Måste sport innebära tävling?

[Efwa]

Som @Lingon skriver så är det ju knappast majoriteten av alla sportutövare som tävlar.

Att det tävlas i en strikt tävlingsmiljö dit du anmält dig, oavsett om det är Paradise Island eller V75, känner jag är mer rätt än t.ex "tävlingar" i social media där man tävlar i att må bäst, ha bäst hem, barn, man eller vad sjutton som helst, där många ofrivilligt dras in och inte ens vet om att de tävlar i ett socialt spel som lägger skuld och välmående åt sidan.
Har du anmält dig till en tävling frivilligt så kan du fortfarande må dåligt men då kan man ta egna beslut och skippa det.

Olika saker har olika motivering och själv har jag haft hund, tränat hund men inte viljan att tävla med hund, alls.

Jag har djur som jag aldrig ställt ut. Jag har hållit på med längdskidor utan att haft någon som helst motivation i att tävla.

Häst är annorlunda för mig. Även om jag i mångt och mycket tycker det är skönt att ha häst som fritidssysselsättning skulle jag aldrig kunna ha häst utan att ha tävling som mål.
För mig finns ingen vits att träna kondition, dressyr, maraton utan ett tävlingsmål och jag älskar att träna efter schema, tider och bättre vägar.
Jag vill också gärna tävla mot mig själv och andra, jag vill mäta mig med hur andra står sig och anser att i grunden är det det som är definitionen av just tävling, mätning av förmåga.

Däremot (viktigt, för mig) är att jag är realistisk och i mångt och mycket när man försöker klättra på resultatlistan jämför och tävlar med sig själv mest.

Med detta sagt har målet att tävla inte alltid blivit av, av många anledningar, ibland i långa tider. Jag har varit nöjd med det då det legat i tiden men målet har alltid funnits och motiverar mig.

 

[Badger]

Hästsport, hundsport, löpning o.s.v. är ju trevliga saker att ägna sig åt, men måste man absolut tävla för att det skall vara värt besväret?i
Duger det verkligen inte med bara själva känslan av ett bra dressyrpass, en härlig promenad med hunden eller en skön löprunda?
Nej det skall tävlas i allt, högt och lågt och sällskapsdjur skall ställas ut. Det tävlas i musik, matlagning och allt annat både möjligt och omöjligt.
Varför fungerar vi så?

Titta jag kan? man vill visa vad man åstadkommit, eller ha ett mål att kämpa mot? (själv är jag inte direkt en tävlingsmänniska så jag är nöjd med det där ridpasset oftast kan även bero lite på att jag blir så nervös.)

 

[Voeux]

Jag gissar att det har att göra med hur prestationsinriktad man är, det brukar ofta gå hand i hand med tävling i min erfarenhet. Jag är inte alls någon tävlingsmänniska, utan en sån där "det viktigaste är att man deltar och har kul" Min sambo däremot är både prestations- och tävlingsinriktad. Behöver jag ens säga att han därmed även är bättre än mig på allt? På. Allt.

 

[Inte_Ung]

Min undran startade när jag fick svaret:
"Jag är inte intresserad av att ha häst om jag inte kan tävla på hög nivå"
Som svar på frågan:
"Skall ni ha häst nu när ni har skaffat gård?"

(Det var några år sedan.)

 

[Badger]

Min undran startade när jag fick svaret:
"Jag är inte intresserad av att ha häst om jag inte kan tävla på hög nivå"
Som svar på frågan:
"Skall ni ha häst nu när ni har skaffat gård?"

(Det var några år sedan.)

Om man hade en häst skulle jag kunna tänka mig att det vore lättare att få styrsel på tillvaron om man hade ett mål med en dressyrtävling och en hopptävling. Dvs man vet vilka grejor man behöver öva på och får ett slutdatum på när de ska sitta. Annars kan jag tänka mig att allting flyter ut lite. Samtidigt kanske man föredrar det.

 

[Badger]

Om man hade en häst skulle jag kunna tänka mig att det vore lättare att få styrsel på tillvaron om man hade ett mål med en dressyrtävling och en hopptävling. Dvs man vet vilka grejor man behöver öva på och får ett slutdatum på när de ska sitta. Annars kan jag tänka mig att allting flyter ut lite. Samtidigt kanske man föredrar det.

(När jag medishästade gillade jag att ägaren hade bett mig öva på ett par saker och jag visste att hästen behövde en viss nivå på kondisen och så behövde jag öva på ett par saker själv så gjorde vi det (hehe som att hästen övade på kondisen och jag på sitsen). Annars blir jag så meandrande på ridpasset. Samtidigt fick jag kommentarer om att jag verkade ha ovanligt mycket plan för vad jag höll på med. Märkligt eftersom jag tyckte det var ganska lite plan och ofta blev det något annat som det visade sig man behövde öva på men.)

 

[lil-sis]

Jag behöver inte nödvändigtvis inte tävla även om det är roligt. Men jag måste träna, helst regelbundet, åka på kurser och sånt. Annars tycker jag inte hästarna är så himla roliga. Jag gissar att det bottnar i både utveckling och det sociala.

(Så nu yogar jag istället och åker på retreats och annat, inte riktigt lika dyrt och lite lättare att kombinera med onödigt krånglig boendesituation).

 

[Amha]

Jag tränar löpning. Jag springer lopp, gärna virtuella, för att ge mig själv en spark därbak så att säga i tuffare tider. Nog för jag gillar löpningen och jag mår bra av det men ibland är det svårt att komma ut. Det är bara så. Mörker, regn osv är inte jättekul att springa i.

 

[Kamomilla]

Jag älskar verkligen att tävla, hade inte haft häst om inte målet varit att tävla.
Hund skaffades med tävling i sikte, samtidigt som det var minst lika viktigt att det var en familjemedlem.
Kraven på resultat brukar ligga på en rimlig nivå i relation till var vi är träningsmässigt.

Gillar att laga mat och baka och hade nog kunnat vara med i tävlingar där, men kameror är något jag numera undviker + att mina krav på mig själv är skyhöga, top 3 som minst.

 

[Inte_Ung]

Min sambo däremot är både prestations- och tävlingsinriktad. Behöver jag ens säga att han därmed även är bättre än mig på allt? På. Allt.

Min sambo är en resultat-människa som i princip aldrig tävlar om något alls. Resultatet är det viktiga, om någon annan så får äran för det, "so be it".
Han är ändå bättre än vad jag är på i princip allt.
Utom stora sjok.

 

[nightcrawler]

Jag tävlar för att jag tycker det är kul. Jag tränar för tävling och för att det är kul. Även om jag för det mesta rider i skogen så vill jag träna och tävla för att det faktiskt är kul att få ett kvitto på hur duktig jag är och dessutom så blir det lite variation som även hästarna uppskattar till skogsridningen.

 

[__sofia__]

När det gäller hund så började jag träna med äldsta hunden för att lära mig hantera henne (hon var ganska jobbig som unghund ) och jag tänkte då att jag aldrig skulle tävla. Men hon är en hund som älskar att arbeta och älskar att vara iväg att göra saker, och jag har märkt att jag själv enklare motiveras att träna om jag har mer specifika mål med träningen - t.ex. en inplanerad tävling, eller ens bara momentbeskrivningar i vad man gör på tävlingar. Tävlingarna är sedan bra utvärderingar på vad vi behöver träna mer på, utöver att jag taggar igång av själva tävlingsgrejen.

När det gäller hästar så tävlade jag en del under ponnytiden för att jag tyckte det var kul att tävla mot andra (och framförallt att vinna ). Nu på senare tid har jag bara testat två klubbtävlingar i dressyr. Eftersom jag har en hel del tävlingsinstinkter blir det för mig kul att jämföra med andras resultat, men framförallt var det intressant att få sin ridning kommenterad av andra personer än min normala ridlärare och att se hur jag själv och hästarna klarade att rida ett faktiskt program. Men även i ridningen är det så att tävling för mig är ett sätt att motivera träningen och att få mer specifika mål att satsa mot, och att tävlingarna i sig är delvis utvärderingar för att se vad vi behöver träna mer på.

 

[Hoarfrost]

Jag är ingen tävlingsmänniska alls. Det tänder inte alls till i mig när jag hör ordet tävling.
Säger någon "vi kollar vem som kan springa längst på 30 minuter" tänker jag mest men varför då? Jag blir däremot glad när jag slår egna personliga rekord i de sporter jag sysslar med.
En stundande tävling skulle inte heller göra att jag tränade mer, utan för mig är träningen grejen. Tävling är... tråkigt och ångestframkallande.

Så nej, det är väl klart att sport måste innebära tävling? Jag tror att det finns fler som håller på med sport som inte tävlar, än vad det finns som tävlar.

 

[Sirap]

Jag är ingen tävlingsmänniska alls. Det tänder inte alls till i mig när jag hör ordet tävling.
Säger någon "vi kollar vem som kan springa längst på 30 minuter" tänker jag mest men varför då? Jag blir däremot glad när jag slår egna personliga rekord i de sporter jag sysslar med.
En stundande tävling skulle inte heller göra att jag tränade mer, utan för mig är träningen grejen. Tävling är... tråkigt och ångestframkallande.

Så nej, det är väl klart att sport måste innebära tävling? Jag tror att det finns fler som håller på med sport som inte tävlar, än vad det finns som tävlar.

Jag håller med! Hatar tävling, men älskar träning (med häst, alltså). Mål med sin ridning kan man ju mycket väl ha utan att tävla.

 

[Breaktown]

Min undran startade när jag fick svaret:
"Jag är inte intresserad av att ha häst om jag inte kan tävla på hög nivå"
Som svar på frågan:
"Skall ni ha häst nu när ni har skaffat gård?"

(Det var några år sedan.)

Fast det där beror väl inte bara på själva tävlingsmomentet utan att det blir två helt olika aktiviteter.

Som jämförelse spelade jag fotboll på relativt hög nivå förut. Jag älskade allt som hade med det livet att göra som inte enbart var träning (även om jag såklart gillade det med). Gemensamma mål med laget, ladda och specialträna inför större matcher och turneringar, nervositeten inför match. Resa med laget på turneringar. Urladdningen och glädjen när man faktiskt vinner osv. Det var ROLIGT att få laget att bli så bra som möjligt när det verkligen gäller. Hur många matcher vi i slutändan faktiskt vann eller förlorade och hur bra vi var på någon ranking var dock inte så viktigt för mig.

Sen på grund av omständigheter var jag tvungen att sluta lägga ner så mycket tid på fotbollen och då fanns såklart inte heller möjligt att spela på samma nivå. Att då istället spela med några kompisar på gräsmattan eller gå med i ett Korpenlag har inte varit ett dugg intressant för mig. Inte för att fotbollen i sig då blir "sämre" utan för att man blir utan allt det där runt omkring.

Lite samma sak som personen som inte var intresserad av att ha häst om man inte kan tävla på hög nivå. Inte alls samma "aktivitet" som att ha en en häst går och skrotar hemma på gården, även om en häst är inblandad i båda två?

Och såklart med detta menar jag på inget sätt att det inte kan vara fantastiskt roligt att ha en häst hemma på gården eller spela Korpenfotboll. Bara att just jag inte tycker det. Jag har däremot andra intressen där jag aldrig tänkt tanken att tävla eller prestera något.

 

[ameo]

när jag var yngre hade jag svårt att tänka mig att ha häst utan att tävla
sen hände något...
Jag tror att senast jag tävlade inom ridsport var 1998 eller så....
Jag tycker det är kul att tävla, men inget självändamål. Har t.ex ställt upp och fyllt ut laget i döttrarnas friidrottsförening några gånger de senaste åren (varav jag var med och tog DM-medalj förra hösten! )

Men jag tänker att när man kallar något för ridsport, hundsport, motorsport osv, då hamnar man i tävlingsdelen inom disciplinen.
Jag ägnar mig åt ridning, jag har kört motorcykel osv, vilket för mig innebär att jag inte tävlar.

 

[Efwa]

Min undran startade när jag fick svaret:
"Jag är inte intresserad av att ha häst om jag inte kan tävla på hög nivå"
Som svar på frågan:
"Skall ni ha häst nu när ni har skaffat gård?"

(Det var några år sedan.)

Jag skulle säga precis samma sak, fast utan ”Hög nivå”. Jag hade inte haft häst, hur mycket jag än älskar hästar och gillar att ha dem från början att utbilda själv, om det inte var för tävling som mål.

Hög nivå är en önskan men kanske inte målet i sig.

 

[Voeux]

Min sambo är en resultat-människa som i princip aldrig tävlar om något alls. Resultatet är det viktiga, om någon annan så får äran för det, "so be it".
Han är ändå bättre än vad jag är på i princip allt.
Utom stora sjok.

Ja, man är olika helt enkelt, är väl slutsatsen av det. Jag är som sagt inte tävlingsmänniska heller men försöker inte förstå mig på det heller, eftersom jag sannolikt aldrig kommer att göra det.

Jag växte upp med en storebror som var bättre än mig på precis allt, och tävlingsmänniska dessutom så han skulle alltid dra igång en massa tävlingar för att sen trycka ner mig i skorna. Vilket han såklart alltid gjorde eftersom han var äldre än mig med allt som kommer därtill. Hade jag tagit illa vid mig varje gång så hade jag gått under, så jag lärde mig att strunta i att bry mig och förlika mig med att vara förloraren. Jag tror det är därför tävlingsinstinkten i mig dog i tidig ålder.

 

[Breaktown]

@Inte_Ung Jag tror förresten att reaktionerna kom av att trådstarten ganska tydligt (kanske oavsiktligt?) signalerar att tävlingsmomentet är något dåligt och obegripligt.

Men jag tycker att diskussionen är jätteintressant och hoppas vi kommer vidare därifrån!

 

[animalasia]

Jag har börjat tävla lite dressyr nu på ”äldre dar” och mitt mål är att min häst och jag skall tycka att det är roligt. Alltså jag måste lära mig att stötta och guida henne på rätt sätt. Att tävla innebär för mig att komma ut och se nya platser och träffa nya människor. Att också få en mer objektiv bedömning av min ridning. Jag fortsätter så länge det är kul