Sv: Manx katt!
Jo, det är ju min teori också. Men jag ha många gånger funderat på varför. Jag kan absolut förstå tanken kring materiella ting. Där gillar jag lite udda saker som sticker ut. Men jag blir lika chockad varje gång man väljer att forma djur efter en extrem mall. Nu är ju inte manxen överdriven på något sätt, jag tänker mest på perser och exotic i kattvärlden, och eng bullogg, shar pei och chinese crested i hundvärlden. Sålänge katten är frisk och inte lider reagerar jag väl inte jätte, men om det är som PL säger blir jag desto mer förskräckt.
Jag tycker diskussionen är intressant. Om än lite OT för TS kanske.
Nåja, jag tycker ju att det är roligt även på djurfronten med sånt som är lite udda. Dock vill jag ju vara säker på att det är något som djuret inte LIDER av. Men det är en svår balansgång. Det talas om mutationer kontra defekter. Och vad
är egentligen vad?
När jag hade Cornish Rex och ställde ut lite med våra två när de var unga så sade en uppfödare inom CRX som vi lärt känna att Scottish Fold var en ras som verkligen var förkastligt; för de "avlar ju på en genetisk defekt!". Jag (som inte är superintresserad av avelsfrågor utan bara en glad amatör) sa att "ja, men om du frågar vissa människor så anser de nog att vår ras
också avlas på en defekt". Jag säger bara.... om blickar kunde döda så hade jag fallit rakt ner på stört!
Det jag menar är att
allt ju är relativt. För
mig är det oerhört främmande med den extrema typade perserkatten. En ras som cornish eller devon känns mer sund
för mig. Medan många människor verkar tycka det är djurplågeri i sig självt att ha en katt (eller hund) som inte har tillräcklig päls för att klara sig utomhus i vårt klimat.
Visst kan det tyckas jättekonstigt att t ex avla på en ras där en del av det som följer med rasen borgar för större hälsorisker. Men....
var ska man dra gränsen? Alla har säkert en egen uppfattning, men i många många raser medföljer ju vissa problem. Vad jag förstått kan tex Harlekin-färgen (rätta mig om jag har fel ni som kan!) inte finnas i genetisk dubbel uppsättning hos en Grand Danois för då dör hunden. Grand Danois har förresten en hel del problem på andra sätt som den stora hundras den är. Bullmastiff -hur många såna är befriade från någon som helst anmärkning på höfterna? Taxar var en överrepresenterad ras bland diskbråckshundar när jag jobbade inom djursjukvård. Boxer har ofta hudproblem i rasen med tex furunkulos. Inom Dalmatinerrasen är dövhet något som är återkommande. Hos Perserkatter är det ofta problem med tårkanaler. Och, som sagt; en naken katt (eller hund) klarar sig knappast sådär jättebra i minus 10 grader ute om den inte har kläder.
Var gränsen ska gå blir ju alltid på något sätt "subjektivt". Jag tror att vi ändå på det stora hela måste lita på att aveln sanerar "sig själv" för det mesta..? Eller också får man sätta upp kriterier som att "max xxx % inom rasen får ha....... (valfri sjukdom)".
