Tappsveden
Trådstartare
Jag vänder till er i förhoppning att inte bli hårt kritiserad och att det kanske är någon som kan se detta i ett annat perspektiv än vad jag gör.
Får dra historian lite kort.
Köpte min allra första egna häst 2003, en american saddlebred sto som blev min stora kärlek. 2006 föddes hennes föl Thengilya. Thengilya har alltid varit lite speciell i sitt humör och det är många gånger jag funderat på vad sjutton jag håller på med. Men förra året släppte allt och jag började förstå henne på riktigt. Hon har en attityd där hon visar att hon är tjurig fast hon inte riktigt är det, räcker oftast bara att krama om henne och pussa på henne så åker öronen framåt igen och hon blir glad. Hon har gått tillsammans med sin mamma och vår shettis i 5 ½ år nu...
I maj blev Starlight hennes mamma diagnosierad med blodcancer, den 10 nov fick hon somna. Thengan hade då haft det lite jobbigt med pälssättningen, inget nytt och det var hanterbart. Thengan var orolig den första dagen då hennes mamma lämnade jorden men lugnade sedan ner sig. Starlight har alltid varit den självklara ledaren och därefter Thengilya...Nu står jag med en häst som är så fruktansvärt arg. Jag får knappt röra henne, borsta henne, stå brevid henne utan att hon blir förbannad och hon försöker sätta tänderna i mig.
Tidigare har hennes humör inte varit några större problem men nu gör det mig riktigt ledsen och orolig.
En massör som jag känner och litar på är bokad tills på måndag då jag märkt att hon blir extra arg då jag rör henne vid bogen och mellan frambena.
Mina tankar är iallafall att hon sörjer, hon kanske känner sig otrygg i rollen som ledare, känner att hon kanske inte kan slappna av. Rädd för att flera ska försvinna ifrån henne . (Har två hästar till gåendes på gården men som går i en annan hage brevid Thengilya och sessans (shettisen). Jag märker att Thengilya blir orolig när jag jag kör ut med sessan själv utan någon häst som är med. Sen kan detta som hon reagerar på i kroppen vara en sak med, vilket jag nu får reda på måndag.
Jag vill pyssla om henne men när jag inte ens får borsta henne utan att hon försöker bita eller sparka mot mig så känns det rätt lönlöst...Är det någon mer som varit med om att sin häst har reagerat såhär kraftigt efter en annans häst bortgång?
Får dra historian lite kort.
Köpte min allra första egna häst 2003, en american saddlebred sto som blev min stora kärlek. 2006 föddes hennes föl Thengilya. Thengilya har alltid varit lite speciell i sitt humör och det är många gånger jag funderat på vad sjutton jag håller på med. Men förra året släppte allt och jag började förstå henne på riktigt. Hon har en attityd där hon visar att hon är tjurig fast hon inte riktigt är det, räcker oftast bara att krama om henne och pussa på henne så åker öronen framåt igen och hon blir glad. Hon har gått tillsammans med sin mamma och vår shettis i 5 ½ år nu...
I maj blev Starlight hennes mamma diagnosierad med blodcancer, den 10 nov fick hon somna. Thengan hade då haft det lite jobbigt med pälssättningen, inget nytt och det var hanterbart. Thengan var orolig den första dagen då hennes mamma lämnade jorden men lugnade sedan ner sig. Starlight har alltid varit den självklara ledaren och därefter Thengilya...Nu står jag med en häst som är så fruktansvärt arg. Jag får knappt röra henne, borsta henne, stå brevid henne utan att hon blir förbannad och hon försöker sätta tänderna i mig.
Tidigare har hennes humör inte varit några större problem men nu gör det mig riktigt ledsen och orolig.
En massör som jag känner och litar på är bokad tills på måndag då jag märkt att hon blir extra arg då jag rör henne vid bogen och mellan frambena.
Mina tankar är iallafall att hon sörjer, hon kanske känner sig otrygg i rollen som ledare, känner att hon kanske inte kan slappna av. Rädd för att flera ska försvinna ifrån henne . (Har två hästar till gåendes på gården men som går i en annan hage brevid Thengilya och sessans (shettisen). Jag märker att Thengilya blir orolig när jag jag kör ut med sessan själv utan någon häst som är med. Sen kan detta som hon reagerar på i kroppen vara en sak med, vilket jag nu får reda på måndag.
Jag vill pyssla om henne men när jag inte ens får borsta henne utan att hon försöker bita eller sparka mot mig så känns det rätt lönlöst...Är det någon mer som varit med om att sin häst har reagerat såhär kraftigt efter en annans häst bortgång?