Líf
Trådstartare
Ännu en skriva-av-mig-tråd..
Har en individ med medfödd Megaesofagus, en katt men defekten är, vad jag förstått, mycket vanligare på hund så jag hoppas på fler svar här. Djuret är sju år och har haft symtom hela livet. Snörvlig andning, salivgurglingar, stöter upp maten etc. Katten beter sig för övrigt som vanligt, aktiv, spinner, väldigt social och "in-your-face". Problemet är att symptomen har blivit värre de senare åren. Han andas snörvligare och hostar/spottar/fräser flera gånger om dagen. Men som sagt, verkar glad och nöjd däremellen. Den stora frågan är hur mycket individen lider av sin megaesofagus? Han har aldrig haft lunginflammation eller på annat sätt blivit sjuk/mager av syndromet. Hur sjutton vet man hur jobbit katten har med det hela..
Har en individ med medfödd Megaesofagus, en katt men defekten är, vad jag förstått, mycket vanligare på hund så jag hoppas på fler svar här. Djuret är sju år och har haft symtom hela livet. Snörvlig andning, salivgurglingar, stöter upp maten etc. Katten beter sig för övrigt som vanligt, aktiv, spinner, väldigt social och "in-your-face". Problemet är att symptomen har blivit värre de senare åren. Han andas snörvligare och hostar/spottar/fräser flera gånger om dagen. Men som sagt, verkar glad och nöjd däremellen. Den stora frågan är hur mycket individen lider av sin megaesofagus? Han har aldrig haft lunginflammation eller på annat sätt blivit sjuk/mager av syndromet. Hur sjutton vet man hur jobbit katten har med det hela..