Middagsdilemma - hur skulle ni göra?

[Lampan]

Tycker du kan göra det redan idag så du lägger det hela bakom dig och reder ut allt.

Varför dra ut på det hela och må dåligt i flera dagar? Tänk om du har fel i det du tror är anledningen till det hela.

Jag tror att du hinner analysera sönder hela situationen på några dagar.

Ja och vi här på forumet "hjälper till" med analysen

 

[ainasoja]

Jag gör det då jag känner mig redo. Ok?

Du behöver inte be om lov. Det var ett tips om hur du får det hela utrett.

 

[Blueberry]

Det är givetvis inte middagen i sig som jag nu mår dåligt över. Det är hela situationen med vänskap osv

Men vänta lite nu. Står vänskapen på spel på grund av att en middag ställdes in och bokades om och sedan ställdes in igen?

 

[Raderad medlem 6459]

Jag gör det då jag känner mig redo. Ok?

Äh, du har ingen redovisningsplikt. Helt sjukt vad bukefalister tycker att de kan tycka och tjata om andras liv .

 

[tott]

Men vänta lite nu. Står vänskapen på spel på grund av att en middag ställdes in och bokades om och sedan ställdes in igen?

Nä det hoppas jag inte, men en tillfällig fnurra på tråden är inte heller kul.

 

[tott]

Men vänta lite nu. Står vänskapen på spel på grund av att en middag ställdes in och bokades om och sedan ställdes in igen?

Middagen bokades aldrig om, och ställdes in en gång. ...men det spelar ingen roll i sammanhanget

 

[Kattennizze]

Men det där med att man snällt får gå. För mig är det ännu ett uttryck som får mig att undra om det verkligen är vänner det handlar om.

Fast det där förstår jag. Jag orkar nästan aldrig träffa mina vänner av massor med olika anledningar fast jag verkligen verkligen genuint gillar den. Men det blir ändå inte av så ofta så tvingar jag mig. Det kan säkert låta helsjukt men jag måste det, annars kommer jag aldrig nånstans. Jag brukar också tvinga mig till att ha bjudningar av olika slag så då blir jag väldigt känslig för bortförklaringar som TS beskriver här. Nu pratar jag ju bara om mig själv, men jag förstår faktiskt TS. Jag skulle aldrig kunna umgås spontant och enkelt med nån utom en enda ( närmaste vännen) resten får jag ta sats för att träffa även om jag känner dem jätteväl och verkligen gillar dem. Dessvärre jag väldigt svårt för vänskapsrelationer av olika anledningar och då blir jag väldigt känslig för olika bortförklaringar. Jag ville bara med detta inlägg visa att vi funkar olika och har olika lätt för att underhålla våra relationer. Jag skulle alltså aldrig kunna ha ett gäng kompisar som jag hänger med lite sisådär kravlöst utan det är alltid med anspänning och ofta tvingar jag mig. Observera nu att jag absolut inte insinuerar hur TS är med sina vänner utan endast pratar om mig själv.

 

[Petruska]

Fast det där förstår jag. Jag orkar nästan aldrig träffa mina vänner av massor med olika anledningar fast jag verkligen verkligen genuint gillar den. Men det blir ändå inte av så ofta så tvingar jag mig. Det kan säkert låta helsjukt men jag måste det, annars kommer jag aldrig nånstans. Jag brukar också tvinga mig till att ha bjudningar av olika slag så då blir jag väldigt känslig för bortförklaringar som TS beskriver här. Nu pratar jag ju bara om mig själv, men jag förstår faktiskt TS. Jag skulle aldrig kunna umgås spontant och enkelt med nån utom en enda ( närmaste vännen) resten får jag ta sats för att träffa även om jag känner dem jätteväl och verkligen gillar dem. Dessvärre jag väldigt svårt för vänskapsrelationer av olika anledningar och då blir jag väldigt känslig för olika bortförklaringar. Jag ville bara med detta inlägg visa att vi funkar olika och har olika lätt för att underhålla våra relationer. Jag skulle alltså aldrig kunna ha ett gäng kompisar som jag hänger med lite sisådär kravlöst utan det är alltid med anspänning och ofta tvingar jag mig. Observera nu att jag absolut inte insinuerar hur TS är med sina vänner utan endast pratar om mig själv.

Men det är stor skillnad på att säga om sig själv att man får tvinga sig, och att säga om andra att de snällt får/borde gå.

 

[tott]

Men det är stor skillnad på att säga om sig själv att man får tvinga sig, och att säga om andra att de snällt får/borde gå.

Läste du att jag skrev att jag också många gånger gått på tillställningar som jag egentligen inte känt för att gå på?
Jag tycker att man går på sånt man tackat ja till - även om man "råkat" göra det lite utan eftertanke.

 

[Petruska]

Läste du att jag skrev att jag också många gånger gått på tillställningar som jag egentligen inte känt för att gå på?
Jag tycker att man går på sånt man tackat ja till - även om man "råkat" göra det lite utan eftertanke.

Ja, det läste jag och det har jag inga synpunkter på.

Det som är underligt för mig är när du skriver hur andra bör göra i sammanhanget.

 

[tott]

Ja, det läste jag och det har jag inga synpunkter på.

Det som är underligt för mig är när du skriver hur andra bör göra i sammanhanget.

Äh! Att du orkar!

 

[hastflicka]

Läste du att jag skrev att jag också många gånger gått på tillställningar som jag egentligen inte känt för att gå på?
Jag tycker att man går på sånt man tackat ja till - även om man "råkat" göra det lite utan eftertanke.

Fast ar man tillrackligt nara vanner kan man vara arlig och behover inte "klistra pa den glada minen" och ga fast man inte riktigt orkar. Atminstone i min varld ar det sa i familjen och bland nara vanner.

/Hastflicka, vars son just meddelat att hans fodelsedags middag ar installd tills vidare da de inte orkar pa grund av andra ataganden under veckan (och mitt i cancelationen fick han mig att lova att forsoka astadkomma en smorgastarta vid senare tillfalle ocksa./

 

[Vallmo]

Fast det där förstår jag. Jag orkar nästan aldrig träffa mina vänner av massor med olika anledningar fast jag verkligen verkligen genuint gillar den. Men det blir ändå inte av så ofta så tvingar jag mig. Det kan säkert låta helsjukt men jag måste det, annars kommer jag aldrig nånstans. Jag brukar också tvinga mig till att ha bjudningar av olika slag så då blir jag väldigt känslig för bortförklaringar som TS beskriver här. Nu pratar jag ju bara om mig själv, men jag förstår faktiskt TS. Jag skulle aldrig kunna umgås spontant och enkelt med nån utom en enda ( närmaste vännen) resten får jag ta sats för att träffa även om jag känner dem jätteväl och verkligen gillar dem. Dessvärre jag väldigt svårt för vänskapsrelationer av olika anledningar och då blir jag väldigt känslig för olika bortförklaringar. Jag ville bara med detta inlägg visa att vi funkar olika och har olika lätt för att underhålla våra relationer. Jag skulle alltså aldrig kunna ha ett gäng kompisar som jag hänger med lite sisådär kravlöst utan det är alltid med anspänning och ofta tvingar jag mig. Observera nu att jag absolut inte insinuerar hur TS är med sina vänner utan endast pratar om mig själv.

Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver.
Jag får också ofta tvinga mig till att träffa släkt, vänner och familj.
Oftast när jag gör det blir det väldigt bra och jag är social och trevlig och brukar se till att försöka prata med alla.
Jag är också "tvingad" nu av mina syskon att jag måste ha 50-årsfest i alla fall i sommar. Jag känner ett intensivt motstånd, lite glädje samtidigt som jag är skiträdd/orolig att ingen kan eller vill komma ( fast dom säger det).

Var hos min kusin i helgen och hade en helt underbar dag.
Vi har träffats väldigt lite som vuxna (pga min mamma - men det är en annan historia). Det lustiga är att vi i princip har följt samma livsmönster, skaffade barn samtidigt, han träffade sin fru samtidigt som jag träffade min osv osv.
Våra barn är i samma ålder, samma kön, samma i intressen osv.

Nu träffas hela släkten på pappas sida ofta och pappas nya fru älskar alla såna här tillställningar. Hennes familj brukar vara med också och vi har två STORA släkter. Många blir det.

Till saken hör att trots att jag verkligen gillar det här, men ändå tvingar jag mig till träffarna. Jag har alltid baksmälla dagen efter trots total frånvaro av sprit eller sena kvällar.

Det här var lite off topic.
Vad jag vill säga är att man kan göra något tre kvällar i rad men alla kanske inte orkar det. Jag hade inte fixat det alls. Sen tycker jag man kan sköta det betydligt snyggare än @tott vänner faktiskt. Jag hade också känt mig ledsen och åtsidosatt och jag hade inte bara kunnat ruska av mig och gå vidare.

 

[MCP]

Fast då tycker jag hon borde ha kunnat svara "Ja kanske bäst att vi tar det senare" på mitt förslag att vi skjuter upp middagen.

Ja, det kanske hon skulle ha kunnat göra, men det kan ju hända att hon drabbades av dåligt samvete när du svarade "synd att ni inte vill ses på lördag".
Skulle de inte ha velat ses öht så skulle de knappast ha svarat ja på en inbjudan till en början.

Oavsett, så jag är en sådan som tror att folk sällan gör något för att vara avsiktligt elak åt en, speciellt inte någon som ska vara ens vänner. Oftast är det obetänksamhet, klumpighet eller kanske t.o.m. ren egoism som ligger bakom, men sällan något riktat åt en som person.

Om jag var i din situation så skulle jag nog avvakta ännu med att börja tänka att vänskapen är på svaj. Skulle det däremot i framtiden visa sig komma fler avbokningar och ursäkter när man ska mötas, och att de verkar dra sig undan, då skulle jag kanske ta en omvärderare av vänskapen.