Min mamma slog mig...

Status
Stängd för vidare inlägg.
Ni flesta vet ju om min historik.
I lördags hade vi våran stora sommarfest och jag skrev som vanligt till min mamma dagen efter att det varit kul och att jag mådde bra. Vilket jag också gjorde.

3 vänner kom sen förbi för bakishäng, vi drack lite vin.
Sen hade hon visst ringt mig först kl 18 och sen vid 21, det andra samtalet hade dock gått direkt till röstbrevlådan såg jag sen??

Hade telefonen på ljudlöst så hade inte hört något.

Vid 22 dyker hennes huvud upp i min altandörr, hon ber att få prata med mig, säger att om jag inte söker hjälp så säger hon upp bekantskapen och ger mig sen en smäll i ansiktet och går därifrån.

Vi har väl aldrig haft en jättebra relation övh. och jag känner mig arg och kränkt, jag förstår att hon är orolig.
Jag dricker inte ensam längre eller på veckorna.
Det går inte ut över mitt jobb (där jag är väldigt omtyckt och uppskattad) eller någon annan (Eller ja nu hon...)

Känner bara att det är mitt liv, som jag gör vad jag vill med. Att hon måste klippa navelsträngen...

Ville bara babbla av mig.
Är för övrigt i en bra plats i livet nu, glad, trivs på jobbet och har mycket vänner som faktiskt uppskattar mig...

Vi har inte pratat något än, men måste nog ses på fredag då jag ska hämta hem lille hund..
 

Det jag försöker säga är att en person sköter sitt jobb säger egentligen ingenting. Alkoholism betyder inte att du automatiskt blir en strulig person eller att det ens märks på dig att du har alkoholproblem. Till och med som nära anhörig kan jag säga att man har tusan ingen aning alltid, så hur skulle en arbetsgivare kunna veta. Alkoholism är en allvarlig sjukdom som drabbar även de bästa av oss, så var försiktig vännen :heart
Jag hade en kollega som var ännu värre och inget hände med hennes pga vänskap med chefen. På måndagar var hon så full/bakfull att hon inte kunde göra upp kassan efter avslutad tjänstgöring. Det fick jag göra och rätta till tokigheter. En otroligt snäll och trevlig kassör som alla gillade MEN hade det varit idag 40 år senare hade jag gjort annorlunda.
Idag tror jag man får bättre hjälp och tidigare. Fast jag har ingen aning då jag själv är nykterist , men ser en del släktingar som jag tycker dricker för mycket. Att det ska vara så svårt .
 
Vilket visserligen är ganska irrelevant när man pratar om missbruksproblematik. Man är ju inte mer eller mindre missbrukare för att något är lagligt eller olagligt.

Ser inget problem med det om det då inte påverkar personens omgivning, jobb eller egna mående.
 
Ser inget problem med det om det då inte påverkar personens omgivning, jobb eller egna mående.
Fast det påverkar ju ditt mående? Du har ju skrivit mängder här inne om hur dåligt du mått och hur beroende du varit. Du startade en tråd där berättade om hur du kämpade för att vara nykter men lyckades sen inte låta bli att dricka. Där du uttryckligen skrev att det inte vore värt för dig att bli av med ditt missbruk eftersom du vill kunna supa med dina vänner. Sen raderade du tråden. Bara för att du just nu begränsar dig till att bara dricka med vänner betyder det ju inte att ditt mående just nu är opåverkat av ditt missbruk. Särskilt som det är sommar och semester nu - folk dricker mycket oftare än vad de vanligtvis gör.

Ingen vinner på att du försöker förminska din problematik, allra minst du.
 
Jag har skrivit till dig tidigare, men då togs dagboksinlägget bort.

Jag har tidigare haft ett problematiskt drickande. Jag sjukskrev mig för att dricka, tog med mig alkohol till jobb för att kunna börja dricka minuten efter jag slutat jobba, har gått till jobb bakis och oförmögen att göra ett bra jobb. Jag har druckit mig till minnesluckor och blivit ovänner med vänner. Mina vänner sa att jag blev ett monster när jag drack. Ingen ville dricka med mig.

Du kan alltid PM:a mig om du vill. Jag tror vi dricker lite av samma anledningar. Jag drack bland annat för att jag kände mig ensam men även som ett självskadebeteende.

Jag är nykter idag men ibland kommer suget. Inser att jag inte bör dricka en droppe, men någon gång har jag druckit ett glas vin pga tjat. Det slår på direkt. Om jag tar ett glas vin så drar min hjärna igång direkt - nu kör vi ända in i kaklet och sabbar ALLT bra i livet.
 
Jag har skrivit till dig tidigare, men då togs dagboksinlägget bort.

Jag har tidigare haft ett problematiskt drickande. Jag sjukskrev mig för att dricka, tog med mig alkohol till jobb för att kunna börja dricka minuten efter jag slutat jobba, har gått till jobb bakis och oförmögen att göra ett bra jobb. Jag har druckit mig till minnesluckor och blivit ovänner med vänner. Mina vänner sa att jag blev ett monster när jag drack. Ingen ville dricka med mig.

Du kan alltid PM:a mig om du vill. Jag tror vi dricker lite av samma anledningar. Jag drack bland annat för att jag kände mig ensam men även som ett självskadebeteende.

Jag är nykter idag men ibland kommer suget. Inser att jag inte bör dricka en droppe, men någon gång har jag druckit ett glas vin pga tjat. Det slår på direkt. Om jag tar ett glas vin så drar min hjärna igång direkt - nu kör vi ända in i kaklet och sabbar ALLT bra i livet.
Känns fel att trycka gilla, men så starkt att du delar med dig!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp