alazzi
Trådstartare
Eller är det bara spänningshuvudvärk. Berättar om mina migränattacker. Till saken hör att jag inte har haft migrän på 20 år så det känns mystiskt att det kommer tillbaka nu.
Tisdag
Ökendag. Normalt brukar jag köra till jobbet med stor tidsmarginal eftersom jag har sån ångest för att komma försent. Spillde lite på byxorna när jag åt så jag fick byta till ett par som var rena. På byxorna sitter mitt passerkort till jobbet. Det hade varit en större olycka på Autobahn så jag hamnade i enorm kö med folk som valde smitvägar för att slippa bli stående i kön. Radion sa åt folk att ta andra vägar, extra kötid på Autobahn över en timme. Jag har så kort resväg till jobbet och det är väldigt sällan köer på min normala väg.
Tiden gick och jag började bli sen...Hittade ingen parkering. Snurrade runt och hamnade långt från jobbet. När jag kliver ur bilen kollar jag refexmässigt efter passerkortet. Glömt. Dilemmat när jag funderar på vad som är värst, komma försent eller att inte kunna stämpla in. Stressar hem, hämtar passerkortet och väljer en längre väg tillbaka till jobbet. Hamnar bakom en gubbe med hatt som kör saktare än hastighetsbegränsningen. Jag dör av stress. J-a gubbe.Ingen parkering nu heller så jag ställer mig på en plats där man får stå max 2 timmar. Tänker att jag kan springa ut och flytta bilen senare. Får någon slags varning när jag stannat bilen. Fattar inte varför. Kollat instrumentpanelel utan att se varför det varnas. Springer till jobbet och får direkt galet ont i huvudet och mår intensivt illa.
Hinner precis stämpla in och springa in och börja jobba. Tack och lov hade jag huvudvärkstabletter med mig. Men det tar ju lite tid innan det ger effekt. Mår enormt illa.
Lagom till det är dags att springa ut och flytta bilen kommer det någon sorts chef och ska titta på hur vi jobbar...Jag mådde skit och var stressad för bilen. Typen ställer en massa frågor och jag är helt borta av illamående och stress. När han gått iväg stressar jag ut och har förstås redan fått p-böter.
Ser då att jag har parkeringsljuset tänt på bilen. Det var varför bilen varnade. Stress igen eftersom jag då är osäker på batteriets kondition. Fy så jobbigt det var.
Tack och lov startade bilen men huvudvärken och illamåendet slog till med full kraft igen så jag kunde inte köra på en stund. Vågade givetvis inte stanna bilen utan jag fick förpesta luften med tomgångskörning innan jag vågade försöka köra hem.
Lördag
Jag fick åka ambulans igår. Dottern och jag skulle äta sushi inne i stan.Parkerade bilen på en infartsparkering och när jag köpte biljett till tåget så small det bara till i huvudet med en galen huvudvärk. Tårarna sprutade och jag mådde illa och hade svindel. Fick tabletter av dottern men det tar ju lite tid innan det har effekt. Gick till perrongen men att åka tåg just då var ju omöjligt. Både lokföraren och en städare såg att jag var dålig och de tittade oroligt på mig. Jag ville tillbaka till bilen och tog mig på darriga ben tillbaka.
Dottern fick stötta mig. Hon var förstås panikslagen och ville ringa ambulans. Jag tyckte det kändes överdrtivet men eftersom jag inte blev bättre så gick jag med på det efter att dottern hade ringt till en vän som sa samma sak. Vi stod ju på en infartsparkering så jag visste ingen gatuadress så dottern gick iväg och ställde sig på gatan så att ambulansen skulle hitta oss. Jag hörde sen en ambulans med blåljus och tänkte skräckslaget "bara det inte är min ambulans". Blåljus kändes som overkill. Så blev jag omhändertagen av ambulanspersonalen. Blodtryck, EKG, diabetesvärde. 180 i puls. Allt var ok men de ville ändå ta in mig. De tyckte att dottern kunde köra efter med bilen men hon är bara 15 så hon fick åka ambulans istället. Hon blev lite stolt över att de trodde hon var äldre.
Sen in på sjukhuset och alla möjliga prover och tester gjordes. Jag fick smärtlindring också. Mycket väntan, vi var där i över 5 timmar. 8 personer satt eller låg i korridoren så vi var många som väntade, det var mest äldre med olika problem. Men vi hamnade i skiftbytet så det var väl därför det tog längre tid och det var definitivt mycket att göra för dem. Men jag fick till slut bli utskriven och fick med mig mitt brev till husläkaren och kunde köra hem.
Och idag är det tisdag och jag har fortfarande huvudvärk. Känns som spänningshuvudvärk. Äter maxdos av huvudvärkstabletter men har fortfarande ont. Ont i kroppen, rör mig som en 100-åring.
Tisdag
Ökendag. Normalt brukar jag köra till jobbet med stor tidsmarginal eftersom jag har sån ångest för att komma försent. Spillde lite på byxorna när jag åt så jag fick byta till ett par som var rena. På byxorna sitter mitt passerkort till jobbet. Det hade varit en större olycka på Autobahn så jag hamnade i enorm kö med folk som valde smitvägar för att slippa bli stående i kön. Radion sa åt folk att ta andra vägar, extra kötid på Autobahn över en timme. Jag har så kort resväg till jobbet och det är väldigt sällan köer på min normala väg.
Tiden gick och jag började bli sen...Hittade ingen parkering. Snurrade runt och hamnade långt från jobbet. När jag kliver ur bilen kollar jag refexmässigt efter passerkortet. Glömt. Dilemmat när jag funderar på vad som är värst, komma försent eller att inte kunna stämpla in. Stressar hem, hämtar passerkortet och väljer en längre väg tillbaka till jobbet. Hamnar bakom en gubbe med hatt som kör saktare än hastighetsbegränsningen. Jag dör av stress. J-a gubbe.Ingen parkering nu heller så jag ställer mig på en plats där man får stå max 2 timmar. Tänker att jag kan springa ut och flytta bilen senare. Får någon slags varning när jag stannat bilen. Fattar inte varför. Kollat instrumentpanelel utan att se varför det varnas. Springer till jobbet och får direkt galet ont i huvudet och mår intensivt illa.
Hinner precis stämpla in och springa in och börja jobba. Tack och lov hade jag huvudvärkstabletter med mig. Men det tar ju lite tid innan det ger effekt. Mår enormt illa.
Lagom till det är dags att springa ut och flytta bilen kommer det någon sorts chef och ska titta på hur vi jobbar...Jag mådde skit och var stressad för bilen. Typen ställer en massa frågor och jag är helt borta av illamående och stress. När han gått iväg stressar jag ut och har förstås redan fått p-böter.
Ser då att jag har parkeringsljuset tänt på bilen. Det var varför bilen varnade. Stress igen eftersom jag då är osäker på batteriets kondition. Fy så jobbigt det var.
Tack och lov startade bilen men huvudvärken och illamåendet slog till med full kraft igen så jag kunde inte köra på en stund. Vågade givetvis inte stanna bilen utan jag fick förpesta luften med tomgångskörning innan jag vågade försöka köra hem.
Lördag
Jag fick åka ambulans igår. Dottern och jag skulle äta sushi inne i stan.Parkerade bilen på en infartsparkering och när jag köpte biljett till tåget så small det bara till i huvudet med en galen huvudvärk. Tårarna sprutade och jag mådde illa och hade svindel. Fick tabletter av dottern men det tar ju lite tid innan det har effekt. Gick till perrongen men att åka tåg just då var ju omöjligt. Både lokföraren och en städare såg att jag var dålig och de tittade oroligt på mig. Jag ville tillbaka till bilen och tog mig på darriga ben tillbaka.
Dottern fick stötta mig. Hon var förstås panikslagen och ville ringa ambulans. Jag tyckte det kändes överdrtivet men eftersom jag inte blev bättre så gick jag med på det efter att dottern hade ringt till en vän som sa samma sak. Vi stod ju på en infartsparkering så jag visste ingen gatuadress så dottern gick iväg och ställde sig på gatan så att ambulansen skulle hitta oss. Jag hörde sen en ambulans med blåljus och tänkte skräckslaget "bara det inte är min ambulans". Blåljus kändes som overkill. Så blev jag omhändertagen av ambulanspersonalen. Blodtryck, EKG, diabetesvärde. 180 i puls. Allt var ok men de ville ändå ta in mig. De tyckte att dottern kunde köra efter med bilen men hon är bara 15 så hon fick åka ambulans istället. Hon blev lite stolt över att de trodde hon var äldre.
Sen in på sjukhuset och alla möjliga prover och tester gjordes. Jag fick smärtlindring också. Mycket väntan, vi var där i över 5 timmar. 8 personer satt eller låg i korridoren så vi var många som väntade, det var mest äldre med olika problem. Men vi hamnade i skiftbytet så det var väl därför det tog längre tid och det var definitivt mycket att göra för dem. Men jag fick till slut bli utskriven och fick med mig mitt brev till husläkaren och kunde köra hem.
Och idag är det tisdag och jag har fortfarande huvudvärk. Känns som spänningshuvudvärk. Äter maxdos av huvudvärkstabletter men har fortfarande ont. Ont i kroppen, rör mig som en 100-åring.
. Har själv ett som legat och pyrt lite sedan igår och dum som jag var så tänkte jag att det kanske kan gå över med lite koffeintabletter, vilket det inte gjorde. Själva äter jag Naproxen 750 mg och 1 g alvedon vid migränanfall. Sumatriptan tar jag också om dessa inte fungerar. Dottern testar just nu diflofenak mot sin migrän istället. 
