Jag tror personligen mer på teorin att vi helt enkelt inte behöver nöja oss och aktivt leta partnerskap hela tiden längre. Både kvinnor och män har en helt annan frihet nu än för inte så länge sedan - vi kan klara oss själva med lön och bostad och känner att en relation ska vara "mödan värd" helt enkelt, och där tillkommer nog en hel del krav som kanske inte fanns för ett par generationer sedan. Så en del väljer att sikta högt för att de kan, och andra går inte ut och träffar folk för att de inte har tid. Sjuhundra små anledningar och anpassningar.
Visst är det trist att folk är ensamma, men samtidigt ser jag inte riktigt vad som ska till för att göra någonting bättre utöver att erbjuda stöd (det finns) och uppmuntra folk att faktiskt söka det här stödet, att det är okej med hjälp... och att det är okej att vara ensam också. Tvåsamheten är en STARK norm som sagt, det är inte skitkul att gå emot den alltid, även om man råkar trivas som singel.
Det ligger nog endel i det du säger. Man förskönar tvåsamheten i media , osv. Samtidigt finns det undersökningar som säger följande:
https://www.svd.se/ny-undersokning-kvinnor-lyckligare-som-singlar-an-man
"
Uppgifter från en marknadsundersökning, utförd av Mintel, visade att bland singelkvinnorna var 61 procent nöjda med att vara singlar medan endast 49 procent av singelmännen var det.
Man kunde även se att 75 procent av de kvinnor som var singlar inte aktivt hade varit på jakt efter en relation det senaste året, jämfört med 65 procent bland männen."
Problemet ligger väl kanske i att singel män inte är lika lyckliga som singel kvinnan.