Jag har haft mycket tankar om livet på sistone, sannolikt för att det förändrats mycket på kort tid men också för att jag upptäckt att tiden går. Jag vill inte bli gammal och känna att jag inte gjorde det jag ville. Så dök en intervju med en äldre kvinna upp i mitt flöde och de frågade henne vad lycka var, och hon svarade ”to be excited for things”. Att vi som barn kan bli så upprymda och exalterade över saker men att vi som vuxna ibland tappar bort den känslan. Så det pratade jag och mamma om över en lunch idag och hon sa ”Ja, och det behöver man ju sällan ens fundera på vad det är. Man vet”.

Så, vad gör dig excited, och gör du tillräckligt av det i livet? Att vara i skogen, eller klappa djur, vika papperssvanar, springa, klättra i berg, skriva, dansa?
Äta vitt bröd. :laugh: Och absolut inte tillräckligt ofta.


Skämt å sido.
Hundarna, promenader där vi inte möter några människor, mysa upp med sambon framför något bra spel/film, hjälpa till med får, drömmar om att äga hus och att åka till UK och jobba med får någon säsong osv.
 
Intellektuell stimulans! Att lära sig nya saker, dynamiska samtal med vänner. Att lära sig nya saker, att utvecklas. Att kunna bidra. Att få intellektuell stimulans i vardagen i ett socialt sammanhang tillsammans med människor som ger en intellektuell utmaning.

Men också kreativitet och skapande. Dels eget skapande men också att uppleva konst och kultur rent allmänt.

God mat, gott vin osv ska inte heller underskattas! ;)

Utan ovanstående hade livets känts oerhört fattigt!
 
Jag tror att lycka ar en "state of mind". Till stor del ar det nagot man skapar sjalv, man fokuserar pa det som ar bra, roligt, underhallande, tillfredstallande, istallet for sjukdommar, sadant som gar fel, och misstag.

Jag kanner mig mycket nojd med mitt liv. Mina barn och barnbarn ger mig lycka, mina hundar lika sa, ofta upptacker jag att jag gar omkring och ler nar jag kor bil, lagar mat, eller bara gor ingenting. Nar jag syr nagot nytt ar jag lycklig, nar jag stickar ar jag lycklig. Jag har, och har haft, ett fantastiskt liv med sa oerhort mycket fantastiskt bade bakom mig och lika mycket framfor mig.
Life is good!
 
Jag har också funderat mycket på detta då jag har svårt att känna upprymdhet och oftast har ett ganska "platt" humör - men så tidigare idag var jag förväntansfullt nervös och sen så himla glad när jag fick rida privatlektion på på klassiskt skolad spansk häst - så som många andra redan sagt är det definitivt (viss) ridning som ger mig en kick!
 
Jag hör till dem som är ganska bra på att fånga stunder av lycka i vardagen, kan ha ärvt detta av min mamma som var superbra på att glädjas åt det "lilla" som en fin blomma, en god smörgås, en bra bok, en trevlig utflykt och liknande. Trots att hon hade långvarig värk av reumatism och en del annat motigt, verkligen inga ekonomiska rikedomar utan behövde jämt vända på slantarna och lösa saker med små medel.

Saker som får mig att känna lycka är när hästarna går ute och betar och får syn på att jag kommer ut till hagen. Och de direkt kommer med spetsade öron, inte sällan i galopp, för att alla vill komma först och prata med och bli lite kliad av människan. :heart Och överhuvudtaget att få umgås med hästar och andra djur när man känner samhörighet med dem och ömsesidig tillit, de förstår att jag vill förstå dem och vill dem väl och tvärtom. Den kommunikationen gör mig lycklig precis varje dag.

Riktigt god mat och dryck med trevligt sällskap.

En kväll i växthuset med tända ljus, eller en lång lyxig frukost där en ledig dag. Och de första värmande solstrålarna på våren.

När jag längtat efter någon renovering eller ombyggnation hemma och det blir klart och fint.

Och en välgjord arbetsprestation, när det har varit något riktigt rörigt och besvärligt material som jag spaltat upp och strukturerat så det blir snyggt och tydligt och genomtänkt.
 
När jag sitter i soffan med hundarna på morgonen, äter frukost och bara kopplar av, med vetskapen att vi inte har någon tid att passa senare under dagen, då känns allt fantastiskt.

Det är också fantastiskt att vakna i tältet i någon skog. Öht att spendera tid i skog gör mig lycklig, och ju mer offroad desto bättre. Är inte riktigt förtjust i grusvägar/motionsslingor i skog även om jag hellre går på sådant än asfalt.

Min sambo är också underbar. Alla miljarder gånger då han visar lite extra att han bryr sig, när han som alltid kommer ihåg saker jag sagt utan att jag betonat det som viktigt och alla gånger han "räddat" mig när jag tappat bort diverse tillhörigheter. Vet tex inte hur många gånger per dag jag tappar bort min mobil, men han vet alltid var den finns (utan att ringa till den) :p

Jag mår också riktigt bra av att kunna hjälpa andra. Som liten drömde jag om att bli veterinär. Nu jobbar jag i djuraffär och kan faktiskt även där hjälpa djur. Jag lär djurägarna massor, har små "foderföreläsningar" för dem (istället för att bara säga "köp det, det är bäst, punkt"), pratar om träning och hjälper dem hitta rätt produkter som underlättar. Jag kan ge tips och råd om fiskskötsel och klösträd till katter osv. Och så kommer kunderna tillbaka, överlyckliga, och berättar att de är SÅ glada åt att de följt mina råd, för det har gjort allt så mycket bättre. Den känslan får mig att älska mitt jobb.

Och just i detta nu ser jag fram emot att ta emot nya fiskar på jobbet också, det kommer in lite nytt och det ska bli både spännande och kul :D Jag gillar nya saker, så länge det är lite kontrollerat.
 
Jag tänker på lycka som flow. När tid och rum försvinner för nuet och vad en gör tar hela kapaciteten.

För mig är det att ta hand om djuren, jobba med hundarna, skapa med händerna, hänge mig åt en bra bok eller ett bra spel. Det blir inte så mycket skapande längre, men jag njuter av att jobba med deg så bakar bröd och bullar varje vecka, och pizza när jag orkar. Skulle vilja ha tid och mental ork att göra mer, det kliar i fingrarna att göra snöskulpturer osv 🤪😄

Det var en enorm lättnad att få hem egna får igen. Att hänga med dem, lyssna när de tuggar, se till att de har det bra, lära känna dem och planera aveln flera år framåt, det är livskvalitet❤️

Vi ska ha valpar i vinter, och när väl all oro över det som kam gå fel har lagt sig så är valphäng typ det bästa som finns. Det var sex år sedan sist, så hög tid nu! 😁
 
Min sambo står lätt överst på min lista. Han är borta på jobb nu och jag blir alltid så glad när han ringer och än mer så när han kommer hem igen :love:

Växter står högt! Inköp av nya, att få ordning bland de och lite projekt kring de. Jag har nyligen tätat och inrett ett litet vitrinskåp och jag blir så exalterad av det att jag planerar inköp av ett par större vitrinskåp. Mitt lilla Detolf ska sällskapas av 2-3 st Milsbo som ska rustas för att bli bra växtskåp. Kommer ta tid pga inköpspriserna men jäklar vad jag ser fram emot att få börja skruva ihop och fixa med de och se slutresultatet! På tal om det älskar jag att skruva ikea-möbler så nya möbler är också en hit :D

Roadtrips! Nu senast åkte jag till Västerås och hämtade nåt åt mamma och passade på att botanisera en drös växtbutiker. Perfekt sysselsättning en heldag :D

"Kvällsaktiviteter" av olika slag. Varesig det är ett biobesök, att gå ut och äta eller en konsert eller vad som, de där grejerna som "bryter vardagen" så att säga. Såg nyligen Sonata Arctica som jag velat se i 20 år och nästa vecka blir det Magnus Betnér!

Och julklappar! Tycker det är så jäkla kul att luska och hitta bra julklappar åt folk! Blir jätteexalterad över Secret santa här också, just för att det är extra spännande att försöka sig på en främling och sen få se hur en annan främling tolkat mig också :D
 
Jag har nog svårt att känna lycka, och av någon anledning är det en känsla jag gärna skyggar för. Det är lite som att jag reagerar med "vad är det här nu då? Ta bort deeet!", men de få tillfällena jag kan komma på är:

- När jag ligger i sängen och jag vet att katten ligger i andra änden av lägenheten, och jag viskpratar "katten?" och jag direkt hör glada små travsteg och ett "mrroo?". Händer inte varje gång att jag känner lycka då, men har jag sinnesnärvaro nog att inse vad som faktiskt händer då känner jag lycka.
- När allt klaffar i ridning, allra helst om man kämpat arslet av sig med en speciell häst länge länge och man känner att nu, nu kom det! Nu är vi där jag drömde att vi skulle vara! Händer ju tyvärr inte heller superofta. Jag vågar ofta inte stanna kvar i den lyckan heller.
- När jag får se ett vilt djur i skogen. I somras var första gången en räv syntes vid sommarstugan. Jag satt tyst och tittade på den i nästan fyra timmar när den åt döda fiskar vid vattenbrynet och kände lycka och ro. Det blev som någon speciell stämning.
- Konserter kan i bland få mig att känna lycka. Den lyckan är lite läskig... tänk om någon ser om jag är lyckig och tycker att jag tror att jag är något?
- När man lyckas få en "runners high" eller "workout high", har hänt mig ca 3 gånger i livet. Den här lyckan tycker jag är skitobehaglig dock. Men är nog det närmsta jag kommit till renodlad lycka.
 
Jag tror att lycka ar en "state of mind". Till stor del ar det nagot man skapar sjalv, man fokuserar pa det som ar bra, roligt, underhallande, tillfredstallande, istallet for sjukdommar, sadant som gar fel, och misstag.

Håller helt med, men med tillägget att det har med förmåga också att kunna se saker från den ljusa sidan. En förmåga många nog vill ha, men av olika skäl inte har.
 
Det här med hur enkelt man har för att känna sig upprymd eller exalterad tänker jag också måste bero på vilket serotoninnivå man har, och hur enkelt eller svårt hjärnan har att pumpa ut dopamin, endorfin mm. Jag som lever med någon form av hypomani har nog tidvis väldigt stort påslag på gott och ont. När jag tänker på det så kanske det är lite som att få vara ett barn igen, den här förtrollningen som på något vis tappar suddar ut tid och rum och bristen på självkritik. Det är ju verkligen inte utan sina baksidor, men med i övrigt god självinsikt så ger det inga stora problem så faktiskt så kan jag unna mig själv att få vara i det ibland. För vem bestämmer egentligen vad som är verkligt och inte, vart går den gränsen?
 
Det här med hur enkelt man har för att känna sig upprymd eller exalterad tänker jag också måste bero på vilket serotoninnivå man har, och hur enkelt eller svårt hjärnan har att pumpa ut dopamin, endorfin mm. Jag som lever med någon form av hypomani har nog tidvis väldigt stort påslag på gott och ont. När jag tänker på det så kanske det är lite som att få vara ett barn igen, den här förtrollningen som på något vis tappar suddar ut tid och rum och bristen på självkritik. Det är ju verkligen inte utan sina baksidor, men med i övrigt god självinsikt så ger det inga stora problem så faktiskt så kan jag unna mig själv att få vara i det ibland. För vem bestämmer egentligen vad som är verkligt och inte, vart går den gränsen?
Jag vet inte vad som har hänt med mitt huvud men jag känner mig ung i skallen och vill aldrig gå ner från den känslan jag lever i nu. om det beror på att mina dopamin, endorfin och serotoninnivå är höga eller att det är alla hormoner jag pumpar i mig Men det käns som jag är lyckig för första gången i mitt liv, (även om det inte är så)
 
Jag tycker nog det inte alls är så lätt att komma på saker jag blir så exalterad över och av förklarliga skäl innehåller inte mitt liv så mycket av det heller. Jag går faktiskt i coachning just nu för att få hjälp att bena ut vad som är viktigt och vad som liksom ”exites” mig
Känner att jag kanske ska förtydliga lite. Jag svarade mer på frågan om vad som exhalterade mig än kanske om just vad som är lycka för mig. För mig är inte lycka nödvändigtvis det som exalterar mig. Jag tycker mig nog vara lyckligare nu än förr när jag hade mer som exalterade mig som ridning, resor, jobb och diverse upplevelser. Jag finner snarare lycka i ett lugn och att vara tillfreds och liksom lagom mycket av många olika saker. De här tillfällena med exaltering/lyckorus tar mycket på krafterna för mig och jag levde mycket på lyckotopparna och där emellan rätt djupa dalar och en tuff jakt på nästa topp.

Lycka för mig är helt klart min sambo, tillfredsställelsen av att ha skapat något med händerna, att kunna lösa något som varit utmanande, när jag följt min magkänsla och resultatet blivit bra, kulturella upplevelser som enstaka avbrott i vardagen och en riktigt god chokladtårta. Jag blir också lycklig när det är riktigt varma dagar och att gå långa promenader längs stranden.
 
Sen tycker jag också att begreppet lycka är luddigt och svårt, och tråden skrevs lite i all hast på parkeringen när barnen sov. Att definiera lycka som att få vara exalterad förutsätter ju att andra basala behov är tillfredsställda såsom trygghet, mat, tak över huvudet och goda relationer. Så visst kan det också ses som ett priviligerad synsätt.

Igår målade jag förrådet samtidig som sonen sov i vagnen ute i hallen. Jag insåg att jag får göra det fint i mitt hem, jag fick vara kreativ och påhittig och mitt friska barn sover tryggt en bit ifrån. Då kände jag mig väldigt lycklig, och priviligerad.
 
Finns två grundkänslor: kärlek och hat. Och en massa nyanser så klart.
Lycka känns mer som en positiv känsla. Så det passar inom kärlek.
Kortvarig lycka kan också vara inom hat.
Antingen pressar man fram lyckan eller så bara accepterar man att den kommer när den kommer om den ens kommer.
Samma aktivitet kan leda till lyckokänsla men en annan dag kan samma förutsättningar leda bort från lyckan.

Jag tror att det är farligt att jaga lycka. Bättre att göra det som i längden leder till positiva effekter, mående och resultat.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp