Men va? Känner mig lite träffad, är osäker på volymen när jag nyser (även om det är i armvecket), alltid fått höra att jag hostar hårt och antar att jag inte spytt ljudlöst alla gånger. Det är liksom inget jag gjort med flit, försöker göra det så tyst det går.
Det blir lite nedslående att läsa sånt här, speciellt nu som kroniskt sjuk med sänkt immunförsvar och allt vad det innebär, är jag väl lite extra känslig och tänker att jag gör bäst att hålla mig isolerad typ.haha det där gör tydligen jag, en på jobbet skrattade åt mig och sa "är din microvärmda thaimat från gårdagen så god alltså?" och jag ba "va?" han "du har sagt mm mm två gånger i rad nu"Eller säga mm efter varje tugga. Min systerson mmm-ade när han åt, men han var liksom 3-4 år då och kom undan med det
De har inte lärt sig att de inte får ta plats
Är det inte kampsporterna som snarare försöker provocera fram ljud i samband med tex slag.
Själv pipnyser jag dock atchiiii, låter som en chihuahua. (försöker kväva dem)
Haha sant ju! Har en man på gymet som brukar stå framför spegeln med hantlar i händerna och jucka mot sin spegelbild samtidigt som han skrikväser ”oh fuck” (JA det är sant).
Jag förstår att det finns vissa vinster med att göra som om man tänkte använda stämbanden vid träning. Jag tänker själv på att aktivera bålen och andas ordentligt, men så använder jag helt enkelt inte stämbanden. Kanske hade jag varit mindre noga med hur det lät om det var kulturen på gymmet i stort, men alla är knäpptysta utom att de andas tyngre än vanligt. Utom de här männen. De tränar vid olika tider så jag tror inte att de känner varandra. Vi kan vara tio kvinnor på plats och helt tysta, och sen kommer en man och uuuuuuööhh:ar. Tills personalen råkar passera, då gör de plötsligt sina övningar mindre intensivt. Det är för mig ett tecken på att de egentligen förstår kulturen, men bara vanligtvis skiter i den.
Jag kan bara tala för mig själv men om inte annat så ifrågasätter jag behovet att inleda med "WAAAAAA..." innan man kommer till "tchoo", som jag förstår kan vara svårare att kontrollera.
Innan vi fick barn hävdade min man att det var livsfarligt att kväva nysningar, huvudet skulle sprängas eller något sådant.
Men va? Känner mig lite träffad, är osäker på volymen när jag nyser (även om det är i armvecket), alltid fått höra att jag hostar hårt och antar att jag inte spytt ljudlöst alla gånger. Det är liksom inget jag gjort med flit, försöker göra det så tyst det går.
Himla konstigt det där..Märkligt nog är tonen inte lika hög om vi befinner oss bland folk...
.Iofs är det kanske inte omöjligt att det finns små källargym där det bara är män och alla stönar av hjärtans lust utan att någon störs. Dvs det är deras kulturgrej och det finns platser där den passar och där den inte stör någon, det är inte en medveten/omedveten -ta plats grej kanske.
För att jag nog brukar låta när jag är sjuk? Blev förvånad över hur irriterade folk uppenbarligen är på personer som nyser eller spyr på fel sätt. Klart jag själv kan bli irriterad på sånt också, men den övervägande känslan är att jag tycker synd om personen som är sjuk, även om den är högljudd.
Nyper inte näsan men kväver/stoppar/stryper nysningarna och ut kommer bara ett litet "hhmpffi". Har någon spärr mot att nysa ut och får ALLTID kommentarer om att jag ska nysa ordentligt, Gud va gulligt du låter eller att det är farligt att kväva nysar! Men jag kan inte!!Åh nej, är du en sån där läskig person som nyper till näsan och därför gör så att nysningen typ försvinner i huvudet och ut kommer ett litet pip? Blir helt stressad av såna
) så jag tar det som att den ljudnivån är ofrivillig och helt okej ute bland folk Så jag försöker vanligen dämpa stämbanden ute då, men inne bland folk jag känner har jag ingen skam Nu är det istället svårt att låta bli! 
