Sv: Manno, KWPN
Jag har ett sto efter Manno som är renrasig Tuig paard (tp). Jag rekommenderar dig att tänka efter rejält innan du köper en tp.
Lynnesmässigt är det en hästtyp (åtminstone min men jag har hört att det även är rastypiskt) som kräver mycket av dig som ryttare/matte/ledare/ägare. Min häst är helt fantastisk - MEN - jag har 20 års erfarenhet sedan tidigare av "problemston" dvs hästar som blivit felbehandlade eller är speciella.
Min häst var ett vrak när jag köpte henne, psykiskt men även i form av reaktioner i ben samt ryggont (precis vad man skall köpa
). Idag är hon helt 100 i kroppen och en helt annan häst i skallen än den jag köpte.
Det har dock kostat... (Värt varenda stund dock!) Från marken är hon en ängel att hantera (utöver huvud- och bakbensskygghet som jag fått bort) men hon kräver verkligen sin ryttare. Jag kan absolut inte sätta upp "vem som helst" på hennes rygg. Jag har ridit henne nästan bara själv under 2 års tid och det tog nog minst 1 år innan hon fick förtroende fullt för mig som ryttare. Jag tror att hon tidigare blivit rejält spöad. Hon har haft många hyss för sig vid ridning. Vet inte om jag skall kalla det damp men hon är en hon och rödhårig och en tp.
Utbrott under ridning pga tex vägval. Studs och caprioler. Ryggningar. Ställde sig i början när jag hade henne... Piper/tjuter och sparkar i marken om hon blir glad och upphetsad, eller arg. En förmåga att stressa upp sig själv till att nästan bli blockerad. Om denna häst är som min så rekommenderar jag ingen ryttare som inte är totalt orädd att sitta upp. Och framförallt att man är
lugn som ryttare. Det har jag vunnit på. Jag har låtit henne leva ut för att så småningom när jag fått hennes förtroende börjat kunna säga ifrån. Vilket jag kan idag. Idag sköter hon sig klockrent. Med mig... Det är en svår kombination med hästar som dels är skarpa, och dels väldigt osäkra.
Nya miljöer tar lång tid för henne att ta in. Vi har börjat tävla - det tog två år att komma ut - nu traskar vi runt i lätta klasser tills hon lär sig att slappna av. Blir väldigt spänd och nästan okommunicerbar, men det blir bättre och bättre för varje ny gång
. Tålamod och tid är vad hon behöver. b
I vårt fall har allt gått bra och jag är hela hennes värld.
I övrigt så märks det väldigt mycket att hon inte är "svensk". Jag kommer nog aldrig att köpa en holländsk import igen. Hon kan inte gå i "normal" hage då hon bara sträcker sig eller vrickar sig. Hon kan inte gå med andra hästar då hon aldrig lärt sig kommunicera med andra hästar, med bla sparkskador som följd. Nu går hon själv och kommer tyvärr få göra det. Hon kan inte vara ute efter ca kl 17 från senvåren till hösten pga allergi mot knotten. Dels får hon exem, dels stressar hon sönder sig i hagen då hon försöker springa ifrån dem - och skadar sig. Nästan sjukligt beroende av mig, ser/hör hon min bil börjar hon vandra i hagen tills jag uppmärksammar henne. Oavsett om hon står i ljuvligt gräs eller inte.
Mycket viktigt med ridningen och vilken form hon går i då den långa ryggen, exteriören och aktionen kräver det. Annars blir hon en symaskin (tex på tävling) eller knäpper av.
Trots allt detta är hon den roligaste häst jag någonsin har haft (kanske pga just allt detta) och jag älskar varje stund med henne. Att se henne ha utvecklats som hon har gjort både kroppsligt och mentalt gör mig bara så stolt och glad över att kunna ha en sådan fin häst.
Men - som sagt - om den hästen du tittar på har minsta likhet med min häst så överväg noga om du är beredd på detta
.
Lycka till!
