Matvägran och viktnedgång..

[Bebben]

Ja, rubriken säger väl det mesta tror jag. Vi har stött på lite problem, och jag behöver bolla lite funderingar och frågor med folk som kanske varit med om det själva. Min son är 14½ mån gammal nu, och för 1½ mån sen började det med att vikten stod still på honom. Han är superaktiv (Igång hela dagarna, alltid i rörelse) så BVC tyckte inte att det var något konstigt då.
I samma veva så började han att vägra att äta mat hemma litegrann. Han åt några tuggor här och där, men aldrig mer än så. Han åt dock gärna frukt, yoghurt, müsli etc.

För ca 1 mån sen, så började han att matvägra helt hemma. Han spottar ut ALL mat jag ger honom, oavsett om han får äta själv eller ej, om det är hans favoritmat eller om jag kryddar mycket/lite.. Ja, jag har provat att variera maten in i det oändliga och lite till känns det som. Han är mjölkproteinallergiker, så alla mjölkprodukter är då utbytta mot havre/soja-baserade alternativ.

På dagis (5 dagar/vecka) äter han minst en stor portion till lunch, alltid. Han stoppar i sig precis allt dom bjuder honom, så aptiten verkar det inte vara något fel på egentligen. Hemma går det att få i honom diverse frukt, mackor, kex, yoghurt och det mesta annat som inte är just mat. I samråd med BVC har jag både provat att inte låta honom småäta alls, och inga mellanmål, utan bara ge mat. Han vägrar ändå.. Jag har låtit honom äta precis vad han vill, när han vill, för att få i honom litegrann av någonting i alla fall..
Äter vi hos farmor, som vi gör ungefär en gång i veckan, äter han för det mesta massor av mat.
Äter vi ute, både snabbmat och husmanskost, så äter han också rätt så bra. Inte lika mycket som på dagis/hos farmor, men tillräckligt bra åtminstone.

Nu har vi vägt honom oftare på sistone, och han har gått ner ca 400 g på strax över 1 månad. Sista gången hade han gått ner 130 g, då på 6 dagar.

Så, vi har fått tid på barnmottagningen nästa vecka, men jag kände ändå att jag behövde få ur mig allt, och kanske någon här har tips eller råd. Förhoppningsvis kan dom hjälpa oss, för det är inte kul att vara orolig för att han inte äter som han ska, och går ner i vikt

 

[MissMary]

Sv: Matvägran och viktnedgång..

Först vill jag säga att jag förstår att det är jobbigt när han går ner i vikt, och det är ju bra att ni håller koll på det så det inte är något fel på honom.

Jag har en kille som fyller tre år nästa vecka. Han har alltid varit lite "för" smal, och går i perioder när han inte äter så bra ner i vikt och då är det alltid extra kontroller på BVC som gäller även om han är för "stor" för det. Det är nämligen precis som för dig, han äter som en häst på dagis, men hemma äter han inget. Och då menar jag ingenting! Får jag under de perioderna i honom EN köttbulle är det en seger. Precis som din kille har han varit mjölkproteinallergisk men det har vuxit bort nu. Eftersom jag har sett att det här går i perider så försöker jag ignorera det så gott det går, även om det är jättejobbigt när ens barn inte äter. Jag hade nog aldrig kunnat föreställa mig hur jobbigt det är! Under matvägringsperioderna försöker jag servera honom mat han gillar, och äter han inte tar jag bara bort maten jag gör ingen stor sak av det. Saken är ju den att en vecka senare äter han jättemycket av den mat jag lagar, så det kan ju inte vara så att han inte gillar den?

Jag har som du märker inga tips, ville bara säga att du inte är ensam, och att jag förstår hur det sliter på en när man verkligen försöker tänka ut mat de kanske gillar hela tiden. I somras hade han en lång period på en sju-åtta veckor då han åt väldigt lite, men efter det så åt han mängder under en period. Det jag tror mest på är att inte försöka göra så stor grej av det eftersom de märker när det blir en maktkamp att äta.

Flummigt och lång svar, hoppas att någon annan har några bra tips.

/Anna

 

[break_a_leg]

Sv: Matvägran och viktnedgång..

Barn gör ofta på det sätt du beskriver, äter bra på förskolan/dåligt hemma eller tvärtom. Precis som MissMary skriver så är det ju lite ett sätt för barn att kunna bestämma själva.

Jag har själv fått gå på extra kontroller då ett av mina barn under en period gick ned i vikt - iaf jag kände mig jättedum som förälder.

Under den perioden fick jag rådet av BVC att blanda extra fett i maten, dock åt inte barnet då "för det smakade konstigt"...

Hoppas att ni får ordning på ätandet!!

 

[bananabambi]

Sv: Matvägran och viktnedgång..

Det är så svårt med barn och vikt. Kan tänka mig att du försöker får honom att äta så ofta du kan, och så blir du ännu mer maktlös när han går ner.

Men en lösning som du testat, kan vara att strunta i mellanmålen helt, frukt kan han få som efterrätt när han ätit mat. Det är mat han behöver, inte de lätta mellanmålen som gör honom lagom mätt när det är dags för riktig mat. Och man kan behöva testa det länge, inte bara under en eller två dagar. Men i samråd med BVC förslagsvis.

Min son älskar allt som har med smör att göra. Han äter ganska lite just nu, men får han kyckling/kött/ägg som är stekt i riktigt smör så går det ner plättlätt. Samma sak med smörgås, är det ett rejält lager med smör på så är det smaskens

Sedan äter han mycket mellanmål också, jag skulle kunna strunta i dom och jag tror han skulle äta bättre vid lunch/middag.

 

[Bebben]

Sv: Matvägran och viktnedgång..

Ja, jag är inne på att prova just det igen för att se om det hjälper. Väntar dock till efter läkarbesöket på tisdag, så får vi se vad dom tycker/tänker om allting.

Idag åt han faktiskt ca 5-6 tuggor av maten som jag erbjöd, och det har inte hänt på LÄNGE, så jag var överlycklig efteråt Sen ville han dock inte ha mer, och när maten var undanplockad och alla var klara så fick han sitt efterlängtade äpple.

Det är tur att han äter sin välling till frukost och kvällsmål i alla fall, annars hade han nog gått ner mycket mer

 

[Bebben]

Sv: Matvägran och viktnedgång..

Ja, han tycker ju att det är jättekul att bestämma själv, gällande allt. Han bestämmer helst vad jag ska göra, när man ska klä på sig, vad hundarna får göra och inte osv osv. Nu får han inte bestämma allt han vill såklart, och då blir han skogstokig

Han får extra fett i sin välling, som jag vet att han alltid äter. Sen är det smör (Hans specialare då) på all mat jag erbjuder numera, så dom få tuggor som går i honom är det extra fett på i alla fall.
Dagis vet också om att han har börjat gå ner i vikt, och eftersom han är så matglad där så försöker dom få i honom lite extra mat om det går. Så att han ska få i sig så mycket som möjligt om dagarna, eftersom det nästan bara är där han äter.

 

[MIE83]

Sv: Matvägran och viktnedgång..

Förstår din oro, det finnns någon ting som heter calogen som är rent fett,(jag har bara gett med jordgubbssmak) ganska god. fråga om de. (Vi ger de till dom äldre, kan även ges till barn) finns även Närings drycker. fråga din barnmorska.

 

[Lupin]

Sv: Matvägran och viktnedgång..

Har han vuxit på längden under tiden? Min son har för första gången i sitt korta liv stått stilla i vikt i snart ett par månader. Men han har vuxit rejält på längden istället, samtidigt. Inte ökat ett gram i vikt mellan oktober-november, men däremot ökat ca 3,5 cm i längd på en månad. Tror inte han ökat nåt i vikt den här månaden heller, men vet inte ens ifall jag tänker gå och väga honom. Jag försöker att inte tänka så mycket på det, gör ingen affär av det när han inte vill äta mer än några små pyttetuggor på mackan. Idag är nog första dagen på väldigt länge som han ätit riktigt rejält igen, precis som förut/alltid innan. Gjorde ingen affär av den ökade aptiten heller.

Det är ju mycket som händer i deras utveckling nu, de upptäcker att de kan styra själva. Tex hur mycket man äter, vad hundarna får göra etc. Det är en jobbig och frustrerande period för småttingarna. Man får försöka stötta och visa vägen och ha oceaner av tålamod, så gott det går. Samtidigt börjar det bli dags att visa var vissa gränser går, på ett vänligt men bestämt sätt. Men hur mycket han äter låter jag sonen bestämma, det är bara han som vet hur hungrig han är och när han är mätt. Och jag tänker inte låta honom få för sig att man kan driva med mamma och pappa via maten. Så varken jag eller sambon vare sig trugar eller ojar oss eller för den delen berömmer när han äter. Möjligtvis uppmuntrar och berömmer såna saker som hur fint han håller i mackan, eller hur bra han hanterar gaffel/sked etc.

Nu ska jag gå lite mot strömmen här: tänk på att fett mättar väldigt bra och därigenom kan minska intresset för mer mat. Och barn behöver mer än fett för att växa och utvecklas som de ska... Jag vet att BVC (och andra) gärna rekommenderar mer fett till matvägrande barn, eller barn som behöver gå upp i vikt. Men det man går upp i vikt bäst av är faktiskt kolhydrater. Speciellt snabba sådana. Pannkaka är bra gödningsmat, både vanliga tunnpannkakor och ugns-(fläsk-)pannkaka. Gillar han risgrynsgröt? Eller mannagrynsgröt? Bra gödning!

 

[Bebben]

Sv: Matvägran och viktnedgång..

Han har faktiskt ätit hemma 2 ggr sen jag skrev inlägget! Känns som att ha bestigit Mount Everest nästan Så jag hoppas verkligen på att hans matvägran börjar att släppa nu..

Han har växt ½ cm på längden, på hela den här perioden, så han har inte skjutit iväg direkt.

På dagis älskar han alla sorters pannkakor som finns, men här hemma spottar han rakt ut Det har han gjort väldigt länge, även innan han började vägra mat överhuvud taget. Gröt äter han inte heller, har inte gjort sen 7 månaders åldern ungefär. Visst är han rolig?

Nåja, han är pigg och glad som alltid i alla fall. Idag visade han stolt upp att han minsann lärt sig att klättra på barngrinden... Och för första gången under sitt liv så har han blivit en riktig pappagris. Det är i princip bara pappa som gäller när han är i närheten, och får han inte vara med pappa är det så synd om honom så att han måste gråta konstant! Tills pappa uppmärksammar honom igen förstås, då leker livet igen.

 

[Carolus]

Sv: Matvägran och viktnedgång..

Gröt äter han inte heller, har inte gjort sen 7 månaders åldern ungefär. Visst är han rolig?

klokt barn du har...

/carolus som inte heller äter gröt...

 

[Bebben]

Sv: Matvägran och viktnedgång..

Jag är också en grötvägrare numera, så jag är rätt så övertygad om att han har bra smaklökar

Dock så levde jag på mannagrynsgröt i hans ålder. Jag vägrade allt annat utom gröt...

 

[Lupin]

Sv: Matvägran och viktnedgång..

Och jag var en välling- OCH grötbebis, så till den milda grad att jag fortfarande älskar välling och gröt. Och har fått en son som till nåders äter välling (fast inte alltid hela flaskan) enbart på morgonen. Gröt tycker han är OK, helst tomtegröt just nu.

 

[Lupin]

Sv: Matvägran och viktnedgång..

Han har faktiskt ätit hemma 2 ggr sen jag skrev inlägget! Känns som att ha bestigit Mount Everest nästan Så jag hoppas verkligen på att hans matvägran börjar att släppa nu..

Han har växt ½ cm på längden, på hela den här perioden, så han har inte skjutit iväg direkt.

På dagis älskar han alla sorters pannkakor som finns, men här hemma spottar han rakt ut Det har han gjort väldigt länge, även innan han började vägra mat överhuvud taget. Gröt äter han inte heller, har inte gjort sen 7 månaders åldern ungefär. Visst är han rolig?

Nåja, han är pigg och glad som alltid i alla fall. Idag visade han stolt upp att han minsann lärt sig att klättra på barngrinden... Och för första gången under sitt liv så har han blivit en riktig pappagris. Det är i princip bara pappa som gäller när han är i närheten, och får han inte vara med pappa är det så synd om honom så att han måste gråta konstant! Tills pappa uppmärksammar honom igen förstås, då leker livet igen.

Dum fråga förmodligen, men matar du honom eller "äter han själv" (dvs med händerna och div tillhyggen så gott det går med viss stödmatning från föräldrarna) hemma? Hur gör de på dagis? Vår son vägrar sedan en tid tillbaka äta burkmaten, han har nog aldrig varit jätteförtjust i den egentligen (skämde tidigt bort honom med hemmalagat) och han har låtit sig matas ganska länge och varit nöjd med att hålla i en sked eller gaffel och peta runt. Men den senaste tiden (månaden kanske?) är det mat som går att skära i lagom bitar som gäller. Inget kladdigt som inte går att plocka upp! Ingen sås på egna tallriken.

Vet inte om det är någon tröst, men jag läste bara häromveckan att självständighet går i arv. Vår son har dessutom dubbel ärftlig belastning i otålighet, utöver självständigheten haha. Men i alla fall, om man själv är väldigt självständig så är förmodligen barnet det också. Och kan behöva frigöra sig lite mer helt enkelt. Och maten är ju en klassiker att bestämma själv över för småttingar. Och en frisk småtting svälter inte ihjäl, men du kan tro att de tar till maktkamp ifall de märker att det funkar! De är inte dumma, de små liven. Barn gör det som fungerar.

 

[Bebben]

Sv: Matvägran och viktnedgång..

Fram tills för ca 1 månad sen så matade jag honom mestadels, för han var inte alls intresserad av att prova själv då. Förutom att han någon enstaka gång kunde plocka upp en bit med fingrarna.
Men en liten tid efter dagisstarten så började han försöka sig på att äta själv, så då fick han självklart göra det även här hemma. Han har egna bestick, och så hjälper jag till att skyffla in mat ibland när han vill det. Dom 2 gångerna han har ätit här hemma nu, så har han ätit jätteduktigt själv. Dagis säger att han lär sig i mycket snabb takt, genom att titta på dom andra barnen bara. Därav grindklättringen, äta själv och klättra på stolar

Ja, självständighet och envishet finns här hemma så att det räcker och blir över Både jag och hans pappa har MYCKET av den varan, och en stor portion av hett temperament också

Idag ska vi till läkaren i alla fall! Det verkar ju som om vägrandet håller på att släppa, men jag kan få en tid hos dietist åtminstone.. Alltid skönt att kunna kolla så han får i sig tillräckligt med kalcium, iom allergin som försvårar det hela..