Min hund betedde sig jättekonstigt

[Hundmamman1]

Hej allihopa.

Jag behöver be om hjälp. Har suttit och tänkt och försökt förstå men kommer inte fram till något. Kan vara att jag är lite under chock.

Vi bor ute på landet, och har en hund. En australian shepherd, tik 4 år.
Jag har ett mindre hunddagis också, alltså har jag hundar här nästan varje dag. Min hund är mycket van vid djur och är ordentligt socialiserad. Hon har välkomnat alla hundar jag haft här dessa år som jag haft min verksamhet utan konstigheter.
För ett år sedan har det flyttat in nya grannar. Våran tomt angränsar deras och där är ett staket emellan. Våra nya grannar har två jättefina hundar, tikar. Samma storlek som våran.
Våran hund och deras har aldrig träffats, utan bara hört och någongång sett varandra mellan staketet, då skäller dom på varandra. Våran hund sprang bort till staketet när hon såg grannens hundar och då tänkte jag att vi kan låta dom träffas och hälsa.
Nu när dom gjorde det blev min hund aggressiv. Hon gjorde inte utfall men jag fick inte uppfattningen att hon är sig själv.
Jag känner min hund, jag är med henne varje dag i snart 5 år och det där var verkligen inte likt henne. Hon bet inte, naffsade inte och så. Men jag kände mig heller inte trygg att släppa henne lös med dom om ni förstår.
Jag skäms jättemycket nu.
Detta är alltså den enda gången hon har betett sig såhär. Vad bör jag göra..?

Tack på förhand

 

[Hundmamman1]

Tillägg, hon är röntgad och gjort en större veterinärcheck då vi tänkt ta en kull på henne. Jag vet därför att hon inte har ont. Nu vill jag nog tänka igenom några gånger extra ifall en kull vore rätt iom detta.
Eller är jag för hård på mig själv gällande situationen som precis hände? Jag har alltid litat på henne fullt ut men nu kommer jag kanske alltid ha en törn i sidan.. känns inte alls bra.

 

[Nytant]

Jag vet inte om jag förstår situationen rätt. På vilket sätt blev din hund aggressiv, om du vill beskriva lite närmre?
Baserat på min förståelse hittills tycker jag verkligen inte det låter som att du behöver oroa dig. Om du börjar se ett mönster av plötsliga beteendeförändringar är det såklart jättebra att vara uppmärksam på det, men annars är det kanske bara så att din hund inte gillade den hunden av en eller annan anledning? Omständigheterna kanske inte har krattat för ett bra första möte med ”den där dumma hunden som alltid skäller på andra sidan staketet”. Personkemi finns ju mellan hundar också. Man drar inte alltid jämnt med alla. Och det kanske kan vara helt okej, särskilt som det inte finns någon direkt anledning till varför de behöver komma överens. Jag ser det i alla fall inte som ett självändamål, så det kanske går att kika på om det ens är ett krav du behöver ställa på dig och din hund? Eller så var det bara något vid just detta tillfälle, olika faktorer som samspelade olyckligt den här gången men inte behöver betyda mer än så.

Med förbehåll för att jag kanske inte förstått situationen rätt, för jag uppfattar inte att din hund egentligen gjorde något, så tycker jag att du inte behöver dra några växlar alls på det här, utan kanske bara tillåta dig själv att andas lite och gå och klappa om din hund

 

[escodobe]

Hej allihopa.

Jag behöver be om hjälp. Har suttit och tänkt och försökt förstå men kommer inte fram till något. Kan vara att jag är lite under chock.

Vi bor ute på landet, och har en hund. En australian shepherd, tik 4 år.
Jag har ett mindre hunddagis också, alltså har jag hundar här nästan varje dag. Min hund är mycket van vid djur och är ordentligt socialiserad. Hon har välkomnat alla hundar jag haft här dessa år som jag haft min verksamhet utan konstigheter.
För ett år sedan har det flyttat in nya grannar. Våran tomt angränsar deras och där är ett staket emellan. Våra nya grannar har två jättefina hundar, tikar. Samma storlek som våran.
Våran hund och deras har aldrig träffats, utan bara hört och någongång sett varandra mellan staketet, då skäller dom på varandra. Våran hund sprang bort till staketet när hon såg grannens hundar och då tänkte jag att vi kan låta dom träffas och hälsa.
Nu när dom gjorde det blev min hund aggressiv. Hon gjorde inte utfall men jag fick inte uppfattningen att hon är sig själv.
Jag känner min hund, jag är med henne varje dag i snart 5 år och det där var verkligen inte likt henne. Hon bet inte, naffsade inte och så. Men jag kände mig heller inte trygg att släppa henne lös med dom om ni förstår.
Jag skäms jättemycket nu.
Detta är alltså den enda gången hon har betett sig såhär. Vad bör jag göra..?

Tack på förhand

Gillar du alla människor du möter?
Troligen inte.
Det behöver inte vara konstigare än så.

 

[Nota]

Vad är problemet?
Hon kanske inte tyckte om dom hundarna och särskilt inte på sitt eget revir?

Sen är det ju alltid skillnad när det är två emot en.

 

[Sleepan]

Förstår inte riktigt heller.
Sen kanske det är värt att fundera kring en kull ändå. Om tiken kan tillföra något i aveln, hur ser hälsostatus ut i släkten, hur är hon och släktingar mentalt osv.

 

[Nota]

Tillägg, hon är röntgad och gjort en större veterinärcheck då vi tänkt ta en kull på henne. Jag vet därför att hon inte har ont. Nu vill jag nog tänka igenom några gånger extra ifall en kull vore rätt iom detta.
Eller är jag för hård på mig själv gällande situationen som precis hände? Jag har alltid litat på henne fullt ut men nu kommer jag kanske alltid ha en törn i sidan.. känns inte alls bra.

Så tillit för dig är lika med en hund som fungerar perfekt med alla främmande hundar?

 

[Nota]

Är det en merit inom rasen att den ska fungera med andra hundar eller varför har ev avel med saken att göra?

 

[Nota]

Gillar du alla människor du möter?
Troligen inte.
Det behöver inte vara konstigare än så.

Alla gillar ju inte att hänga med just grannar heller det blir lite för intimt och man vill gärna hålla sig lite för sig själv hemma

 

[Hundmamman1]

Tack alla fina ni, för era svar!

Jag inser att jag varit lite otydlig. Jag är som sagt chockad.
Ska försöka bemöta alla svar i detta inlägget:

Nytant: precis så tänker jag nu, när jag lugnat ner mig lite. För att vara extra tydlig, hon gjorde inget utfall men skulle vara jättenära den andra hunden och skälla rakt i den andres ansikte. Hon gick inte att få kontakt med alls, och jag fick liksom hålla henne för att försöka lugna ner henne. Förövrigt något som är rutin hos oss, hålla betyder passivitet och då tar vi en stund oavsett situation för att ta det lite lugnt. Denna gången funkade det inte alls. Är alltså första gången sedan valptiden som hålla inte funkar. Jag antar att det förstärkte min förvirring i situationen.
Hon bet inte eller något sådant men skällde rakt i ansiktet på hunden. Gjorde många snabba ryck/rörelser.

Nej såklart inte. Jag är lite introvert, jag gillar min egna space och vill ju ha grannarna på avstånd precis som min hund tydligen vill ha. Nu har rätt, det är nog bara jag som läste för mycket inpå situationen. Det är första gången jag varit i denna situationen. Från att ha en hund som alltid är lös, lyhörd och duktig. Till detta nyss. Så jag antar att det är jag som också bidrar till konstigheterna.

Nej det är ingen merit för rasen. Men det är något som är viktigt för mig. Och det är något jag jobbat på för att få till och det är så hon har blivit.
Just avelsfrågan är ju för att jag blev rätt ställd, och i direkt syn av situationen tänker jag direkt att det är något ”fel” på henne. Inlägget skrevs typ 1 timme efter händelsen.

Med lite lugnare ögon hände detta:
Vår hund kom i närkontakt med två andra hundar på andra sidan gårdsstaketet. Hundar som skällt på varandra i ett års tid. Jag, i min plötslighet, tycker att: ”självklart ska dom träffas, så blir dom kompisar. Som med alla hundratals hundar hon träffat hittills!”
Situationen var väl för mycket för henne så hon skällde och, då jag inte kände igen hennes beteende, blev jag rädd för att hon blev aggressiv. Inga utfall skedde, inga skadade hundar. När jag bad min hund springa hem så gjorde hon det.

För att bara förklara hur hon annars är; hon går fot tills jag säger varsegod att hälsa. Till detta beteendet. Så ni förstår kanske varför jag skriver

Tack igen för att ni orkar läsa

 

[Hundmamman1]

Förstår inte riktigt heller.
Sen kanske det är värt att fundera kring en kull ändå. Om tiken kan tillföra något i aveln, hur ser hälsostatus ut i släkten, hur är hon och släktingar mentalt osv.

Har skrivit ett längre inlägg för att förtydliga situationen.
Hon har ett jättefint MH, likaså släkten. En av kullsyskonen jobbar inom film, mamman har varit på diverse reklam. Kullens samt föräldrarnas hälsostatus är bra. Hon har B höfter, i övrigt UA, men tanken är avla höfterna närmare A då hanen kommer ha A. Inget är en garanti såklart men det är planen.
Hälsan mentalt är jättebra, friska, kloka och älskar livet!

 

[Fruentimber]

Tack alla fina ni, för era svar!

Jag inser att jag varit lite otydlig. Jag är som sagt chockad.
Ska försöka bemöta alla svar i detta inlägget:

Nytant: precis så tänker jag nu, när jag lugnat ner mig lite. För att vara extra tydlig, hon gjorde inget utfall men skulle vara jättenära den andra hunden och skälla rakt i den andres ansikte. Hon gick inte att få kontakt med alls, och jag fick liksom hålla henne för att försöka lugna ner henne. Förövrigt något som är rutin hos oss, hålla betyder passivitet och då tar vi en stund oavsett situation för att ta det lite lugnt. Denna gången funkade det inte alls. Är alltså första gången sedan valptiden som hålla inte funkar. Jag antar att det förstärkte min förvirring i situationen.
Hon bet inte eller något sådant men skällde rakt i ansiktet på hunden. Gjorde många snabba ryck/rörelser.

Nej såklart inte. Jag är lite introvert, jag gillar min egna space och vill ju ha grannarna på avstånd precis som min hund tydligen vill ha. Nu har rätt, det är nog bara jag som läste för mycket inpå situationen. Det är första gången jag varit i denna situationen. Från att ha en hund som alltid är lös, lyhörd och duktig. Till detta nyss. Så jag antar att det är jag som också bidrar till konstigheterna.

Nej det är ingen merit för rasen. Men det är något som är viktigt för mig. Och det är något jag jobbat på för att få till och det är så hon har blivit.
Just avelsfrågan är ju för att jag blev rätt ställd, och i direkt syn av situationen tänker jag direkt att det är något ”fel” på henne. Inlägget skrevs typ 1 timme efter händelsen.

Med lite lugnare ögon hände detta:
Vår hund kom i närkontakt med två andra hundar på andra sidan gårdsstaketet. Hundar som skällt på varandra i ett års tid. Jag, i min plötslighet, tycker att: ”självklart ska dom träffas, så blir dom kompisar. Som med alla hundratals hundar hon träffat hittills!”
Situationen var väl för mycket för henne så hon skällde och, då jag inte kände igen hennes beteende, blev jag rädd för att hon blev aggressiv. Inga utfall skedde, inga skadade hundar. När jag bad min hund springa hem så gjorde hon det.

För att bara förklara hur hon annars är; hon går fot tills jag säger varsegod att hälsa. Till detta beteendet. Så ni förstår kanske varför jag skriver

Tack igen för att ni orkar läsa

Det är nog inte alls konstigt att det inte funkade i detta sammanhang där du försöker hålla fast en hund som uppenbarligen inte är bekväm i den andra hundens sällskap. Det är helt okej att inte gilla sina grannar, även för hundar.

 

[Fruentimber]

Har skrivit ett längre inlägg för att förtydliga situationen.
Hon har ett jättefint MH, likaså släkten. En av kullsyskonen jobbar inom film, mamman har varit på diverse reklam. Kullens samt föräldrarnas hälsostatus är bra. Hon har B höfter, i övrigt UA, men tanken är avla höfterna närmare A då hanen kommer ha A. Inget är en garanti såklart men det är planen.
Hälsan mentalt är jättebra, friska, kloka och älskar livet!

Men arbetsegenskaper? Arbetsmeriter? Det är trots allt en brukshund.

 

[inverterad]

Asså jag tycker det verkar vara mer regel än undantag att aussies har en del skärpa mot andra hundar. I denna situation var hunden som jag förstår dessutom på egen mark med allt vad det innebär av revir, ägande etc. Nej jag tycker inte situationen låter det minsta konstig eller problematisk.

 

[Hundmamman1]

Men arbetsegenskaper? Arbetsmeriter? Det är trots allt en brukshund.

Ja såklart, nästan alla kullsyskon kör någon form av bruks, många med meriter. Våran kör NW och Rally.

 

[Hundmamman1]

Asså jag tycker det verkar vara mer regel än undantag att aussies har en del skärpa mot andra hundar. I denna situation var hunden som jag förstår dessutom på egen mark med allt vad det innebär av revir, ägande etc. Nej jag tycker inte situationen låter det minsta konstig eller problematisk.

Nu när jag kunnat tänka efter lite så tror jag att du har rätt.
Det är som att ta en bit godis ur en påse, där varje godisbit under nästan 5 år varit en Snickers. Nu blev det en Mars helt plötsligt och min hjärna visste nog inte hur den skulle ta in den informationen. Därför som jag direkt gick in i tanken: ”åh herregud min hund är aggressiv, vad är detta, hjälp”.

 

[Sel]

Jag tänker att om de skällt på varandra på varsin sida om staketet i ett års tid är den en hel del frustration och befästa rutiner som byggts upp mellan hundarna. Det låter varken märkligt eller särskilt aggressivt i mina amatöröron.
Prova ta ett par promenader sida vid sida utanför gårdarna om ni vill att det ska funka mellan hundarna, och se hur det går.

 

[Nytant]

TS, jag förstår verkligen att det blev en känslomässigt intensiv upplevelse för dig! Jag har själv skrivit liknande saker till hundkloka vänner i upplösningstillstånd. Ger er båda en break och ta hand om er lite extra tills era nervsystem lugnat sig, det kan ta upp till några dagar.

Utifrån det du lagt till tror jag att det tyvärr blev en lite olycklig övergång från att ha stått och skällt på tryggt avstånd bakom staketet och plötsligt konfronteras helt oskyddat med två skällande hundar utan möjlighet att gå undan. Jag gissar att din hund antingen blev ganska rädd, kom upp i varv eller en blandning av båda. Då gick stresshormonerna upp, och hon blev okontaktbar. Vi funkar på precis samma sätt vi människor (stress gör oss tunnelseende) och det säger inget om er relation.

Mitt tips om du vill ha: Om ni vill ge det fler försök skulle jag om jag var ni fräscha upp minnet kring alla smarta knep som finns för lugna hundintroduktioner, och vara noga med att ta det kravlöst och stegvis och hålla er under hundarnas stresströskel, med mycket plats att gå undan. Koppelpromenad med avstånd tillsammans med en av de andra hundarna är ett bra tips du redan fått. Sen kan man göra om det med lite mindre avstånd, och så vidare. Bättre att skynda långsamt i och med att det kan ha blivit lite infekterat.
Eller: Om det inte finns någon särskild anledning för att hundarna ska funka ihop, bara fortsätt som ni haft det hittills, med ett staket mellan, och fokusera på roligare saker

 

[Sleepan]

Har skrivit ett längre inlägg för att förtydliga situationen.
Hon har ett jättefint MH, likaså släkten. En av kullsyskonen jobbar inom film, mamman har varit på diverse reklam. Kullens samt föräldrarnas hälsostatus är bra. Hon har B höfter, i övrigt UA, men tanken är avla höfterna närmare A då hanen kommer ha A. Inget är en garanti såklart men det är planen.
Hälsan mentalt är jättebra, friska, kloka och älskar livet!

Så bra! Tycker mycket avel i rasen är extremt ogenomtänkt tyvärr, så det är ju viktigt att det är vettiga anledningar till avel och inte typ "min hund har en livmoder". Menar alltså inte att du tänker så

 

[Bulldoozer]

Alltså min förra hund funkade med allt och alla, trodde jag iallafall. Tills hon mötte en hund på kurs som bara triggade hennes all ilska. De kunde ses på 300 meters håll och hon blev arg och blockerad. Vi ägare konstaterade att de verkligen verkligen inte gillade varann och det var inget som nån av hundarna släppte fast vi sågs ibland.
Absolut enda hunden i hennes liv hon på riktigt hade gett stryk till om hon fått, hon var annars så snäll så det var löjligt.
Visst var jag förvånad men det ju inget jag drog några större växlar på. Alla hundar hon träffade fortsättningsvis var hon precis så snäll med som hon brukade vara. Man måste inte gilla alla som hund heller.