Hästarna går på bete nära 6 km ridbar strand, så vi rider mest ut och försöker vänja badkrukan att gå nära vattnet då och då. Idag red vi ut själva förbi skytteklubbens träning (duktig häst!) och red sedan i skogen som går längs med stranden på upptäcktsfärd. Stannade och pratade med lite folk som frågade om hästen och han stod snällt stilla. Det svåra är när folk har för stor respekt och ställer sig utanför vägen, hästen tror de smyger ut för att attackera ur bakhåll då
bättre de bara swishar förbi, men uppskattar att de försöker iallafall, de vet ju inte att hästen är konstig haha
Väldigt stolt över oss! när jag började rida honom kom han knappt ut från gården utan att ställa sig, backa, köra 180gradersvändningar och var allmänt odräglig. Nu hittar vi en bra balans av att han får stanna och checka av situationen, men inte dra iväg på annat. Har goda förhoppningar om att vattnet också ska klaras av så småningom