Ska en tjänstehund vara helt oberörd av miljön från födseln? Om jag tar Minn som exempel så är hon rätt störningskänslig men kan jobba ändå. På noseworkkursen reagerade hon ordentligt på en annan hund och var väldigt berör och låg men hon jobbade jättefint ändå. Hon kan bli lite låg i en trång miljö med mycket folk, som idag när vi var i centrum, hon var lite låg men jobbade fint när jag bad henne göra tricks och var sen mer bekväm i situationen. Kan det inte vara så att när en hund är säker på vad den ska göra så är det också mindre berörd av omgivningen?
Det är klart att även ett tjänstehundsämne reagerar på ny miljö, men det intressanta är hur reaktionen ser ut. Idealiskt så spanar hunden in det spännande och okända med spetsade öronen. Den kan vara avvaktande, men bör ändå vara nyfiken. Den pendlar mellan ointresse och nyfiket intresse beroende på vad som sker i miljön. Kanske skyggar den när en buss pyser precis bakom, men den undersöker snabbt och avfärdar. En mörk källare kan vara lite läskig först, men den knatar på ändå.
Det man däremot inte vill se är en hund som sänker sig, som blir låg och påverkad. Det är klart att sådant kan påverkas med träning, men du kan inte träna på all miljö som finns och en tjänstehund måste fungera oavsett.