Min häst är så rädd!!

[Squie]

Hur agerar du TS i situationen? Vad tänker du? Vad känner du? Vad sänder du ut?

 

[mackan]

Ungefär samma svar som andra gett, så inte så konstigt? Att hålla hästen ställd mot dig själv? Kedja eller träns med bett för att få kraft om hästen hinner vända huvudet bortåt, man har ju inte en chans annars att häva ett redan etablerat beteende med en stark häst som lärt sig att "fly iväg" när den har lust.
Jag menar inte att man går o håller i hästen hela tiden men man märker ju snabbt om hästen blir spänd eller börjar fokusera på annat/tänker vända runt och innan det så jobbar jag med att få tillbaka fokus. Har funkat på de hästar jag har jobbat med och beteendet försvinner, det är ju något de har lärt sig fungerar tidigare i sitt liv.

Jag avsåg mest att det finns ett grundproblem som aldrig ngn människa vinner över ngn häst med pga kedja /styrka osv . Jag tycker problemet sitter i ngt helt annat och det löses utan att en Max 70+ kilos människa tror sig kunna påverka en 500+ kg häst i sak , det håller faktiskt sant även på en otroligt laddad /ouppfostrad häst att i grunden handlar det inte om styrka eller panipulation med utrustning som ger smärta på hästen så som en kedja i skarpt läge gör .
Förstår att det är vanligt att folk tycker det är en lösning och tar till den och den får effekt temporärt i bästa fall , men min poäng var att i
grunden har man faktiskt inte löst ngt alls . Mer tur att hästen just då rättade sig och valde att foga sig utifrån det .

 

[Centaur]

Att en häst är rädd på nya ställen är helt ok. Det får man vara.
Att slita sig är en helt annan sak. Det är inte bara rädsla.

Håller inte med alls. En häst som är riktigt rädd och får panik vet knappt vart den är, den bara flyr! Personen i grimskaftet existerar inte ens. Det handlar inte om bristande lydnad men rädsla som är så stark att den inte kan kontrolleras. Panikångest. Hjälper föga att med psykisk/fysisk makt hålla kvar den eller "visa den vem som bestämmer". Tricken som du föreslår hjälper för stunden men de gör ju inte hästen tryggare.

TS
Att flytta till ett stort ställe kan vara en extrem chock för en ung häst som levt hela livet på samma skyddade plats. Hade du inte redan haft den där såpass länge så hade jag sagt flytta den genast till ett LUGNT stall på landet och stå kvar där tills den är trygg med dig. Men eftersom han redan varit där 6 veckor och visar förbättring så är det ingen bra ide att flytta honom igen. Som du själv säger så handlar det om tid och tålamod, inte pressa honom så mycket att han får panik och flyr. Varje gång han hamnar i det läget förstärks rädslan. Du måste fundera på vad du kan göra för att få honom trygg, inte på vad du ska göra för att hindra honom i att slita sig. Det är bara et symptom på problemet.

Vad händer om du rider till ridbanan? Vad händer om han får gå dit med en annan häst? Hur långt från stallet kan du gå innan han blir panikslagen? Hur uppför han sig när han väl har kommit in på banan?

Kan du gå 10 m från stallet så börja med det då. Gå dina 10 meter och ge hästen massa morötter. Sen går ni hem. Nästa dag kanske ni går 12 meter. Mera morötter och beröm. Och så vidare. Gå inte längre än vad han känner sig trygg med. Blir han rädd och sticker får du backa några steg.

Viktigt att komma ihåg att man aldrig kan forcera trygghet och förtroende. Om du som vissa föreslagit kuvar honom så går han kanske snällt men det beror enbart på att han nu är mer rädd för dig än han är för att gå till ridbanan, du har inte alls tagit bort rädslan bara internaliserat den.

Bachs blomstermedel kan vara en mycket god hjälp, har väldigt goda erfarenheter av att ge det till rädda djur. Rock Rose, Cherry Plum, Larch och Mimulus skulle jag ge din häst utifrån beskrivningen du gav.

 

[DressyrMupp]

Du måste fundera på vad du kan göra för att få honom trygg, inte på vad du ska göra för att hindra honom i att slita sig. Det är bara et symptom på problemet.

Hjälper föga att med psykisk/fysisk makt hålla kvar den eller "visa den vem som bestämmer".

 

[Amelia]

Min häst var delvis ett vrak då hon flyttar två ggr innan mig och därefter en tredje gång då det inte fungerade i mitt första stall. Tålamod, självreglering av rädsla, ilska o ledsamhet samt lugn o konsekvens. Skapandet av trygga zoner och att ha hjälp av andra hästar har hjälpt oss mest. Nu efter ett ett år äg det bättre. Hon går med överallt men stressar lätt upp sig då hon ska ha koll på allt. Hon fungerar bäst i arbete där hon inte har utrymme att fara iväg mentalt i tanke. Mindfullness

 

[tuaphua]

Håller inte med alls. En häst som är riktigt rädd och får panik vet knappt vart den är, den bara flyr! Personen i grimskaftet existerar inte ens. Det handlar inte om bristande lydnad men rädsla som är så stark att den inte kan kontrolleras. Panikångest. Hjälper föga att med psykisk/fysisk makt hålla kvar den eller "visa den vem som bestämmer". Tricken som du föreslår hjälper för stunden men de gör ju inte hästen tryggare.

TS
Att flytta till ett stort ställe kan vara en extrem chock för en ung häst som levt hela livet på samma skyddade plats. Hade du inte redan haft den där såpass länge så hade jag sagt flytta den genast till ett LUGNT stall på landet och stå kvar där tills den är trygg med dig. Men eftersom han redan varit där 6 veckor och visar förbättring så är det ingen bra ide att flytta honom igen. Som du själv säger så handlar det om tid och tålamod, inte pressa honom så mycket att han får panik och flyr. Varje gång han hamnar i det läget förstärks rädslan. Du måste fundera på vad du kan göra för att få honom trygg, inte på vad du ska göra för att hindra honom i att slita sig. Det är bara et symptom på problemet.

Vad händer om du rider till ridbanan? Vad händer om han får gå dit med en annan häst? Hur långt från stallet kan du gå innan han blir panikslagen? Hur uppför han sig när han väl har kommit in på banan?

Kan du gå 10 m från stallet så börja med det då. Gå dina 10 meter och ge hästen massa morötter. Sen går ni hem. Nästa dag kanske ni går 12 meter. Mera morötter och beröm. Och så vidare. Gå inte längre än vad han känner sig trygg med. Blir han rädd och sticker får du backa några steg.

Viktigt att komma ihåg att man aldrig kan forcera trygghet och förtroende. Om du som vissa föreslagit kuvar honom så går han kanske snällt men det beror enbart på att han nu är mer rädd för dig än han är för att gå till ridbanan, du har inte alls tagit bort rädslan bara internaliserat den.

Bachs blomstermedel kan vara en mycket god hjälp, har väldigt goda erfarenheter av att ge det till rädda djur. Rock Rose, Cherry Plum, Larch och Mimulus skulle jag ge din häst utifrån beskrivningen du gav.

Inte jag heller tror det är så enkelt att man löser rädslor med tvång.

Däremot tror jag sällan hästar blir så rädda att de behöver skena och slita sig, dvs blir helt paniska och opåverkbara.
Att de blir rädda, hoppar, far och behöver få rusa runt köper jag. Men låter man dem just få löpa lite och de klarar av att göra det runt en brukar de snabbare kunna släppa sina mentala issues än om de får slita sig och helt springa ifrån det som upprör dem.

Precis som människor kan jobba med KBT och exponera sig för att ångesten ska sänkas och på sikt försvinna tror jag hästar kan det.

Som problemlösare måste man ge folk verktyg att kunna arbeta med sin häst.
I lastningssituationer är det väldigt ofta hästarna faktiskt är rädda när folk anser dem "bara inte vilja eller rent vara dumma".
Men i de flesta andra lägen så är det sällan man inte överdriver rädslorna just för att man inte vet hur man ska kunna hantera hästen bättre.
Det är ofta en rejäl dos okunskap i den som hanterar hästen kombinerat med rädslorna i hästen.
Där måste man lära dem att kunna se till att hästen inte sliter sig. Men det är ju inte så att det är hela grejen. Det är en sån litn bit av lösningen. För det är ju sen arbetet börjar.
Men det KAN inte börja när hästen direkt den blir minsta stressad drar. För det finns gott om såna ekipage..
Hade det inte funnits det hade jag varit arbetslös. Jag är inte särskilt stor eller stark(utöver att jag heller inte vill använda mig av bett, kedjor etc i sånt här). Jag kan alltså INTE hålla kvar en häst som är i ren panik och inte svarar på några inlärda lugnande hjälper. Det är omöjligt.
Men de allra flesta såna här jobb man åker på handlar inte om det.

Det är också just därför man rekommenderar folk att ta hjälp live. Just för att man på plats måste göra en bedömning av vad man har att arbeta med och hur det bör göras. Om det nu skulle vara en av de där otroligt sällsynta som faktiskt är i ren panik och då är opåverkbar i det läget.
Oavsett måste man göra en bedömning live.
Och man börjar inte i det svåraste skarpa läget direkt, inte i någon hästträning.
Man måste ju veta att visa saker funkar innan. I värsta fall får det tränas i boxen.

 

[mackan]

Kl
Jag håller helt med @tuaphua i hennes reflektioner . I princip allt handlar om hur människorna runt hästarna beter sig . I mycket handlar det om att hästen ska lära sig att den inte är den som behöver hålla koll/panika/stressa osv utan överlåter kollen till människan . Det ger lugna hästar och går i princip alltid att åstadkomma bara människan själv vet vad den pysslar med . Mao så går det inte att få en lugnare häst oavsett successivt "vänjande" av att tex gå x eller y meter varje dag osv om inte helhetsbilden och kunnigheten finns hos den som hanterar och tränar hästen och finns den kunnigheten blir x eller y metrar ganska irrelevanta öht . Det är inte så hästar funkar eller responderar att det skulle spela roll i essensen . Det handlar om
Hur människan beter sig och dess kunskap och säkerhet i sitt förhållningssätt till hästar som djur och hur man tränar dem .

 

[shampiz]

I går hade jag en tränare ute som skulle hjälpa mig med att ta tag i inridningen av min unghäst (en 5-årig arabkille) som vi har hållit på med i ca ett och ett halvt år och bara helt har kört fast och inte kommer längre just pga att han är så otroligt rädd för allt.
Och trots att jag hållt på med hästar över 20 år, ridit in flertalet hästar så blev jag helt fascinerad av hennes hjälp, tips och råd. Jag fick lära mig att tänka på ett helt annat sätt än vad jag hittills hade gjort. Och allt hon sa var faktiskt egentligen helt logiskt.
Ska försöka att lite kortfattat dela med mig av det hon lärde mig och hoppa att du kanske kan ha nån nytta utav det. Och du får gärna höra av dig om det är nåt du undrar över :-)

Vissa hästar är mycket känsligar än andra hästar (som bl a min är) och det hjälper inte att vi talar om för dem att saker och ting inte är farligt utan deras hjärnor måste själva tala om det för dom.
När dom blir rädda för nåt, så måste dom få vara rädda för det och upptäcka själv att det inte är farligt. Ha ett långt grimskaft eller en longerlina och om hästen sticker iväg låt honom springa på (typ i en volt runt dig) tills han stannar själv. Låt honom utsättas för det farliga och låt honom springa på tills han upptäcker att det inte var så farligt och då kommer han att stanna av sig själv. Utsätta honom regelbundet för samma fara och han kommer så småningom att förstå att det inte är farligt. OM man istället jag har gjort tidigare och som många gör och kanske funkar ok med de "normala" hästarna som inte är överkänsliga att man istället försöker stoppa hästen från att fly, att lugna ner honom med sin röst så är det ju DU som talar om för hästen att det inte är farligt och hästens hjärna har egentligen inte fattat det själv. Utan hästen själv måste fatta att det inte är farligt och själv få bearbeta detta.

Lyckat till och hoppas att allt kommer att ordna sig

 

[labb]

Hjälper det att ta med en hästkompis till ridbanan?

Som andra sagt behöver du hjälp med att lära dig tekniken så han inte sliter sig. Men i övrigt skulle jag behandla sen som en ung helt grön häst. Dvs ett steg i taget, och gärna kompis som stöd.

Gå ett steg mot ridbanan, stanna och om han är lugn så beröm och gosa lite. Ta ett steg till, upprepa. Avbryt innan han blir uppvarvad. Ni kommer inte fram till ridbanan den dagen, kanske inte ens den veckan men det är inte poängen. Poängen är att visa att det inte är farligt att följa dig på okänd mark, och att du inte kommer utsätta honom för något han inte klarar - även om han tror det.

Och som sagt, hjälper det med en kompis ta med en sådan. Ta gärna steg för steg ändå. Han ska inte blint och stressat följa kompisen. Kompisen ska vara en extra trygghet men det är dig han ska följa. Så steg och stanna, beröm, steg och stanna, beröm.

Ungefär så gjorde jag med en unghäst som var extra skygg och osäker, det roligaste var att se hur hennes självförtroende växte och hon blev en av de tryggaste hästarna vi haft. Hästar är väldigt individuella och vad som är bäst skiljer sig väldigt mycket, med en osäker häst handlar inte om att få hästen till att lyda utan om att ge den självförtroende, det är min erfarenhet.

 

[mackan]

@shampiz fast man ska aldrig lugna med rösten eller agera så mycket öht . Jag tycker inte det var unikt alls det du redovisade . Ryttaren, föraren ska bara hålla sig lugn och ganska passiv när hästen reagerar och därmed sprida lugn. Inga "såja såja, lugn, duktig" osv ....

 

[shampiz]

@shampiz fast man ska aldrig lugna med rösten eller agera så mycket öht . Jag tycker inte det var unikt alls det du redovisade . Ryttaren, föraren ska bara hålla sig lugn och ganska passiv när hästen reagerar och därmed sprida lugn. Inga "såja såja, lugn, duktig" osv ....

Självklart ska man hålla sig lugn så att hästen blev lugn. Det var ju liksom inte det jag menade att han skulle springa runt som en galning i panik, utan allt skulle ske att låta hästen bara springa av sig tills han insåg att det inte längre var farligt. Ber så hemskt mycket om ursäkt ifall jag hade missat den detaljen.....

Det är absolut inte unikt, det har jag inte påstått, men hennes sätt att jobba var för mig ett helt annorlunda tänk mot det jag har gjort tidigare, och ville bara dela med mig av mina erfarenheter till någon annan som hade liknande problem. Fler tips på olika sätt att prova, så får man sålla och ta dom tips man tror passar. För alla metoder funkar inte på alla hästar.

 

[aysha]

Jag är helt inne på Tuaphuas och Mackans linje. Vi är dessutom bra på att tillskriva hästarna mänskliga känslor, när vi egentligen måste utgå ifrån att de är hästar, dvs flykt- och flockdjur och hur de funkar rent biologiskt. Att klappa och prata i lugnande syfte blir endast ett beröm för den. Ett beröm för att den är på spänn och håller utkik för flocken. Men det är inte det vi önskar och det blir missförstånd. Istället måste vi sända en lugn men bestämd och trygg energi att det farliga inte är farligt. Och här är vårat kroppsspråk och andning otroligt viktig. Man kan tro att man är lugn, men man kanske omedvetet håller krampaktigt i grimskaft, har axlarna vid öronen eller håller andan. Hästarna vill ha tydliga, lugna, trygga ledare som de kan lita på. Och min uppfattning är att vi även måste rannsaka oss själva bättre och utgå ifrån vad VI gör (eller inte gör) som får hästarna att reagera som de gör.

 

[ancan]

Jag hade också valt att befästa ledarskapet inne i stallet. Börja i boxen, man kan göra fantastiskt mycket där. Sedan i stallgången, för att sedan vidga "utrymmet".

Låt det ta tid, man tjänar ingenting på att skynda på, och hoppa över ett stag. Då blir det ofta bakslag.

Nya träningsideer behöver mellan fyra o sex veckor för att bli helt befästa , enligt min erfarenhet.

Lycka till.

 

[LECH]

kl
Jag har något liknande problem med min häst när jag rider.
Till fots följer han mig som en hund och jag har verkligen inga som helst problem med ledarskapet då, men när jag sitter på är det som att jag inte finns.

Jag tävlar dressyr på msv B/A -nivå (som om det skulle spela någon roll) och hans rädsla eller vad det nu är ställer till det en del. Som igår när jag tävlade och han hittade åtskilliga saker att titta på och skygga för. Där och då kan jag ju inte göra mer än att försöka ställa/pressa förbi. Men hur ska jag i vardagsarbetet?
Tänker att det finns två vägar att gå, den ena (helt motbjudande) att han helt enkelt ska vara så "rädd "för mig att han inte vågar göra annat än att lyda och det andra sättet att han faktiskt kan lita på mig som ledare även på ryggen. Och att han själv ska bli rädd av sig förstås.

För att ni ska förstå hur han reagerar är det som när man står bredvid "normalhästen "och flaxar med ett paraply, huvudet åker upp ögonen håller på trillar ut och sedan bär det iväg åt andra hållet...

Jag är beredd att söka mig utanför "dressyr -genren", men var hittar jag någon som kan hjälpa mig?