Och att dessutom bota med blomstermedicin.
Jag tror säkerligen att hård hantering är sådant som sätter sig i hästarna och där en snarast PTSD-liknande reaktion kan utlösas av överraskande saker, där hästen reagerar "med ryggmärgen" eftersom det är så hästar är konstruerade att reagera.
Och därmed torde "traumatiserad" kunna vara ganska träffande gällande häst.
Men "panikångest" är lite svårsvalt.
HAr förresten, vilket jag skrivit om i en annan tråd, igår råkat ut för en väldigt liknande häst!
7-årig islandshäst, svenskfödd. Valack. Har/haft en ägare, gått i stort sett ensam i flock.
Inte uppfostrad.
En skillnad är att "min" häst inte ens försökts ridas in, inte lämnats bort.
Enligt historien, inte utsatt för våld (och jag tror på det; man har nog inte vågat "gå på" hästen).
Vid enkel markhantering i paddock gått till direkt fysiskt angrepp mot mig, med såväl strukna öron som hot om bett som sparkhot. När hästen inte kom åt mig (svarade med att "skrämma" hästen lite med grimskaftet) stegrade han och hotade, samt använde tänderna.
Ska ha betett sig så mot ägaren också, och mot ägarens syster härom dagen.
Har "aldrig" varit problemfri förutom i rena skötselsituationer: inga problem med verkning (tror jag på eftersom hästen inte tvekade över att lyfta hovarna på stallgången innan händelsen i paddocken), snäll att borsta och klia. Vill vara med, vill bli hämtad, kommer först i hagen.
Efter ungefär tio minuters förflyttande (jodå, det gick), sänkte hästen nacken, slickade sig om munnen, frustade.
Men en ohanterad ung vuxen islandshäst som går till attack.
@Michis stammen har jag inte koll på.
Hanterad av ganska få personer, mig veterligen inte utsatt för våld utan blivit utsatt för backande personer.