Kastrullhaxan
Trådstartare
Min katt har varit utekatt hela sitt liv, och det har varit världens liv om man inte tillgodosett hans behov av att gå ut NUUUUUU!!!!
Hela november var jag hos min dåvarande särbo och hade katten med mig, där fick han bara gå ut i sele, vilket var ok (men bara ok, inte ultimat i kattens tycke) till min sambo råkar tappa ytterdörren på mig, som då tappar katten, som blir livrädd och far upp för trappan med kopplet efter sig.
Sen dess lägger han sig bara platt på golvet om man tar på honom sele.
Nu har jag och katt blivit sambo och därmed flyttat. För denna stackars katt blev det nog lite mkt då jag först packade ihop min lägenhet, flyttade nästan 30 mil, och sedan packade ihop pojkvännens lägenhet och flyttade igen (dock inte så långt)
När min pojkvän tog ner gardinerna hemma hos sig blev min katt jätteorolig och gämde sig mest så vi beslöt att han skulle få bo hos pojkvännens mamma några dygn istället för att vara med oss i röran.
Nu har vi bott i vår nya lägenhet ganska länge, ja en månad iaf och katten verkar trivas.
Men han vägrar gå ut! Han kan på sin höjd sätta sig på altanen och kommer in så fort det händer något.
Om vi är med ute kan han våga gå runt huset, men inte mer.
Jag vet att grannen har en katt som är lite dum med min, kanske inverkar det?
Min katt (kastrerad hane) har nu börjat patrullera inomhus på sena kvällar (om vi är vakna annars sover han hos oss). Han går genom vardagsrummet, kollar fönstret, sen går han till köket och kollar för att gå tillbaka till vardagsrummet.
Och han klampar över parketten!!! Igår skrattade vi åt honom när han klampade fram och tillbaka i säkert en halvtimma.
Vad tror ni, finns det något jag kan göra? Han trampar runt som en orolig ande och jag lär nog få en stig genom hallen om han ska fortsätta.
Jag och sambon försöker sysselsätta honom med lek och bus på dagarna. Men han är lite speciell även där. Det är egentligen bara gamla ihopknölade kvitton som gäller...
Hela november var jag hos min dåvarande särbo och hade katten med mig, där fick han bara gå ut i sele, vilket var ok (men bara ok, inte ultimat i kattens tycke) till min sambo råkar tappa ytterdörren på mig, som då tappar katten, som blir livrädd och far upp för trappan med kopplet efter sig.
Sen dess lägger han sig bara platt på golvet om man tar på honom sele.
Nu har jag och katt blivit sambo och därmed flyttat. För denna stackars katt blev det nog lite mkt då jag först packade ihop min lägenhet, flyttade nästan 30 mil, och sedan packade ihop pojkvännens lägenhet och flyttade igen (dock inte så långt)
När min pojkvän tog ner gardinerna hemma hos sig blev min katt jätteorolig och gämde sig mest så vi beslöt att han skulle få bo hos pojkvännens mamma några dygn istället för att vara med oss i röran.
Nu har vi bott i vår nya lägenhet ganska länge, ja en månad iaf och katten verkar trivas.
Men han vägrar gå ut! Han kan på sin höjd sätta sig på altanen och kommer in så fort det händer något.
Om vi är med ute kan han våga gå runt huset, men inte mer.
Jag vet att grannen har en katt som är lite dum med min, kanske inverkar det?
Min katt (kastrerad hane) har nu börjat patrullera inomhus på sena kvällar (om vi är vakna annars sover han hos oss). Han går genom vardagsrummet, kollar fönstret, sen går han till köket och kollar för att gå tillbaka till vardagsrummet.
Och han klampar över parketten!!! Igår skrattade vi åt honom när han klampade fram och tillbaka i säkert en halvtimma.
Vad tror ni, finns det något jag kan göra? Han trampar runt som en orolig ande och jag lär nog få en stig genom hallen om han ska fortsätta.
Jag och sambon försöker sysselsätta honom med lek och bus på dagarna. Men han är lite speciell även där. Det är egentligen bara gamla ihopknölade kvitton som gäller...
och då hade jäntan inte ens tittat åt honom!
