Sandra78
Trådstartare
Mellan 1997 och 2011 hade jag egen häst. Har jobbat som hästskötare, haft ridlektioner osv och sågs väl som rätt så kunnig. Trots att jag aldrig tävlade höga klasser så var det många som imponerades först av utvecklingen min häst gjorde "fd problemhäst" och sen av hur lätt- och välriden hon var.
När jag fick ta bort henne insåg både hjärna och hjärta att en ny häst inte var att tänka på, utan jag blev istället medryttare på hennes kamrat, vilket jag fortfarande är.
Det som fascinerar mig nu är folks attityd, både exempelvis här på buke och i verkliga livet. Eftersom jag inte har en egen häst så är jag helt plötsligt mindre vetande, folk vill gärna "trycka till mig" med att de minsann har eeeeegen häst och därmed vet bättre än vad jag gör osv.
Är det fler som gjort hästkarriär "baklänges" som upplevt samma sak?
När jag fick ta bort henne insåg både hjärna och hjärta att en ny häst inte var att tänka på, utan jag blev istället medryttare på hennes kamrat, vilket jag fortfarande är.
Det som fascinerar mig nu är folks attityd, både exempelvis här på buke och i verkliga livet. Eftersom jag inte har en egen häst så är jag helt plötsligt mindre vetande, folk vill gärna "trycka till mig" med att de minsann har eeeeegen häst och därmed vet bättre än vad jag gör osv.
Är det fler som gjort hästkarriär "baklänges" som upplevt samma sak?