Hur mycket vi än älskar våra hästar och vill dem väl, så finns det gränser, tycker jag. Och den gränsen går vid att riskera liv och lem på det där sättet, åtminstone för mig. Och i ännu högre grad gäller detta min dotters liv och välmående.
Oavsett vad ett sånt här beteende beror på, så hade jag inte behållit hästen, det hade inte på minsta vis varit värt det. Och jag hade inte sålt vidare, hade inte velat leva med vetskapen att hästen hade kunnat göra samma sak med någon annan. Sannolikt mår ju inte hästen särskilt bra heller...
På Island hade hästen sannolikt blivit mat ögonaböj. Och det förefaller som ett vettigt alternativ även här.
Oavsett vad ett sånt här beteende beror på, så hade jag inte behållit hästen, det hade inte på minsta vis varit värt det. Och jag hade inte sålt vidare, hade inte velat leva med vetskapen att hästen hade kunnat göra samma sak med någon annan. Sannolikt mår ju inte hästen särskilt bra heller...
På Island hade hästen sannolikt blivit mat ögonaböj. Och det förefaller som ett vettigt alternativ även här.