Min mamma är död

[Islandshästryttare]

@Solvarma jordgubbar om du känner att du inte kan vänta på psykolog en vecka så kan du boka på mindler.se Då får du tid inom 24 timmar. Högkostnadsskydd gäller, kostar 100 kronor om du inte uppnått det och besöken är frikortsgrundande. Då träffar du psykolog via nätet.

 

[Solvarma jordgubbar]

Om huset är sålt så borde du ha fått handpenningen.

Får inte sälja huset förrän bouppteckningen är klar, och det kommer den inte bli förräns i början på November, men annars är det riktigt att jag borde haft handpenningen på mitt konto nu.

 

[Solvarma jordgubbar]

@Solvarma jordgubbar om du känner att du inte kan vänta på psykolog en vecka så kan du boka på mindler.se Då får du tid inom 24 timmar. Högkostnadsskydd gäller, kostar 100 kronor om du inte uppnått det och besöken är frikortsgrundande. Då träffar du psykolog via nätet.

Har ingen erfarenhet av mindler.se. Finns det bra psykologer där? Känner man sig lyssnad på?

 

[trazel]

Får inte sälja huset förrän bouppteckningen är klar, och det kommer den inte bli förräns i början på November, men annars är det riktigt att jag borde haft handpenningen på mitt konto nu.

Men att rensa ur huset är väl inget DU ska betala, det ska väl dödsboet betala? Och pengarna borde väl finnas i dödsboet?

 

[Breaktown]

Får inte sälja huset förrän bouppteckningen är klar, och det kommer den inte bli förräns i början på November, men annars är det riktigt att jag borde haft handpenningen på mitt konto nu.

Men då ska ju dödsboet betala för städning mm?

 

[Islandshästryttare]

Har ingen erfarenhet av mindler.se. Finns det bra psykologer där? Känner man sig lyssnad på?

Jag tyckte det iallafall man kan ju också se lite på bakgrund och erfarenhet hos olika psykologer om det är något som är viktigt. Själv tyckte jag det var bra just när jag gick igenom en livskris lite som du verkar ha hamnat i. Det är ju oavsett inte så mycket att förlora på att prova en gång. Räknas ju in i högkostnadsskyddet och man måste ju inte boka fler tider om man inte känner att det fungerar. Själv kände jag att det var en bra och snabb hjälp för mig iallafall.

 

[Solvarma jordgubbar]

Men att rensa ur huset är väl inget DU ska betala, det ska väl dödsboet betala? Och pengarna borde väl finnas i dödsboet?

Jajamen,pengar finns i dödsboet. Det är just det som är problemet.
Det är min personliga ekonomi som håller på att braka samman, pga detta pendlande fram och tillbaka.
Dödsboet betalar allt som har med dödsboet att göra. Det betalar inget som rör mig personligen,tex att jag måste betala bensinkostnader när jag pendlar 50 mil enkel väg.
Eller att jag måste äta ute varje måltid,varje gång jag är i mammas hus eftersom jag slängde ut hennes kylskåp bland det första jag gjorde,och därför inte har möjlighet att förvara ett filmjölks paket ens en gång, i mammas hus.

Dessa "små" kostnader har nu blivit så stora att det skapar problem för mig personligen.

 

[bettysmatte]

Jajamen,pengar finns i dödsboet. Det är just det som är problemet.
Det är min personliga ekonomi som håller på att braka samman, pga detta pendlande fram och tillbaka.
Dödsboet betalar allt som har med dödsboet att göra. Det betalar inget som rör mig personligen,tex att jag måste betala bensinkostnader när jag pendlar 50 mil enkel väg.
Eller att jag måste äta ute varje måltid,varje gång jag är i mammas hus eftersom jag slängde ut hennes kylskåp bland det första jag gjorde,och därför inte har möjlighet att förvara ett filmjölks paket ens en gång, i mammas hus.

Dessa "små" kostnader har nu blivit så stora att det skapar problem för mig personligen.

Men MÅSTE du åka ner och vara med om det bara är skräp som ska städas ut ur huset?

 

[Snurrfian]

Jajamen,pengar finns i dödsboet. Det är just det som är problemet.
Det är min personliga ekonomi som håller på att braka samman, pga detta pendlande fram och tillbaka.
Dödsboet betalar allt som har med dödsboet att göra. Det betalar inget som rör mig personligen,tex att jag måste betala bensinkostnader när jag pendlar 50 mil enkel väg.
Eller att jag måste äta ute varje måltid,varje gång jag är i mammas hus eftersom jag slängde ut hennes kylskåp bland det första jag gjorde,och därför inte har möjlighet att förvara ett filmjölks paket ens en gång, i mammas hus.

Dessa "små" kostnader har nu blivit så stora att det skapar problem för mig personligen.

Men då är det inget problem, du har tagit allt du vill ha? Då bokar du en städfirma för flyttstädnng och röjning. Fakturan går på dödsboet. Prata med mäklaren så får den ta hand om att släppa in de som ska röja.

 

[Solvarma jordgubbar]

Men MÅSTE du åka ner och vara med om det bara är skräp som ska städas ut ur huset?

Tiden jag hittils varit där, har gått åt till att gå igenom mammas saker,och sortera ut vad jag vill ha, och vad som ska slängas. Håller fortfarande på med detta jobb.

 

[Snurrfian]

Tiden jag hittils varit där, har gått åt till att gå igenom mammas saker,och sortera ut vad jag vill ha, och vad som ska slängas. Håller fortfarande på med detta jobb.

Mitt förslag är, ta en helg, boka in dig på ett vandrarhem i närheten där du kan sova och ha mat i kylen. Fokusera enbart på vad du vill ha kvar, strunta i resten, när du har packat ihop det du vill ha kvar. Ge nycklarna till mäklaren och låt denne sköta markservicen. De har med all säkerhet även kontakter med firmor som kan åta sig jobbet att röja ur huset. Fakturan går till dödsboet. Du måste inte slänga och sortera sånt du själv inte vill ha, det får firman göra! Du måste vara rädd om dig själv!

 

[Otherside]

Tiden jag hittils varit där, har gått åt till att gå igenom mammas saker,och sortera ut vad jag vill ha, och vad som ska slängas. Håller fortfarande på med detta jobb.

Nu kan jag bara tala för mig själv, men när min mamma gick bort blev vi tvungna att sälja mitt älskade barndomshem. Det var ett underbart hus som min morfar byggde när mamma var liten, och det var fyllt av saker från flera generationer i familjen.

Huset låg i andra änden av landet så jag åkte upp och hade typ 4 dagar på mig att välja ut vad jag ville behålla. Gå igenom ALLT; alla papper, alla saker, alla minnen - allt från dagböcker och minnesböcker till ett enormt bibliotek och gamla vackra möbler. Mina egna saker från barndomen, kläder, linnesaker, listan är oändlig. Det var helt överväldigande och alldeles omöjligt.

Vissa saker bara måste jag behålla (tänkte jag), annat fick jag välja bland, plocka och lägga undan, medan jag grät och led alla världens kval. Det var mitt liv och min historia som skulle sorteras ut och kastas. Jag greps av vanmakt.

Till slut fick jag ihop ett litet flyttlass med saker jag valt ut och nån vecka senare anlände allt till mitt hus i andra änden av landet. Jag minns den underliga känslan när jag tittade in i lastbilen - alla dessa älskade ting var plötsligt lösryckta saker som förlorat sitt sammanhang och jag visste inte vad jag skulle göra av dem. Mycket rymdes inte i vårt lilla hus, annat kändes oändligt sorgligt men som om de inte hörde hemma här. Det mesta blev helt fel.

Vad jag vill säga med min långa utläggning ... Försök släppa taget. Det du vill spara hör förmodligen hemma i ett annat liv och kommer kanske inte alls att kännas likadant när du tar hem dem dit du bor. Sammanhang går förlorade, miljöer går inte att återskapa, allt går inte att behålla, det som hör hemma i ett visst liv kanske ska få stanna där. Stanna i dina minnen.

Jag är glad att jag tog vara på alla fotoalbum. En del böcker. Ett fint skåp och ett handgjort bord. Men resten ... Nä, jag vet inte. Det har gått 14 år nu och jag vet att om jag lämnat kvar mycket av det jag tog med mig, hade jag inte tänkt på de sakerna idag. Det var då, i den svåra stunden, som ALLT kändes så obeskrivligt viktigt. Min sista chans att "behålla" mina föräldrar, mitt barndomshem och min underbara barndom. Något som självklart är alldeles omöjligt.

Kan du fundera ut några saker som du verkligen vill ha kvar? Och släppa taget om resten...?

Jag vet hur det känns och jag önskar dig all lycka till!

 

[mamman]

Dödsboet betalar allt som har med dödsboet att göra. Det betalar inget som rör mig personligen,tex att jag måste betala bensinkostnader när jag pendlar 50 mil enkel väg.

Är du säker på det? Det är ju kostnader som har med dödsboet att göra. Precis som övriga utgifter för att ta reda på allt.

 

[Solvarma jordgubbar]

Nu kan jag bara tala för mig själv, men när min mamma gick bort blev vi tvungna att sälja mitt älskade barndomshem. Det var ett underbart hus som min morfar byggde när mamma var liten, och det var fyllt av saker från flera generationer i familjen.

Huset låg i andra änden av landet så jag åkte upp och hade typ 4 dagar på mig att välja ut vad jag ville behålla. Gå igenom ALLT; alla papper, alla saker, alla minnen - allt från dagböcker och minnesböcker till ett enormt bibliotek och gamla vackra möbler. Mina egna saker från barndomen, kläder, linnesaker, listan är oändlig. Det var helt överväldigande och alldeles omöjligt.

Vissa saker bara måste jag behålla (tänkte jag), annat fick jag välja bland, plocka och lägga undan, medan jag grät och led alla världens kval. Det var mitt liv och min historia som skulle sorteras ut och kastas. Jag greps av vanmakt.

Till slut fick jag ihop ett litet flyttlass med saker jag valt ut och nån vecka senare anlände allt till mitt hus i andra änden av landet. Jag minns den underliga känslan när jag tittade in i lastbilen - alla dessa älskade ting var plötsligt lösryckta saker som förlorat sitt sammanhang och jag visste inte vad jag skulle göra av dem. Mycket rymdes inte i vårt lilla hus, annat kändes oändligt sorgligt men som om de inte hörde hemma här. Det mesta blev helt fel.

Vad jag vill säga med min långa utläggning ... Försök släppa taget. Det du vill spara hör förmodligen hemma i ett annat liv och kommer kanske inte alls att kännas likadant när du tar hem dem dit du bor. Sammanhang går förlorade, miljöer går inte att återskapa, allt går inte att behålla, det som hör hemma i ett visst liv kanske ska få stanna där. Stanna i dina minnen.

Jag är glad att jag tog vara på alla fotoalbum. En del böcker. Ett fint skåp och ett handgjort bord. Men resten ... Nä, jag vet inte. Det har gått 14 år nu och jag vet att om jag lämnat kvar mycket av det jag tog med mig, hade jag inte tänkt på de sakerna idag. Det var då, i den svåra stunden, som ALLT kändes så obeskrivligt viktigt. Min sista chans att "behålla" mina föräldrar, mitt barndomshem och min underbara barndom. Något som självklart är alldeles omöjligt.

Kan du fundera ut några saker som du verkligen vill ha kvar? Och släppa taget om resten...?

Jag vet hur det känns och jag önskar dig all lycka till!

Tack för ditt fantastiskt fina inlägg Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Du träffar verkligen rätt i allt.
Är så stressad och uppvarvad, att jag ibland får svårt att uttrycka mig, men ditt inlägg beskriver exakt hur jag känner.

Att gå igenom mammas saker och försöka besluta vad jag ska behålla, och vad som ska kastas, är oerhört psykiskt påfrestande och väldigt överväldigande. Så många känslor bombarderar en på en och samma gång.

Känner även igen det du skriver att sakerna från mammas hem, saker som jag redan tagit hem, känns som att de inte hör hemma i mitt hem. Jag har dessutom inte ens plats för dem egentligen.
De hör hemma i en helt annan tid.
Och att jag behöver släppa taget om dessa saker, som jag hade tänkt behålla.

Mammas hus är mitt barndomshem, och hon hade sparat och samlat på precis allt. Jag går verkligen igenom min barndom när jag går igenom hennes saker. Har till och med hittat mina gamla kläder från när jag var 1-2 år gammal, som hon lagt i en påse i källaren. Så otroligt mycket minnen och känslor som kommer upp.

Hela huset är som ett museum från min barndom. Allt finns kvar.
I början hade jag svårt för att fatta beslut om att sälja huset, till och med. Jag ville på något sätt "behålla huset", för där fanns mamma kvar på något sätt, men jag är nöjd med beslutet att sälja nu.
Jag är beredd att släppa taget om huset, alla minnen och min barndom.
Men vilken resa det är, detta. Riktigt tufft.
Detta är sannerligen inget jobb för en vekling.

 

[Solvarma jordgubbar]

Är du säker på det? Det är ju kostnader som har med dödsboet att göra. Precis som övriga utgifter för att ta reda på allt.

När man betalar fakturor som dödsboet ska betala, går man in på den avlidnes bank och betalar på bank kontoret.
Och på fakturan ska den avlidnes namn vara med.
När jag tankar bilen, och köper mat ute, blir det svårt att säga till kassören att detta ska dödsboet betala.

 

[lil-sis]

När man betalar fakturor som dödsboet ska betala, går man in på den avlidnes bank och betalar på bank kontoret.
Och på fakturan ska den avlidnes namn vara med.
När jag tankar bilen, och köper mat ute, blir det svårt att säga till kassören att detta ska dödsboet betala.

Njäe du skriver en ”räkning” där du specificerar vilka kostnader du har och varför.

 

[Otherside]

Tack för ditt fantastiskt fina inlägg Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Du träffar verkligen rätt i allt.
Är så stressad och uppvarvad, att jag ibland får svårt att uttrycka mig, men ditt inlägg beskriver exakt hur jag känner.

Att gå igenom mammas saker och försöka besluta vad jag ska behålla, och vad som ska kastas, är oerhört psykiskt påfrestande och väldigt överväldigande. Så många känslor bombarderar en på en och samma gång.

Känner även igen det du skriver att sakerna från mammas hem, saker som jag redan tagit hem, känns som att de inte hör hemma i mitt hem. Jag har dessutom inte ens plats för dem egentligen.
De hör hemma i en helt annan tid.
Och att jag behöver släppa taget om dessa saker, som jag hade tänkt behålla.

Mammas hus är mitt barndomshem, och hon hade sparat och samlat på precis allt. Jag går verkligen igenom min barndom när jag går igenom hennes saker. Har till och med hittat mina gamla kläder från när jag var 1-2 år gammal, som hon lagt i en påse i källaren. Så otroligt mycket minnen och känslor som kommer upp.

Hela huset är som ett museum från min barndom. Allt finns kvar.
I början hade jag svårt för att fatta beslut om att sälja huset, till och med. Jag ville på något sätt "behålla huset", för där fanns mamma kvar på något sätt, men jag är nöjd med beslutet att sälja nu.
Jag är beredd att släppa taget om huset, alla minnen och min barndom.
Men vilken resa det är, detta. Riktigt tufft.
Detta är sannerligen inget jobb för en vekling.

Tack!! Du skriver mina tankar också! Först var även tanken på att sälja huset helt orimlig. Jag skulle ha kvar det, och ... tja, pendla mellan sydsverige och övre norrland .... Det gick inte. Och brorsan ville sälja och jag hade inga pengar att lösa ut honom med. Det var så hjärtslitande att jag knappt klarade av det.

Idag ser jag att det var den enda lösningen. Och, som jag skrev, att sakerna hörde hemma i en värld som aldrig kunde komma tillbaka, hur jag än klamrade mig fast. Jag måste släppa taget. Det gör fortfarande ont, 14 år senare, men på ett annat sätt. Mina föräldrar och mitt magiska underbara barndomshem finns kvar i mitt hjärta för evigt. Det gör ditt med, tillsammans med din mamma

 

[Solvarma jordgubbar]

Njäe du skriver en ”räkning” där du specificerar vilka kostnader du har och varför.

Banken är noga med vad för fakturor som dödsboet ska betala. De vill ha just en faktura, där mammas namn står med.
Det är ju rätt rimligt också, annars skulle jag ju kunna låta dödsboet betala vilka räkningar som helst.
Bensinstationer eller matbutiker skriver ju inte ut sådana fakturor, där mammas namn står med.
Därför blir det svårt att få dödsboet att betala mina bensin och matkostnader,tänker jag.

 

[ameo]

Banken är noga med vad för fakturor som dödsboet ska betala. De vill ha just en faktura, där mammas namn står med.
Det är ju rätt rimligt också, annars skulle jag ju kunna låta dödsboet betala vilka räkningar som helst.
Bensinstationer eller matbutiker skriver ju inte ut sådana fakturor, där mammas namn står med.
Därför blir det svårt att få dödsboet att betala mina bensin och matkostnader,tänker jag.

Å andra sidan är det ju du som är enda arvingen och som kommer ta över det som blir kvar. Så egentligen är det ju "dina pengar" som betalar kostnaderna.

 

[Myrten]

Banken är noga med vad för fakturor som dödsboet ska betala. De vill ha just en faktura, där mammas namn står med.
Det är ju rätt rimligt också, annars skulle jag ju kunna låta dödsboet betala vilka räkningar som helst.
Bensinstationer eller matbutiker skriver ju inte ut sådana fakturor, där mammas namn står med.
Därför blir det svårt att få dödsboet att betala mina bensin och matkostnader,tänker jag.

Jag tror att det @lil-sis menar är att du skriver en faktura på det jobb du har gjort. Där kan du bifoga kvitton från bensinstationer och matbutiker som underlag.