Sv: Magomvridning
Ja, din verkar ju varit i klart sämre skick än min när han kom in. (läs min redogörelse ovan). Skönt att höra att det ändå gått så bra för er - ger mig hopp för att detta ska gå vägen.
Jag har ju tak på 50' i min försäkring. Dock använde jag försäkringen så sent som i jan/feb när vi plockade två juvertumörer på hunden (godartade) men min huvudförfallodag var 1 mars så rimligtvis borde jag ju fått nya 50' att tillgå då?
Japp, då har du fått 50' nya =)
Ja, ni verkar ha haft lite tur i oturen, tacka din lyckliga stjärna.
Min hade ju en full omvridning. Nu minns jag inte ens tid på dagen (det är en dimmig period), men han fick mat, och ungefär 1½ h senare hör jag hur han kräks. Trodde jag. Han är "lite sån" så jag bara gick för att ta upp. Ser då att han inte får upp något. Klappar honom på huvudet och tycker "hur är det gubben?" och ser då buken. Som han svalt en ballong.
Jag kastade hunden i bilen och åkte, ringde (för första gången någonsin) min hemmavet på hans privata nummer men han var i fjällen, ringde DV som var för långt bort. Tanken var de skulle kunna punktera buken och sätta dropp inför vidare resa.
Min är en smärttålig herre, men han gnydde och skrek i bilen stackarn. Tills vi hade ungefär 10 min kvar, då la han sig och blev apatisk. Han gick själv in men det var med "sista krafterna" för därinne kollapsade han. De punkterade buken och släppte ut gas, satte dubbla dropp och syrgas i näsan.
När jag lämnade honom - vilket var typ det svåraste jag gjort i hela mitt liv - så låg han helt borta för världen (jag tog ett kort, med baktanken att "det kanske är sista gången jag ser honom"). De vågade inte operera direkt, han var i för dåligt skick, utan ville försöka stabilisera honom med dropp och syrgas först. Han opererades några h senare, och som sagt tarmen hade snott sig ett helt varv.
Det som i efterhand har varit mest skrämmande är vetskapen om att om det varit en "vanlig dag" så hade jag gett frukost, och efter att han ätit upp den åkt till universitetet/jobbet. Då hade jag kommit hem till en död hund, som dött i svåra plågor. Jag var typ livrädd att ge pappas hund (som jag var hundvakt åt) mat efteråt, satt och handmatade henne kula för kula (trots att hon aldrig ens hetsat..)
Nu tänker jag knappt på det som hände mer, men ibland kan jag tänka en extra gång innan jag åker på morgonen, att "tänk om". Risken att min ska få en ny omvridning är ju minimal, de har sytt fast magsäcken, men tanken finns ju där.
Så med tanke på att min inte en enda gång "tittat bakåt" efter op, så ska det förhoppningsvis gå superbra för din!
De råd jag fick ang min var att fortsätta med samma mat (han är allergiker). Direkt efter op var det blötmat och sex portioner/dag, men sen så vanliga torrfodret, 3 mål/dag (fick han innan med iofs).
Jag tog bort matbaren. Jag började med sådan när jag hade greyhounds (ökända för risken få omvridning) då det skulle minska risken. Numera är man oense, enligt vissa ökar matbar risken. Så han får på golvnivå trots han är så stor, och så får han som sagt sin mat i en muffinsplåt (det fanns inga slowfeederskålar stora nog) så det går lite långsammare.
Det jag i efterhand TROR gjorde att han fick omvridning just den där dagen, är förutom risken hans storlek, byggnad och snabbätande innebär då, att han hade kompisen där och kanske åt fortare, och att jag just den där dagen hade slagit vatten på maten - ironiskt nog för att sänka takten iom att han hade åtminstone skenbar konkurrens.