Maniska samlare

[HeleneK]

Har sett programmen med dessa teman och förfärats över hur vissa människor lever.

Men när jag tar ett steg tillbaka inser jag att i min närhet finns en person som har samma problematik, även om det är lindrigare.

En person i min närmsta krets (släkt) har enormt mycket grejer, både sånt som är bra att ha och sånt som mest tar en massa plats.
Det har skapat enormt mycket motsättningar inom familjen då vi spenderar mycket tid tillsammans.

Många försök har gjorts för att göra något åt detta, men det slutar nästan uteslutande i gräl.

Det är helt klart något osunt som ligger bakom detta beteende, med orimliga känslomässiga kopplingar till prylarna.

Någon annan som har erfarenhet av detta?

 

[Sleepy]

En person i min närmsta krets (släkt) har enormt mycket grejer, både sånt som är bra att ha och sånt som mest tar en massa plats.
Det har skapat enormt mycket motsättningar inom familjen

På vilket sätt påverkar det er andra?

 

[HeleneK]

På vilket sätt påverkar det er andra?

När vi är hos dem längre perioder (mer än ett par dagar) blir det väldigt jobbigt att samleva då alla utrymmen är fullpackade av grejer. Enkla saker som att laga mat, ha plats för egen packning osv blir svårt. Det skapar helt klart irritation hos alla involverade.

 

[Sumsum]

Min pappa är samlare. jag har under de senaste tio åren varit hemma hos honom 1 gång, I samband med att han var på sjukhus och bilen skulle besiktas.

Han lever nu utan varmvatten eftersom han vägrar släppa in nån som kan ta ut oljapannan och installera ett nytt värmsystem, han har några element för att värma upp huset. Min mamma vägrade gå med på han idéer och flyttade för 10 år sedan, så han duschar hos henne.

Vi ville ge honom en ny tvsoffa I 70-årspresent, men han kan inte få in den någonstans, han vill inte slänga nåt, han vill inte släppa in nån som kan hjälp honom att bära... Alla förändringar leder till problem som inte går att lösa. detta är väldigt social handikappande. Han har till och med behållt två bilar för att kunna förvara saker. I dessa har han diverse filtar, lite kläder, tidningar, broschyrer, nån gammal kasserad leksak. Ingenting som han inte kunnat slänga...

Han lever på 130 m2 mplus full källare och garage, allt fyllt till bredden..

 

[Blueberry]

Min svärmor har lite liknande beteende, men det är inte så mycket att hon samlar utan mer en kraftigt utvecklad förmåga att inte kunna slänga och rensa bort saker.

Inom en överskådlig tid ska de avyttra sin gård, och jag ser med skräckblandad förtjusning på vilken utdragen process det kommer bli...

Spoiler: Min fasa

Jag har många gånger fasat över scenariot att min mans föräldrar dör och barnen behöver gå igenom dödsboet så som det ser ut i nuläget. Det skulle kunna vara lösöresauktion på gården i flera dagar... Som tur är så är de friska och livskraftiga.

 

[Malibu_Stacy]

Min mormor är en slags samlare. Hon var barn under andra världskriget i Tyskland och efter det har hon svårt för att slänga något och allt ska sparas och tas tillvara på (i matväg framförallt).
Antar att det är något slags men eller trauma från kriget.
Hennes kylskåp är helt fullproppat. Inget nytt får plats. Smörpaket som är tomma kan inte slängas utan sköljs ur med hett vatten och "smörvattnet" hälls ner i buljongen/soppan. För det är ju alltid lite smör kvar som man inte lyckats skrapa upp med smörkniven.
Öppnar man ett skåp i ett av hennes många rum så är de fulla med prylar. I badrummet finns det schampoflaskor, tvål, parfym, nagellack från 70-talet etc.
I hennes källare ligger det högar med kläder, tygstycken, möbler, prylar, ja allt möjligt.
I köket finns ett bord med ett berg av post och reklam.
Det står en kyl och frys fortfarande helt inplastad och ouppackad i hennes ena hall. De har nog stått där i 10 år nu. Den gamla har ju fortfarande inte gått sönder...

Jag påverkas inte särskilt av detta, jag är väldigt sällan där och hälsar på. Min mamma tycker att det är så jobbigt så att hon vägrar åka dit och klarar definitivt inte av att vi där.
Men självklart träffar hon min mormor men då inte i mormors hus.

Till saken hör att min mormor är väldigt prydlig i sitt yttre, har inga problem med hygienen och det är alltid rent hemma hos henne när jag är där.

 

[HeleneK]

Min svärmor har lite liknande beteende, men det är inte så mycket att hon samlar utan mer en kraftigt utvecklad förmåga att inte kunna slänga och rensa bort saker.

Inom en överskådlig tid ska de avyttra sin gård, och jag ser med skräckblandad förtjusning på vilken utdragen process det kommer bli...

Spoiler: Min fasa

Jag har många gånger fasat över scenariot att min mans föräldrar dör och barnen behöver gå igenom dödsboet så som det ser ut i nuläget. Det skulle kunna vara lösöresauktion på gården i flera dagar... Som tur är så är de friska och livskraftiga.

Detta är exakt vad jag ser framför mig. De har både ett hus på ca 150 kvm och ett landställe med flera bodar som är helt fullproppade med grejer.

De är äldre och har tyvärr hälsoproblem båda två. Personen med problemet har uttryckt att när hen dör får vi göra som vi vill med grejerna.
Men den spontana tanken att det ska bli skönt att få göra sig av med allt, försvinner ju snabbt när man inser att det kommer innebära att hen inte kommer finnas kvar

 

[HeleneK]

Min pappa är samlare. jag har under de senaste tio åren varit hemma hos honom 1 gång, I samband med att han var på sjukhus och bilen skulle besiktas.

Han lever nu utan varmvatten eftersom han vägrar släppa in nån som kan ta ut oljapannan och installera ett nytt värmsystem, han har några element för att värma upp huset. Min mamma vägrade gå med på han idéer och flyttade för 10 år sedan, så han duschar hos henne.

Vi ville ge honom en ny tvsoffa I 70-årspresent, men han kan inte få in den någonstans, han vill inte slänga nåt, han vill inte släppa in nån som kan hjälp honom att bära... Alla förändringar leder till problem som inte går att lösa. detta är väldigt social handikappande. Han har till och med behållt två bilar för att kunna förvara saker. I dessa har han diverse filtar, lite kläder, tidningar, broschyrer, nån gammal kasserad leksak. Ingenting som han inte kunnat slänga...

Han lever på 130 m2 mplus full källare och garage, allt fyllt till bredden..

Men det låter ju helt fruktansvärt!
Hur är det med brandrisk osv?
När är det en fråga för myndigheter?

 

[HeleneK]

Jag påverkas inte särskilt av detta, jag är väldigt sällan där och hälsar på. Min mamma tycker att det är så jobbigt så att hon vägrar åka dit och klarar definitivt inte av att vi där.
Men självklart träffar hon min mormor men då inte i mormors hus.

Det är ju det som är det värsta, att sånt verkligen sliter på relationer.
Det är ju bra om man finner lösningar att umgås ändå!

 

[avslutat medlemskap]

Jag känner ett par maniska samlare som fyllt alla upptänkliga utrymmen med saker som andra slängt pga. att dom är trasiga och bortom all räddning. En "bonde" (han sköter inte stället, har inte gjort det på många år och spelar bort pengarna han får in) samlar på hästgrejer och gammalt skit som "kan vara bra att ha" men eftersom han har tummen mitt i handen så blir allt liggande där han lagt det när det kom hem och blir antingen vattenskadat, mögligt, råttätet eller övesköljt med annat oanvändbart skit.

Maniskt samlande finns där man minst anar det för på ytan kan det se fint ut men när man öppnar fel dörr,,,,

 

[AgentCarter]

Min svärmor har lite liknande beteende, men det är inte så mycket att hon samlar utan mer en kraftigt utvecklad förmåga att inte kunna slänga och rensa bort saker.

Inom en överskådlig tid ska de avyttra sin gård, och jag ser med skräckblandad förtjusning på vilken utdragen process det kommer bli...

Spoiler: Min fasa

Jag har många gånger fasat över scenariot att min mans föräldrar dör och barnen behöver gå igenom dödsboet så som det ser ut i nuläget. Det skulle kunna vara lösöresauktion på gården i flera dagar... Som tur är så är de friska och livskraftiga.

Här är det liknande fasa, men en till vuxen person utöver som vi kommer få städa efter

 

[Smulu]

Säg till den äldre släktingen att:
När den dagen kommer att du inte finns hos oss längre så kommer vi inte att orka/ hinna städa rätt på alla saker du samlat utan vi kommer anlita en firma för att göra detta.
Vore det inte roligt om vi alla kunde umgås här i ditt fina hus/ din fina lägenhet. Ska vi ta och städa undan tillsammans?
Du vill väl vi ska minnas dej för tiden vi hade tillsammans och inte som den där släktingen det var otrevligt att vistas hos?

 

[HeleneK]

Säg till den äldre släktingen att:
När den dagen kommer att du inte finns hos oss längre så kommer vi inte att orka/ hinna städa rätt på alla saker du samlat utan vi kommer anlita en firma för att göra detta.
Vore det inte roligt om vi alla kunde umgås här i ditt fina hus/ din fina lägenhet. Ska vi ta och städa undan tillsammans?
Du vill väl vi ska minnas dej för tiden vi hade tillsammans och inte som den där släktingen det var otrevligt att vistas hos?

Vi har haft en hel del samtal och dessa argument har använts.
Men ännu har vi inte hittat något argument som vinner över oviljan att göra sig av med sakerna.

 

[Sleepy]

När vi är hos dem längre perioder (mer än ett par dagar) blir det väldigt jobbigt att samleva då alla utrymmen är fullpackade av grejer. Enkla saker som att laga mat, ha plats för egen packning osv blir svårt. Det skapar helt klart irritation hos alla involverade.

Då får ni bo på annat håll. De har ju inte skyldighet att ha utrymme sparat för er skull.

OM de sen tycker det är konstigt att ni inte bor där, så talar ni om varför.

 

[HeleneK]

Då får ni bo på annat håll. De har ju inte skyldighet att ha utrymme sparat för er skull.

OM de sen tycker det är konstigt att ni inte bor där, så talar ni om varför.

Nej, så länge vi klarar av att inte bråka så kommer vi fortsätta bo tillsammans när vi träffas. Det blir endel irritation och tandgnissel, men så länge det inte eskalerar så får vi anpassa oss.

Däremot har personens dotter antytt att när det blir dags för dem att skaffa barn kommer det bli annorlunda. Risken att barnen skadar sig på allt som finns överallt är för stor.
Förhoppningsvis är det något som kan få hen att tänka om.

 

[Migo]

Jag är nog lite samlare. Jättesvårt att slänga saker som kan vara bra att ha och tenderar att plocka med mig "skrot" hem och hitta bra saker att använda det till.

Som tur är motverkas detta ständigt av mitt intensiva hat mot att städa en massa småpryttel och att jag har ett litet boende med väldigt öppen planlösning som inte tillåter bröthörn. Får alltså regelbundna ryck och gör mig av med en massa

 

[Angel]

Jag brukar lite skämtsamt kalla mina föräldrars hus för hoarderhouse. De har inte så mycket grejer att det är något egentligt problem men speciellt böcker har de hur mycket som helst. Ungefär tio överfulla bokhyllor som efter att diverse släktingar har dött och de har fått fler böcker har börjat hamna i stora högar på golvet i källaren. De har väl även ungefär 200 oljelampor, massor med musikinstrument och dvd filmer. Det mesta förutom böckerna är rätt välorganiserat men har ärligt talat lite ångest för att behöva hjälpa till att rensa ut huset om tjugo år eller så när samlingarna garanterat kommer att ha förökat sig och de har blivit såpass gamla att de måste flytta.

 

[Sar]

När vi är hos dem längre perioder (mer än ett par dagar) blir det väldigt jobbigt att samleva då alla utrymmen är fullpackade av grejer. Enkla saker som att laga mat, ha plats för egen packning osv blir svårt. Det skapar helt klart irritation hos alla involverade.

För mig låter det underligt att det ska förväntas att det ska finnas plats hos folk för att man ska hälsa på dem flera dagar i sträck. Det skulle helt enkelt inte falla mig in att hälsa på hos någon mer än 1-2 dagar. All tid utöver det hade jag tagit in på vandrarhem/ hotell/ husvagn etc.

Jag tror att det skulle vara rätt trångt för de flesta att ta emot en familj och dess packning för flera dagar oavsett om man har samlartendenser eller ej...

 

[tanten]

Exets släkt har inte slängt något på flera generationer. Avkomman fasar för när hen och kusinerna ska rensa dödsbo efter sina föräldrar (bröder som bor i varsitt hus på samma gårdsplan) "Bra-att-ha"....

Själv har jag rensat flera gånger men lyckas ändå ständigt samla en hel massa papper och skit... Det stora bekymret är väl alla böcker. Men de är å andra sidan bara att slänga i någon container. Vet inte om man läser pappersböcker längre när jag avlidit?

Vet att jag som rätt ung följde med en bekant till deras nyinköpta gård. Uthusen var fulla av saker. Bland annat oändliga mängder med uttjänta glödlampor och lysrör. När de blev trasiga hade tidigare ägare stoppat dem i förrådet istället för att kasta.

I vår kommun dog ett original. De fick tillkalla en firma för att tömma lägenheten. Mannen hade samlat alla papperstidningar som kommit under flera årtionden. Det gick inte att ta sig fram i lägenheten annat än via smala gångar mellan tidningstravarna.

 

[HeleneK]

För mig låter det underligt att det ska förväntas att det ska finnas plats hos folk för att man ska hälsa på dem flera dagar i sträck. Det skulle helt enkelt inte falla mig in att hälsa på hos någon mer än 1-2 dagar. All tid utöver det hade jag tagit in på vandrarhem/ hotell/ husvagn etc.

Jag tror att det skulle vara rätt trångt för de flesta att ta emot en familj och dess packning för flera dagar oavsett om man har samlartendenser eller ej...

Då är vi väldigt olika. Om en släkting kommer på besök så finns det inte en chans i världen att de skulle bo någon annanstans än hemma hos oss. Så fungerar vår släkt och det är jag väldigt glad för.
Dessutom har både vi och de som tråden handlar om gästrum där det är meningen att gäster ska kunna bo när de är på besök. Så boyta är inget problem.

Men jag tror att du missar poängen. Det är inte vår packning som gör att det blir trångt. Det är trångt redan innan vi kommer dit på grund av alla prylar.