Medarbetarsamtal

[Gimlan]

På mitt nya jobb (började i september) så kör vi avstämningar 30 min varannan vecka. Tycker det känns som en bra grej

 

[workoholic]

Jag har 121 med min chef 30min en gång i veckan. Har vi något speciellt att prata om tar vi en timme istället. Vi jobbar i samma ledningsgrupp så det är även saker som rör det operativa arbetet vi talar om. Jag har 30 min var 3:e vecka med mina direktrapporter, varje vecka med nyanställda första månaden för att sedan köra varannan vecka innan de landat i sin nya roll och vi kör var 3:e vecka. Jag tycker det är jättebra att ha tid med de anställda som de själva bestämmer om de har något att prata om, om de har något de funderar över eller vill ge feedback på. Vi avslutar när vi känner oss färdiga, så vi behöver inte hålla på hela tiden om det inte finns något att prata om.

Jag tycker det är förlegat med formella samtal årsvis eller halvårsvis. Då hinner mycket hända och feedback bli inaktuell. Tar hellre saker direkt och på ett ledigare sätt. Därför tycker jag det är bra att ha samtalen så ofta som jag har dem.

Vi träffas och pratar minst en gång i veckan i en mindre grupp då vi diskuterar hur vi ligger till och om någon har för mycket jobb och någon annan för lite, så vi pratar om verksamheten och idéer då. I mitt fall känns det som om jag måste ha dessa 121 och sedan sitter jag där och har ont i magen för att jag känner mig pressad. Det är den formella varianten med genomgångar av "fyrarummaren" hur mycket pengar man dragit in osv. osv. Inget jag inte kan se på egen hand, och mitt mående är inget som verkar intressant. Det är en fråga som tas upp för att man ska (jag har försökt vara öppen och ärlig i början om hur jag mår och så, men när chefen inte intresserar sig för det på annat sätt än att det noteras så känner jag att jag inte vill öppna mig någon mer gång) Allt noteras och "följs upp" vid nästa 121. Dvs samma frågor ställs igen och noteras. Så någon egentlig uppföljning blir det inte.

 

[Red_Chili]

Kan det vara att du missuppfattat något kring medarbetarsamtalen? Jag tänker på tex där du skriver om att "måendet är en del av medarbetarsamtalen". De gånger som jag och chefen pratat om hur jag mår så utgår ju vi från hur jag mår just på jobbet. Hur får arbetsbelastningen mig att må? Hur mår jag i umgänge med kollegorna?

Vi har medarbetarsamtal en gång per år. Själva samtalen är jättebra, men jag tänker att vi egentligen borde ha dem två gånger per år eftersom det som sägs på första mötet hinner glömmas bort eller bli inaktuellt till nästa gång. Sedan pratar jag och chefen ofta(!) om allt möjligt ändå, så medarbetarsamtalen är bara till för att få ner på papper hur allt fungerar. Företaget har en bunt med frågor som ska betas av vid varje medarbetarsamtal och där man även ska skriva upp mål att jobba mot till nästa möte osv.

Redan från start med den här chefen (han blev chef för vårt kontor ungefär ett halvår efter att jag började) så har jag varit väldigt rakt på sak med vad jag tycker och tänker om allt. Aldrig otrevlig eller oproffsig, men tydlig. Att ha gått in med det sättet från början känns väldigt skönt, för då vet vi precis var vi har varandra och kan oftast kommunicera bra även om vi tycker olika ibland.

 

[tanten]

Jag har nog bara haft en enda chef där medarbetarsamtalet varit givande.
en chef använde samtal till regeglbundna sessioner där hon rotade i min personlighet och mina relationer till andra. I stort sett inget min prestation utan bara om hur jag var som människa. Hon gav sig inte förrän hon fått mig att bryta ihop.

Så näe. Jag gillar inte medarbetarsamtal. Alls. Alltså beroende på hur chefen använt tiden.

 

[workoholic]

Kan det vara att du missuppfattat något kring medarbetarsamtalen? Jag tänker på tex där du skriver om att "måendet är en del av medarbetarsamtalen". De gånger som jag och chefen pratat om hur jag mår så utgår ju vi från hur jag mår just på jobbet. Hur får arbetsbelastningen mig att må? Hur mår jag i umgänge med kollegorna?

Vi har medarbetarsamtal en gång per år. Själva samtalen är jättebra, men jag tänker att vi egentligen borde ha dem två gånger per år eftersom det som sägs på första mötet hinner glömmas bort eller bli inaktuellt till nästa gång. Sedan pratar jag och chefen ofta(!) om allt möjligt ändå, så medarbetarsamtalen är bara till för att få ner på papper hur allt fungerar. Företaget har en bunt med frågor som ska betas av vid varje medarbetarsamtal och där man även ska skriva upp mål att jobba mot till nästa möte osv.

Redan från start med den här chefen (han blev chef för vårt kontor ungefär ett halvår efter att jag började) så har jag varit väldigt rakt på sak med vad jag tycker och tänker om allt. Aldrig otrevlig eller oproffsig, men tydlig. Att ha gått in med det sättet från början känns väldigt skönt, för då vet vi precis var vi har varandra och kan oftast kommunicera bra även om vi tycker olika ibland.

Jo då, det är måendet på jobbet jag menar också. Arbetsbelastningen känns inte mindre av att chefen raddar upp ett antal ytterligare arbetsuppgifter som hen tycker att "vi kommer överens om". Och jag orkar inte säga stopp.

 

[Red_Chili]

Jo då, det är måendet på jobbet jag menar också. Arbetsbelastningen känns inte mindre av att chefen raddar upp ett antal ytterligare arbetsuppgifter som hen tycker att "vi kommer överens om". Och jag orkar inte säga stopp.

Låter som om det kanske är läge att kika efter ett annat jobb?

 

[Milosari]

Vi delar på medarbetarsamtal och målsamtal även om vi ibland ta dem vid samma tillfälle. Det finns absolut inte tid till möte varje månad men är det något särskilt som någon av oss vill ta upp så gör vi det. Behöver vi lite längre tid så är det bara att boka in.

 

[Lingon]

Vi har två medarbetarsamtal om året. Ett riktigt och sen ett halvår senare en uppföljning. En gång i månaden känns rätt överdrivet!

 

[Kiwifrukt]

Läste nån krönika som menade att medarbetarsamtal var förlegat och gammaldags och chefer borde istället lägga fem minuter på ett litet mer informellt samtal typ en till två gånger i veckan
Tyvärr hittar jag inte den igen

Vi har haft det under pandemin. Och jag är väldigt positiv till det. En halvtimme varannan vecka enskilt med chefen, varje gång tar inte en halvtimme, nu sist tror jag vi pratade i fem minuter max. Det är mer ”hur ligger du till, har du att göra (i mitt fall som blir hysterisk om jag inte har något att göra), behöver du avlastning” (oftare till kollegor antar jag).

Jag som är introvert och inte direkt känner någon samhörighet med mina kollegor privat har tyckt att det har varit jätteskönt. Då har chefen sett mig också, och andra som inte tar så stor plats i fikarummet. Det är också lättare att prata med honom om allvarliga saker, problem i jobbet/med kollegor/eller något helt privat som chefen dock bör känna till när man vet att han också sitter hemma vid sin dator och det är max hans fru som hör vad jag säger, om jag har otur. På jobbet är alla rum fruktansvärt lyhörda, man hör allt även om dörren är stängd. Så lagom lätt att säga att det inte funkar med en kollega eller att man har problem hemma som man inte vill att de andra ska få veta när precis alla hör det.