Maniska samlare

[Sar]

Fast så enkelt är det ju inte. Det du beskriver är något rationellt, samlarmani är inte rationell. De kan mycket väl verkligen, verkligen vilja att gäster ska bo hos dem samtidigt som det inte finns praktisk plats till detta pga alla saker, utan att det betyder att de i själva verket inte vill ha gäster. En önskan att det skulle finnas plats och en o"vilja" att göra sig av med saker så det faktiskt blir plats kan existera samtidigt.

Det är oftast väldigt stark ångest förknippad med sakerna, antingen att göra sig av med dem eller att ens bara flytta dem några cm. Det är viktigt att förstå att det är ett sjukligt tillstånd, inte något man bara skärper sig ur - lika lite som tex en depression...

TS, jag har tyvärr inga magiska tips att komma med. Det bästa vore om du kunde få samlaren att söka/ta emot hjälp, men det är sällan så lätt är min erfarenhet! Men försök resonera kring just att de/hen behöver hjälp, inte specifikt att göra sig av med sakerna.

Just därför att det är ångestladdat med alla grejerna tycker jag att det är än mer olämpligt att bo där i flera dagar ( hur gärna värdparet än vill). Man kan ju umgås ändå.
I ts fall skapar ju detta gräl, därför tycker inte jag att det verkar lämpligt med att åka och bo hos någon med samlartendenser om man retar sig på att man inte får plats.

Sedan finns ju också hela spannet från en samlarmani till en viss övervikt av grejer och en viss motvilja mot att slänga och där vet nog bara ts hur långt det gått.

 

[Lena Furberg]

Haha! Min man säger att JAG är en hoarder - jag samlar på jultidningar, såna där fina, vackra, oftast brittiska eller amerikanska. Har nog ett par hundra. Jag kan inte ens tänka tanken på att slänga dem. Hyllorna bågnar.... Varje år tar jag ner dem och läser och njuter.

När vi sålde mitt barndomshem, vilket var en väldigt sorglig upplevelse, tvingades vi slänga otroliga mängder av allt möjligt, det gick helt enkelt inte annars. Det var ett stort hus med saker från ungefär 80 år tillbaka. Just då kändes det grymt och förtvivlat, men efteråt gav det mig en känsla av lättnad och befrielse - idag KAN jag slänga saker, även de som är förknippade med minnen. Jag röjer då och då och grejjer ryker som jag aldrig trodde mig kunna kasta. Jag är lika förvånad varje gång över att jag kan, och hur ok det känns.

Rör bara inte mina jultidningar!!

(Och ja, maniskt samlande är en helt annan sak, inget man rår över själv utan hjälp. )

 

[Lampan]

Aha, det är så enkelt alltså?

Är psykisk sjukdom enkelt?

Jag såg en kvinna i programmet. Hon samlade på mat, hon hade hela huset fullt av ouppackade matkassar i olika skeden av förruttnelse
Ne det är inte enkelt...

 

[Raderad medlem 6459]

Att komma med anklagelser när en själv väljer att övernatta hos en samlare, borde vara rena vansinnet
Se till att människa får professionell hjälp istället

Aha, det är så enkelt alltså?

Fast hur kan du argumentera emot det citerade? (som du också citerade?) Jag håller med - det känns galet att välja att övernatta hos någon som har sån här samlarmani och sedan lägga upp det som ett praktiskt problem för en själv "vi får inte plats" istället för att se det som ett allvarligt problem för den här personen som ju faktiskt förmodligen mår väldigt dåligt.

 

[Monstermom]

Just därför att det är ångestladdat med alla grejerna tycker jag att det är än mer olämpligt att bo där i flera dagar ( hur gärna värdparet än vill). Man kan ju umgås ändå.
I ts fall skapar ju detta gräl, därför tycker inte jag att det verkar lämpligt med att åka och bo hos någon med samlartendenser om man retar sig på att man inte får plats.

Fast vad du skrev var ju inte att det var olämpligt att bo där, utan att folk egentligen inte var välkomna för då hade de sett till att det fanns plats...

Fast hur kan du argumentera emot det citerade? (som du också citerade?) Jag håller med - det känns galet att välja att övernatta hos någon som har sån här samlarmani och sedan lägga upp det som ett praktiskt problem för en själv "vi får inte plats" istället för att se det som ett allvarligt problem för den här personen som ju faktiskt förmodligen mår väldigt dåligt.

Jag håller med om att personen säkert mår dåligt, och som sagt tror jag att enda vägen framåt är att hen får hjälp. Jag ser dock "se till att människan får professionell hjälp" som en helt hopplös förenkling - se till hurdå? Är det bara att göra liksom, ungefär som att ringa in en städfirma? Nej, det är skitsvårt, snudd på omöjligt.

Och ja, att se det som att det ställer till besvär för en själv är måhända fel vinkel på problemet. Samtidigt har jag full förståelse för att det är jobbigt, frustrerande och hopplöst. Det är inte bara den sjuke som mår dåligt av sjukdomen, även om hen givetvis är den med det egentliga problemet. Nej, det är inte jätteviktigt att få plats, men jag förstår känslan.

 

[Lena Furberg]

Det är väl som med släktingar/vänner som är alkoholiserade? Inget man kan skicka undsättning till och få det fixat. Personen själv måste ha insikt och stark egen vilja att ändra sitt beteende, och även då är det svårt. Ibland är det förmodligen omöjligt vilket inte gör det lättare att se på. Men att sluta besöka människan gör knappast situationen för hen bättre.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag ser dock "se till att människan får professionell hjälp" som en helt hopplös förenkling - se till hurdå? Är det bara att göra liksom, ungefär som att ringa in en städfirma? Nej, det är skitsvårt, snudd på omöjligt.

Absolut, det är jättesvårt vilket jag vet av egen erfarenhet tyvärr. Jag menade bara att jag tyckte inte att @Lampan s fokus var särskilt off; det ÄR värst för den med problemet såklart, även om det är bökigt att man själv inte får plats.

 

[Lampan]

Fast vad du skrev var ju inte att det var olämpligt att bo där, utan att folk egentligen inte var välkomna för då hade de sett till att det fanns plats...



Jag håller med om att personen säkert mår dåligt, och som sagt tror jag att enda vägen framåt är att hen får hjälp. Jag ser dock "se till att människan får professionell hjälp" som en helt hopplös förenkling - se till hurdå? Är det bara att göra liksom, ungefär som att ringa in en städfirma? Nej, det är skitsvårt, snudd på omöjligt.

Och ja, att se det som att det ställer till besvär för en själv är måhända fel vinkel på problemet. Samtidigt har jag full förståelse för att det är jobbigt, frustrerande och hopplöst. Det är inte bara den sjuke som mår dåligt av sjukdomen, även om hen givetvis är den med det egentliga problemet. Nej, det är inte jätteviktigt att få plats, men jag förstår känslan.

Det är väl ingen som har påstått att det är enkelt

Jag tycker det är hemskt att bara ge upp hoppet om människors tillfrisknande och säga att det omöjligt. Alla kan ju må bättre och utvecklas

 

[Monstermom]

Det är väl ingen som har påstått att det är enkelt

Jag tycker det är hemskt att bara ge upp hoppet om människors tillfrisknande och säga att det omöjligt. Alla kan ju må bättre och utvecklas

"Se till att" låter i alla fall för mig som att det är skitenkelt - bara att fixa, sätt igång. Hur då, har du tänkt? Hur ska TS se till att samlaren får professionell hjälp?

Ingen har sagt att det är omöjligt så vitt jag vet, men man behöver förstå och förhålla sig till att det är jäkligt svårt.

 

[Sar]

Fast vad du skrev var ju inte att det var olämpligt att bo där, utan att folk egentligen inte var välkomna för då hade de sett till att det fanns plats...
.

Men så är det ju egentligen i vilket stadie som helst. Hos den som har en övervikt av grejer och en lätt motvilja att slänga, kanske början till hoarding, och gärna tar emot besök men inte kan förmå sig till att skifta plats så att besökarna ryms och kan känna sig välkomna. Betydde besöket mer än grejer hade det antagligen inte varit ett problem att se till att besökande fick plats. Till den fullfjädrade hoarden där grejer betyder långt mer än mänskliga relationer och man antagligen som besökande inte skulle komma på tanken att övernatta.

Jag tänker att det är just att viljan att återfå sina sociala relationer som blir drivkraft för de som försöker ta sig ur sitt hoarderbeteende. Så att ett barnbarn kan få komma på besök eller en gid vän övernatta.

 

[Monstermom]

Men så är det ju egentligen i vilket stadie som helst. Hos den som har en övervikt av grejer och en lätt motvilja att slänga, kanske början till hoarding, och gärna tar emot besök men inte kan förmå sig till att skifta plats så att besökarna ryms och kan känna sig välkomna. Betydde besöket mer än grejer hade det antagligen inte varit ett problem att se till att besökande fick plats. Till den fullfjädrade hoarden där grejer betyder långt mer än mänskliga relationer och man antagligen som besökande inte skulle komma på tanken att övernatta.

Jag tänker att det är just att viljan att återfå sina sociala relationer som blir drivkraft för de som försöker ta sig ur sitt hoarderbeteende. Så att ett barnbarn kan få komma på besök eller en gid vän övernatta.

Återigen låter det som att du menar att beteendet är rationellt? Att de har insikt i och makt över sitt beteende?

 

[Sleepy]

Jag tänker att det är just att viljan att återfå sina sociala relationer som blir drivkraft för de som försöker ta sig ur sitt hoarderbeteende. Så att ett barnbarn kan få komma på besök eller en gid vän övernatta.

Det var så jag menade också; att visa positiva följder av en förändring kan vara motiverande. Tydligen är det så behandlingen läggs upp också:

"Behandling och handläggning
Till följd av den bristande insikten i samlarproblematikens omfattning och konsekvenser är det ovanligt att patologiska samlare självmant söker behandling, och ofta är det andra ur familjen som söker hjälp [37]. Det är också vanligt att social- och hemtjänst samt bostadsbolag upptäcker problemet. Bland dem som påbörjar behandling bidrar insiktsbristen till för tidiga avhopp [38], och en del patienter som fullföljer behandlingen kan motsätta sig föreslagna interventioner [39].

Bristen på insikt är således en stor utmaning i arbetet med patologiska samlare. Motiverande samtalstekniker, med vilka behandlaren försöker få samlaren att se fördelar med att upphöra med sitt beteende i stället för att påtvinga denne behandling, är därför oumbärliga i arbetet med denna patientgrupp. "

http://www.lakartidningen.se/Klinik...8/Patologiskt-samlande-ar-ny-diagnos-i-DSM-5/

 

[HeleneK]

Va det inte det du skrev?
Att andra sa till samlaren att göra sig av med saker?

Nej...?

 

[Sar]

Återigen låter det som att du menar att beteendet är rationellt? Att de har insikt i och makt över sitt beteende?

Jag har tydligen ingen bra dag i formuleringskonst. ...
Ja, jag tror att en person med lätt samlarmani fortfarande har viss makt över sitt beteende ( det är därför det ännu inte har eskalerat). Nej, jag tror inte att en person med svår samlarmani har insikt om eller kan ta makt över sitt beteende. De är svårt sjuka. Men, de samlare som faktiskt, helt eller delvis, tillfrisknar har ju ( med stöd av yttre hjälp som psykolog, organiserade m.fl.) faktiskt fått insikt om sitt beteende och förändrat det. Och där tror jag (med betoning på tror) att det oftast är en längtan efter förbättrade sociala relationer som kan vara det som gör att man orkar och förmår gå igenom det svåra arbetet med att förändra ett beteende.

 

[Lampan]

Någonstans måste en börja
Alla resor börjar med ett första steg

Nu vet jag inte om det funkar...men i programmet jag såg, så började dom med att rensa upp allt i huset, städa och göra fint. Samlaren fick samtidigt stöd av psykolog = Ett första steg
Självklart ville samlaren själv få ordning på sin situation, med det gäller ju all form av behandling

"Se till att" låter i alla fall för mig som att det är skitenkelt - bara att fixa, sätt igång. Hur då, har du tänkt? Hur ska TS se till att samlaren får professionell hjälp?

Ingen har sagt att det är omöjligt så vitt jag vet, men man behöver förstå och förhålla sig till att det är jäkligt svårt.

 

[Lena Furberg]

Någonstans måste en börja
Alla resor börjar med ett första steg

Nu vet jag inte om det funkar...men i programmet jag såg, så började dom med att rensa upp allt i huset, städa och göra fint. Samlaren fick samtidigt stöd av psykolog = Ett första steg
Självklart ville samlaren själv få ordning på sin situation, med det gäller ju all form av behandling

Innan det kan ske, måste "samlaren" ändå gå med på det hela. Jag tror inte man kan gå in och så att säga städa upp utan dennes medgivande. Och det är nog inte det lättaste..... Och sen kanske samlaren själv vill vara med och bestämma över vad som får slängas och vad som ska sparas och det brukar vara ganska komplicerat och omständligt.....

 

[HeleneK]

Jag tycker verkligen att det är en jätteintressant diskussion, men jag skulle vilja att ni gör skillnad på om ni talar om mitt specifika fall eller om ni talar generellt som maniskt samlande. Det är lite svårt för mig att hänga med i svängarna ibland

Som jag skrev i trådstarten så är just detta fall inte så allvarligt som de som man ser i tv-programmen. Vi behöver inte sova på sopor eller äta utomhus för att få plats. För den oinvigde skulle ett besök innebära att det ser stökigt ut, eller eventuellt övermöblerat ut. Men för oss som befinner oss i personens närhet så är det tydligt att det ligger något annat bakom. Jag vet inte om det skulle kunna klassas som en psykisk sjukdom i detta fall, är inte tillräckligt insatt i diagnosen, men ett osunt beteende ur vardagssynpunkt är det garanterat.

Personen i fråga är äldre och inte vid fullgod hälsa, så att undanhålla umgänge för att "inspirera" till förändring är uteslutet.
Släktens inställning verkar kollektivt innebära att man accepterar att gräl och tandgnissel ibland uppstår, men att man försöker acceptera den rådande situationen. Försöker skriver jag, då vissa händelser blir övermäktiga och leder till ett gräl där och då. Den enda eventuella sanktionen som kan uppstå är det jag nämnde om eventuella barnbarn, då det ena barnet antytt att det skulle kunna innebära att barnbarnen inte kommer att få vara där.

I somras gjorde jag en insats och rensade tillsammans med personen ett förråd. Inte mycket blev slängt, men vi sorterade grejerna i olika kartonger som jag skrev innehållsförteckningar till. Detta tror jag är den enda möjligheten till någon form av förbättrad situation då det blir ordning på grejerna utan att det behöver kastas. Men ett mindre förråd tog ungefär tre dagar och det är en droppe i havet av vad som finns att rensas. Och ingen annan i släkten fick hjälpa till då det bara ledde till gräl, så det ligger i så fall på mig om vi ska fortsätta arbetet. Får se hur mycket ledighet jag har i sommar....

 

[avslutat medlemskap]

Haha! Min man säger att JAG är en hoarder - jag samlar på jultidningar, såna där fina, vackra, oftast brittiska eller amerikanska. Har nog ett par hundra. Jag kan inte ens tänka tanken på att slänga dem. Hyllorna bågnar.... Varje år tar jag ner dem och läser och njuter.

Men då fyller dom ju ett syfte och är nåt du har glädje av.

Det vore skillnad om du sparade på torra tuschpennor, tomma eller torra färgburkar och penslar man kan använda som hammare OM man får dom ur burken vill säga.

 

[Rialavargen]

Det var så jag menade också; att visa positiva följder av en förändring kan vara motiverande. Tydligen är det så behandlingen läggs upp också:

"Behandling och handläggning
Till följd av den bristande insikten i samlarproblematikens omfattning och konsekvenser är det ovanligt att patologiska samlare självmant söker behandling, och ofta är det andra ur familjen som söker hjälp [37]. Det är också vanligt att social- och hemtjänst samt bostadsbolag upptäcker problemet. Bland dem som påbörjar behandling bidrar insiktsbristen till för tidiga avhopp [38], och en del patienter som fullföljer behandlingen kan motsätta sig föreslagna interventioner [39].

Bristen på insikt är således en stor utmaning i arbetet med patologiska samlare. Motiverande samtalstekniker, med vilka behandlaren försöker få samlaren att se fördelar med att upphöra med sitt beteende i stället för att påtvinga denne behandling, är därför oumbärliga i arbetet med denna patientgrupp. "

http://www.lakartidningen.se/Klinik...8/Patologiskt-samlande-ar-ny-diagnos-i-DSM-5/

Det låter så lätt, positiv motivering?! Då borde vi ha mirakelsmörja för anorektiskt beteende till exempel? Positiv motivering, och patienten blir frisk?

Nej, jag tror detta beteende har större motstånd än att positiv motivering fungerar. Men, det kan vara en av flera incitament som fungerar. Jag tror på sjukvård, medicinering och terapi. Uppbackning av anhörig i den mån de mäktar med.

För övrigt är det svårt att ordna hjälp av sjukvården, socialtjänsten, hemtjänsten i dessa fall. Jag vet inte om det är andra myndigheter inblandade? Kommunen kanske? Problemet med samlarmani är väl att smyger sig på, så när skall man göra en orosanmälan? I början av stadiet? Då kommer inte myndigheterna att ta det på allvar. När det har gått för långt? Då är det helt plötsligt för svårt? Jag kan tänka mig att det behövs tillstånd från antingen berörd person eller myndighet för att gå in i hemmet? Någon som vet?
Och jag tänker, hur blir det om / när en av dessa människor behöver hemtjänst? Är det tillåtet för hemtjänstens personal att arbeta i en sådan miljö, nu talar jag om väldigt extrema fall, där det är en sanitär olägenhet?

 

[Sleepy]

Det låter så lätt, positiv motivering?! Då borde vi ha mirakelsmörja för anorektiskt beteende till exempel? Positiv motivering, och patienten blir frisk?

Nej, jag tror detta beteende har större motstånd än att positiv motivering fungerar. Men, det kan vara en av flera incitament som fungerar. Jag tror på sjukvård, medicinering och terapi. Uppbackning av anhörig i den mån de mäktar med.

Jag har inte använt uttrycket "positiv motivering". Läs gärna artikeln i Läkartidningen som jag hänvisade till.