H
Honeypixie
Jag har inte ens varit inloggad på buke på evigheter, men idag blev jag så irriterad att jag bara måste få gnälla av mig i en tråd och kanske få lite kloka råd.
Bakgrund: Jag har ett jättefint kallblodssto sen ett år tillbaka. Då jag provred henne var hon uppenbart besvärad av något i munnen; kastade med huvudet non stop och var extremt spänd. Trots detta anade jag en jättefin häst under besvären, och efter ett år har jag fått lyckats plocka fram en väldigt trevlig ridhäst som jag har väldigt kul tillsammans med!
När jag fick hem min häst tog jag genast ut en veterinär som är specialist på hästtänder, som konstaterade att problemen bestod av rejäla hakar och en inflammerad foderficka. Därefter började jag rida bettlöst. Min häst var inte speciellt ridbar den första tiden, och jag misstänker att hon hade haft ont länge: Hon kastade av mig, stegrade sig, bockade, och vägrade ställa sig åt höger det första halvåret.
Det mesta blev snart bättre; redan efter tre veckor var hon mycket lugnare och verkade inte ha ont längre. Resten har suttit i huvudet på henne. Så snart jag började känna mig trygg med henne så tog jag hjälp av en medryttare, en tjej som är dotter till några av mina vänner. Hon kommer hit en gång i veckan tillsammans med en jämnårig kompis som rider en av grannens hästar. Skönt, då jag är småbarnsförälder och ibland inte hinner rida mer än två gånger i veckan.
Medryttarna är fjorton år, med allt vad det innebär... Gulliga, rara tjejer, men ibland är det rörigt i stallet efteråt, och jag har flera gånger sett att utrustningen sitter dåligt på hästarna då de rider, varpå jag gått ut och sagt till dem. I regel flyter det på bra, men nu har jag börjat ledsna: Till exempel så dyker de inte upp vissa lördagar, den dag då de ska komma och rida. Detta utan att höra av sig. Jag har upprepade gånger sagt att jag vill veta minst en dag i förväg om de får förhinder, eftersom jag vill kunna ha en plan för min hästs träning och att hon får den motion jag vill att hon ska ha.
Idag var det droppen: Jag gick ut till hästarna först vid elvatiden. Låter kanske som en väldigt sen tid att ge frukost, men de har finmaskiga hönät uppspända i lösdriften som de hushåller med, och jag kan därför ta sovmorgon. Innan jag gick ut såg jag en bil köra ut från vår gård, men tänkte att det var grannen som haft besök.
I hagen låg det redan hö, men jag tänkte att de säkert hushållit med kvällsmaten (de gör ofta det sen hönäten kom upp, det har gjort dem mycket mer harmoniska med maten!). En timme senare loggade jag in på facebook, och såg då att medryttaren beklagade sig över min häst, som hade varit omöjlig med henne på morgonen! Hon hade inte lydit henne alls och skenat tillbaka till hagen.
Hon hade alltså varit där utan att höra av sig eller komma in och säga hej! För att återknyta till min hästs historia: Jag ska börja ta dressyrlektioner, och vill kunna ha möjlighet att rida henne med bett ibland. Det har funkat bra med sidepull och hackamore, men efter återbesök av vet. som konstaterade att inflammationen inte kommit tillbaka så försöker jag vänja henne vid bett.
Igår fick vi ett genombrott: Jag longerade henne i träns med bett, gjorde NH-övningar, lekte vänskapslekar... och hon var fullkomligt lugn! Til sist red jag, och hon accepterade bettet helt och fullt! Härligt!
Nu undrar jag flera saker: Satte medryttaren helt sonika på henne tränset med bett eftersom det satt där istället för hackamoren? Och även om det fanns hö i hönäten så kanske ett riktigt frukostmål hade suttit fint innan ridning... Och varför kom hon inte in och bad om hjälp när det blev problem? Varför gav hon sig inte till känna alls när hon var här?!
Bara för att hästen accepterade bett när jag red igår så kanske det inte är säkert att hon gör det med den fjortonåriga medryttaren... Och det hade jag kunnat säga om hon bara kom in! Dessutom kan jag ju ha information att ge henne. Kort sagt så måste vi ju kommunicera kring hästen, och det borde vara självklart att hon kommer och visar sig när hon är här!
Det är konstigt att föräldern som skjutsade dem uppenbarligen inte ser det som självklart heller... Jag skickade ett mail och berättade vad jag känner, utan att skälla alltgör mycket. jag kanske är för snäll, men jag vill bara att det här ska funka och att hon ska känna att hon kan komma till mig om problem uppstår!
Går det överhuvudtaget att ha en fjortonårig medryttare och tro att hon ska ta det ansvar jag tycker är självklart? Det hela blir knepigare av att hennes föräldrar är mina vänner....
Det blev långt. vad skulle ni ha gjort?
Bakgrund: Jag har ett jättefint kallblodssto sen ett år tillbaka. Då jag provred henne var hon uppenbart besvärad av något i munnen; kastade med huvudet non stop och var extremt spänd. Trots detta anade jag en jättefin häst under besvären, och efter ett år har jag fått lyckats plocka fram en väldigt trevlig ridhäst som jag har väldigt kul tillsammans med!
När jag fick hem min häst tog jag genast ut en veterinär som är specialist på hästtänder, som konstaterade att problemen bestod av rejäla hakar och en inflammerad foderficka. Därefter började jag rida bettlöst. Min häst var inte speciellt ridbar den första tiden, och jag misstänker att hon hade haft ont länge: Hon kastade av mig, stegrade sig, bockade, och vägrade ställa sig åt höger det första halvåret.
Det mesta blev snart bättre; redan efter tre veckor var hon mycket lugnare och verkade inte ha ont längre. Resten har suttit i huvudet på henne. Så snart jag började känna mig trygg med henne så tog jag hjälp av en medryttare, en tjej som är dotter till några av mina vänner. Hon kommer hit en gång i veckan tillsammans med en jämnårig kompis som rider en av grannens hästar. Skönt, då jag är småbarnsförälder och ibland inte hinner rida mer än två gånger i veckan.
Medryttarna är fjorton år, med allt vad det innebär... Gulliga, rara tjejer, men ibland är det rörigt i stallet efteråt, och jag har flera gånger sett att utrustningen sitter dåligt på hästarna då de rider, varpå jag gått ut och sagt till dem. I regel flyter det på bra, men nu har jag börjat ledsna: Till exempel så dyker de inte upp vissa lördagar, den dag då de ska komma och rida. Detta utan att höra av sig. Jag har upprepade gånger sagt att jag vill veta minst en dag i förväg om de får förhinder, eftersom jag vill kunna ha en plan för min hästs träning och att hon får den motion jag vill att hon ska ha.
Idag var det droppen: Jag gick ut till hästarna först vid elvatiden. Låter kanske som en väldigt sen tid att ge frukost, men de har finmaskiga hönät uppspända i lösdriften som de hushåller med, och jag kan därför ta sovmorgon. Innan jag gick ut såg jag en bil köra ut från vår gård, men tänkte att det var grannen som haft besök.
I hagen låg det redan hö, men jag tänkte att de säkert hushållit med kvällsmaten (de gör ofta det sen hönäten kom upp, det har gjort dem mycket mer harmoniska med maten!). En timme senare loggade jag in på facebook, och såg då att medryttaren beklagade sig över min häst, som hade varit omöjlig med henne på morgonen! Hon hade inte lydit henne alls och skenat tillbaka till hagen.
Hon hade alltså varit där utan att höra av sig eller komma in och säga hej! För att återknyta till min hästs historia: Jag ska börja ta dressyrlektioner, och vill kunna ha möjlighet att rida henne med bett ibland. Det har funkat bra med sidepull och hackamore, men efter återbesök av vet. som konstaterade att inflammationen inte kommit tillbaka så försöker jag vänja henne vid bett.
Igår fick vi ett genombrott: Jag longerade henne i träns med bett, gjorde NH-övningar, lekte vänskapslekar... och hon var fullkomligt lugn! Til sist red jag, och hon accepterade bettet helt och fullt! Härligt!
Nu undrar jag flera saker: Satte medryttaren helt sonika på henne tränset med bett eftersom det satt där istället för hackamoren? Och även om det fanns hö i hönäten så kanske ett riktigt frukostmål hade suttit fint innan ridning... Och varför kom hon inte in och bad om hjälp när det blev problem? Varför gav hon sig inte till känna alls när hon var här?!
Bara för att hästen accepterade bett när jag red igår så kanske det inte är säkert att hon gör det med den fjortonåriga medryttaren... Och det hade jag kunnat säga om hon bara kom in! Dessutom kan jag ju ha information att ge henne. Kort sagt så måste vi ju kommunicera kring hästen, och det borde vara självklart att hon kommer och visar sig när hon är här!
Det är konstigt att föräldern som skjutsade dem uppenbarligen inte ser det som självklart heller... Jag skickade ett mail och berättade vad jag känner, utan att skälla alltgör mycket. jag kanske är för snäll, men jag vill bara att det här ska funka och att hon ska känna att hon kan komma till mig om problem uppstår!
Går det överhuvudtaget att ha en fjortonårig medryttare och tro att hon ska ta det ansvar jag tycker är självklart? Det hela blir knepigare av att hennes föräldrar är mina vänner....
Det blev långt. vad skulle ni ha gjort?
