. Att hon måste klippa navelsträngen...

Ville bara babbla av mig.
Är för övrigt i en bra plats i livet nu, glad, trivs på jobbet och har mycket vänner som faktiskt uppskattar mig...

Vi har inte pratat något än, men måste nog ses på fredag då jag ska hämta hem lille hund..
 

Usch så ledsen för din skull. Så där får man verkligen inte göra. Om hon vill säga upp kontakten, så är det jättetrist, men hennes val, men att slå till dig?! Nä det är långt över gränsen. Inget som någon förtjänar och känns som det var en väldigt överdriven reaktion från hennes sida.

Ta hand om dig!
Styrkekramar!
 
Usch så ledsen för din skull. Så där får man verkligen inte göra. Om hon vill säga upp kontakten, så är det jättetrist, men hennes val, men att slå till dig?! Nä det är långt över gränsen. Inget som någon förtjänar och känns som det var en väldigt överdriven reaktion från hennes sida.

Ta hand om dig!
Styrkekramar!

Tack. Jag fattar ju att hon blev sur, men ja...
Känner inte så mycket faktiskt, har ofta tyckt dom känns för kontrollerande.

När jag kom hem från jobbet så var min bil borta också... vet att hon pratat om att pappa skulle låna den. Men kändes lite väl lägligt nu. Får se om den är tillbaka om några timmar.

Det är egentligen pappas bil, han har alltid hållt mig med bilar (Jag har betalat bensin, osv osv dock) eftersom jag aldrig velat köpa nån själv..

Börjar bli rädd för att jag inte kommer få hem min hund till helgen heller...
 
Oavsett vad historiken är, @pepp, gick din mor för långt. Man bär inte hand på andra människor.
Jag hoppas att ni kan prata sansat och att det löser sig med herr pudel på Fredag. :heart Finns det någon neutral part som kan vara närvarande?

Ja vi får se... hon verkar inte vilja prata så.
Det finns nog inte det. Jag har ju mina vänner, och hon har pappa...
 
Vad var det hon blev så arg för? Att du drack vin med vänner och inte svarat när hon ringt? Helt galet i så fall...

Att jag drack dagen efter en fest plus att jag inte svarat på samtalen.
De som var där var helt chockade över situationen..
 
Känner bara att det är mitt liv, som jag gör vad jag vill med. Att hon måste klippa navelsträngen...
Fast dina alkoholproblem påverkar andra också, särskilt din familj. Givetvis ska din mamma inte slå dig men den här typen av resonemang är väldigt vanligt bland personer som har alkoholproblem: att du faktiskt kan hantera det, att de inte ska förstöra, att det inte angår dem.

Förmodligen behöver din mamma gå på Al-anonmöten eller liknande, dvs möten för personer som har anhöriga som lider av alkoholism. Där kan hon få stöd och hjälp att hantera sina känslor kring det här.
 
Jag har ingen aning om din problematik. Men din mor ska inte slå dig. Att dom tar din bil för att dom är rädda att du ska köra närmsta dygnet kan jag dock förstå.

Använder bara bilen när jag ska hämta hunden eller handla dricker aldrig dagen innan då. Skulle aldrig riskera att bli av med kortet :nailbiting:
 
Fast dina alkoholproblem påverkar andra också, särskilt din familj. Givetvis ska din mamma inte slå dig men den här typen av resonemang är väldigt vanligt bland personer som har alkoholproblem: att du faktiskt kan hantera det, att de inte ska förstöra, att det inte angår dem.

Förmodligen behöver din mamma gå på Al-anonmöten eller liknande, dvs möten för personer som har anhöriga som lider av alkoholism. Där kan hon få stöd och hjälp att hantera sina känslor kring det här.

Fast det verkar ju bara påverka min mamma? Ja pappa också kanske (han och jag pratar aldrig om viktiga saker)
 
Fast dina alkoholproblem påverkar andra också, särskilt din familj. Givetvis ska din mamma inte slå dig men den här typen av resonemang är väldigt vanligt bland personer som har alkoholproblem: att du faktiskt kan hantera det, att de inte ska förstöra, att det inte angår dem.

Förmodligen behöver din mamma gå på Al-anonmöten eller liknande, dvs möten för personer som har anhöriga som lider av alkoholism. Där kan hon få stöd och hjälp att hantera sina känslor kring det här.
Jag tycker du ska läsa det här inlägget igen och fundera lite till. Självklart ska ingen slå dig, det är totalt galet. Men du verkar vara en sådan vettig och skärpt person och du förtjänar ett bättre liv än såhär. Jag tror du har ALLT att vinna på att söka hjälp för ditt beteende kring alkohol, allt skulle bli bättre då.
 
Ni flesta vet ju om min historik.
I lördags hade vi våran stora sommarfest och jag skrev som vanligt till min mamma dagen efter att det varit kul och att jag mådde bra. Vilket jag också gjorde.

3 vänner kom sen förbi för bakishäng, vi drack lite vin.
Sen hade hon visst ringt mig först kl 18 och sen vid 21, det andra samtalet hade dock gått direkt till röstbrevlådan såg jag sen??

Hade telefonen på ljudlöst så hade inte hört något.

Vid 22 dyker hennes huvud upp i min altandörr, hon ber att få prata med mig, säger att om jag inte söker hjälp så säger hon upp bekantskapen och ger mig sen en smäll i ansiktet och går därifrån.

Vi har väl aldrig haft en jättebra relation övh. och jag känner mig arg och kränkt, jag förstår att hon är orolig.
Jag dricker inte ensam längre eller på veckorna.
Det går inte ut över mitt jobb (där jag är väldigt omtyckt och uppskattad) eller någon annan (Eller ja nu hon...)

Känner bara att det är mitt liv, som jag gör vad jag vill med. Att hon måste klippa navelsträngen...

Ville bara babbla av mig.
Är för övrigt i en bra plats i livet nu, glad, trivs på jobbet och har mycket vänner som faktiskt uppskattar mig...

Vi har inte pratat något än, men måste nog ses på fredag då jag ska hämta hem lille hund..

Att hon slog dig är inte okej. Att det antagligen bottnade i oro och rädsla för att du inte svarade och det slog över i ilska när hon upptäckte att du mådde bra och hade fest är inte heller okej, men kanske en förklaring.
Jag tror det är mycket bra om ni pratar på fredag, så ni kan reda ut vad som hände. Ta tjuren vid hornen.
 
Att hon slog dig är inte okej. Att det antagligen bottnade i oro och rädsla för att du inte svarade och det slog över i ilska när hon upptäckte att du mådde bra och hade fest är inte heller okej, men kanske en förklaring.
Jag tror det är mycket bra om ni pratar på fredag, så ni kan reda ut vad som hände. Ta tjuren vid hornen.

Ja, jag vet bara inte riktigt vad jag ska säga?

När vi skrivit i sms så har hon verkar helt blockerad...
Testade skicka ett neutralt sms om att jag hade 1 årsdag på nya jobbstället idag, hon svarade bara "bra"...
 
Ja, jag vet bara inte riktigt vad jag ska säga?

När vi skrivit i sms så har hon verkar helt blockerad...
Testade skicka ett neutralt sms om att jag hade 1 årsdag på nya jobbstället idag, hon svarade bara "bra"...
Jag tänker att hon också har en resa att göra dvs hon har kanske mkt oro och mkt känslor som gör att hon agerar på olika sätt. Sen försvarar jag absolut inte att hon slår dig.
Men jag tror ni båda behöver ta hjälp för att lära er att hantera situationen.
 
J
Ja, jag vet bara inte riktigt vad jag ska säga?

När vi skrivit i sms så har hon verkar helt blockerad...
Testade skicka ett neutralt sms om att jag hade 1 årsdag på nya jobbstället idag, hon svarade bara "bra"...
Jag har ingen aning om er relation. Men som mamma och arbetande med missbrukare. Det finns en gräns när orden inte räcker till. Tack o lov så är jag inte i den situationen.
 
Ni flesta vet ju om min historik.
I lördags hade vi våran stora sommarfest och jag skrev som vanligt till min mamma dagen efter att det varit kul och att jag mådde bra. Vilket jag också gjorde.

3 vänner kom sen förbi för bakishäng, vi drack lite vin.
Sen hade hon visst ringt mig först kl 18 och sen vid 21, det andra samtalet hade dock gått direkt till röstbrevlådan såg jag sen??

Hade telefonen på ljudlöst så hade inte hört något.

Vid 22 dyker hennes huvud upp i min altandörr, hon ber att få prata med mig, säger att om jag inte söker hjälp så säger hon upp bekantskapen och ger mig sen en smäll i ansiktet och går därifrån.

Vi har väl aldrig haft en jättebra relation övh. och jag känner mig arg och kränkt, jag förstår att hon är orolig.
Jag dricker inte ensam längre eller på veckorna.
Det går inte ut över mitt jobb (där jag är väldigt omtyckt och uppskattad) eller någon annan (Eller ja nu hon...)

Känner bara att det är mitt liv, som jag gör vad jag vill med. Att hon måste klippa navelsträngen...

Ville bara babbla av mig.
Är för övrigt i en bra plats i livet nu, glad, trivs på jobbet och har mycket vänner som faktiskt uppskattar mig...

Vi har inte pratat något än, men måste nog ses på fredag då jag ska hämta hem lille hund..
Det är absolut inte okej att din mamma klippte till dig, det är aldrig okej att bli fysisk på det sättet. :( Sedan låter det för din egen del positivt med det du berättar om att du inte dricker själv eller på veckor längre. Men jag reagerar lite på andra saker du skriver som "försvar". Det låter lite eh.. i brist på bättre ord trotsigt när du skriver att det är ditt liv och att du gör vad du vill med det och att hon måste klippa navelsträngen. Med facit i hand så är det väl inte så längesedan du skrivit om alkoholen som ett mer aktivt problem? Det är rimligt att din mamma är orolig och kanske inte riktigt litar på dig när du säger att det inte är ett problem längre (men absolut inte rimligt att hon slog till dig!). Hon kanske inte är medveten om förbättringen osv, och som andra säger kanske ni båda behöver hjälp att hantera situationen. Det blir fett missriktat när oron resulterar i ett slag, men oron i sig tror jag är naturlig och välvillig.
 
Det är aldrig rätt att slå men mammor är också människor. Mammor är inga övermänniskor som kan ta mer än någon annan. Att se någon som står en nära missbruka är hjärtskärande, hjärtekrossande och man är helt maktlös. Oron finns där jämt och svarar inte personen så kan oron slå över totalt. Det är inget försvar men en förklaring till varför din mamma slog. Hennes hjärta har kanske brustit en gång för mycket av all oro, ångest och rädsla för att förlora dig. Du tror att omgivningen inte påverkas av ditt missbruk men det finns ingen runt en missbrukare som inte påverkas av det oavsett om de säger något eller inte. Har man eller har haft problem med sitt drickande så är det bäst att avstå helt och det gäller även när man kan sköta sitt jobb.

Vem som behöver klippa navelsträngen går ju att diskutera. Du har deras bil för att du inte vill köpa en egen. De har din hund och tar hand om den. Är det att vara vuxen och ha klippt navelsträngen?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp