N
Nimwen
Sv: medryttarkris!
kl
Jag minns när jag var 14, jag var inte medryttare då men jag minns nog att jag aldrig riktigt ansträngde mig om jag inte kände mig riktigt involverad i det jag skulle göra.
Så hade jag varit medryttare när jag var 14 hade det nog varit guld om jag blev riktigt involverad, alltså att jag fick veta varför hästen rids på hackamore (det hade hon fått veta, skrev du ju) men sedan även att nu ska vi testa med tränsbett snart och då kanske det sitter ett tränsbett på tränset, men pga att det fortfarande är så att hon kan reagera på det så bör du nog rida med hackamore.
Då hade jag nog på något vis kännt mig mer som om jag skulle vilja ha en kommunikation och hade tyckt att det varit viktigt att fråga mer/ha mer ordning på mig. Annars hade jag mer känt att det var något jag MÅSTE göra och gud så tråkigt och vem bryr sig.
Det där med att hon åkte iväg utan att säga ngt, tror jag kan vara en kombination av att hon blivit rädd/skämts, det hade jag gjort i den åldern, tänkt att jag förstört ALLT och fy dumma mig. Sen även om hennes föräldrar hade bråttom iväg någonstans, jag har själv alltid haft föräldrar som blivit sura om jag kom 5-10 minuter försent fram till bilen efter lektionen eller stallvistelsen, kanske föräldrarna måste informeras om att det är viktigt att göra vissa saker (tex titta in och tala om att någonting har hänt) ?
För när jag var 14 sa jag aldrig emot när jag fick skäll för att jag var 5 minuter försen, det var först när jag var ungefär 16-17 som jag förklarade ordentligt för föräldrarna hur viktigt det är att man gör vissa saker innan man rusar iväg, och då förstod de och jag slapp skäll och stress.
kl
Jag minns när jag var 14, jag var inte medryttare då men jag minns nog att jag aldrig riktigt ansträngde mig om jag inte kände mig riktigt involverad i det jag skulle göra.
Så hade jag varit medryttare när jag var 14 hade det nog varit guld om jag blev riktigt involverad, alltså att jag fick veta varför hästen rids på hackamore (det hade hon fått veta, skrev du ju) men sedan även att nu ska vi testa med tränsbett snart och då kanske det sitter ett tränsbett på tränset, men pga att det fortfarande är så att hon kan reagera på det så bör du nog rida med hackamore.
Då hade jag nog på något vis kännt mig mer som om jag skulle vilja ha en kommunikation och hade tyckt att det varit viktigt att fråga mer/ha mer ordning på mig. Annars hade jag mer känt att det var något jag MÅSTE göra och gud så tråkigt och vem bryr sig.
Det där med att hon åkte iväg utan att säga ngt, tror jag kan vara en kombination av att hon blivit rädd/skämts, det hade jag gjort i den åldern, tänkt att jag förstört ALLT och fy dumma mig. Sen även om hennes föräldrar hade bråttom iväg någonstans, jag har själv alltid haft föräldrar som blivit sura om jag kom 5-10 minuter försent fram till bilen efter lektionen eller stallvistelsen, kanske föräldrarna måste informeras om att det är viktigt att göra vissa saker (tex titta in och tala om att någonting har hänt) ?
För när jag var 14 sa jag aldrig emot när jag fick skäll för att jag var 5 minuter försen, det var först när jag var ungefär 16-17 som jag förklarade ordentligt för föräldrarna hur viktigt det är att man gör vissa saker innan man rusar iväg, och då förstod de och jag slapp skäll och stress.