Ciindy
Trådstartare
Hämtade valp för 2 månader sedan som var totalt matgalen. Bröt sig in i fodertunnor, hoppade ner i diskmaskinen, har varit inne i kylen osv. Detta har antagligen utvecklats efter att valparna haft en ganska tuff uppväxt enligt mitt sätt och se det. Om man hade vetat innan...
Nu är han betydligt lugnare med maten och bryter sig inte längre in för att få tag på mat. Men någonstans sitter det fortfarande en typ av panik till att få mat. 1½ dl foder slukas av en 8 kg valp på ganska precis 5 sekunder. Ingen tid att tugga, lyfta näsan, dricka vatten utan han är som en dammsugare. Kulorna sväljs dessutom hela och gärna 5-6 stycken samtidigt Om jag jämnför med min 14 kg som får 2½ dl foder, för honom tar det iallafall 2-3 minuter att äta upp maten.
Går det att göra någonting för att lugna ner honom när han äter? Känns inte hälsosamt för 5 öre att han sväljer 1½ dl mat på så kort tid. Som det är nu ger jag all mat väl uppblött för att det inte ska toksvälla i magen på honom. Har provat att strö ut maten på stora ytor men då blir han väldigt stressad och totalt okontaktbar ett bra tag framöver, inte optimalt!
Går det att göra något eller är det bara att acceptera?
Han har ju blivit avsevärt bättre på 2 månader, kanske han lugnat sig än mer om 2 månader till?
Nu är han betydligt lugnare med maten och bryter sig inte längre in för att få tag på mat. Men någonstans sitter det fortfarande en typ av panik till att få mat. 1½ dl foder slukas av en 8 kg valp på ganska precis 5 sekunder. Ingen tid att tugga, lyfta näsan, dricka vatten utan han är som en dammsugare. Kulorna sväljs dessutom hela och gärna 5-6 stycken samtidigt Om jag jämnför med min 14 kg som får 2½ dl foder, för honom tar det iallafall 2-3 minuter att äta upp maten.
Går det att göra någonting för att lugna ner honom när han äter? Känns inte hälsosamt för 5 öre att han sväljer 1½ dl mat på så kort tid. Som det är nu ger jag all mat väl uppblött för att det inte ska toksvälla i magen på honom. Har provat att strö ut maten på stora ytor men då blir han väldigt stressad och totalt okontaktbar ett bra tag framöver, inte optimalt!
Går det att göra något eller är det bara att acceptera?
Han har ju blivit avsevärt bättre på 2 månader, kanske han lugnat sig än mer om 2 månader till?