Lurig islänning

S

Snoken

Rider en islänning, valack, nu och då som hanteras och rids helt efter nh-metoder. Han är väldigt känslig och en fröjd att rida och jobba från marken - så länge man jobbar honom regelbundet och han inte blir stående några veckor.
Om han vilat några veckor och man tar upp träningen (markarbetet) på nytt kan han vara ganska tuff och försöker göra det enkelt för sig, fuskar och testar en i största allmänhet. Är man då bara konsekvent så ger han sig efter ett tag (inom 15 minuter) och återgår till att vara samarbetsvillig häst.

Problemet kommer då jag ska sitta upp för att rida ut. Jag ställer honom på lämplig plats, tyglarna hänger helt lösa och jag rör dem inte överhuvudtaget vid uppsittningen (många kortar ju upp dem direkt, "drar upp handbromsen", när hästen redan står still). När jag har ena foten i stigbygeln, eller precis ska häva mig upp om jag ska rida barbacka, tar hästen ett stort kliv med frambenen rakt åt sidan. Bara ett steg, som för att säga "nähäddu, du ska inte sitta upp på mig". Jag tar då ur foten igen, går runt till andra sidan och ställer honom på ursprungliga platsen igen. Lugnt och fint utan att säga något. Samma procedur igen, när jag sätter i foten för att häva mig upp. Jag vill att han ska stå stilla på den plats jag valt, jag vill inte hoppa efter på ett ben eller behöva dra honom på plats med tyglarna eller "ha handbromsen uppe".
Detta händer alltså då man inte ridit honom på ett tag och han vill kolla om jag ändrat mina regler. Vid all annan hantering står han lös, och står stilla då man "ställt honom" i princip hur länge som helst.

Har tagit hjälp av någon kompis som kan korrigera honom från marken då jag ska sitta upp, och det funkar ju, utom när man är ensam i stallet! Jag vill ju få bort ovanan själv.
Att korrigera med tyglarna över ryggen funkar inte heller, då min vinkel blir fel för att han ska flytta undan för andra sidans tygels press. Han är också lite överkänslig och flyttar gärna undan från min kropp också som ju blir nära om jag ska korrigera med tygeln.

Någon med liknande bekymmer eller tips?
 
Sv: Lurig islänning

Nej, jag brukar försiktigt ta tag i tyglarna för att se om jag får eftergift av pållen, då vet jag att han är focuserad på mig och sitter upp. Problem jag har/haft med vissa pållar är att när jag sitter upp och min fot passerar korset så finns det en fotocell som bryts och talar om för pållen att nu går vi :cool: Tydligen inte helt ovanligt med Islandsfödda.

Har du samma problem när du sitter upp från höger sida?

Rolle
Islandshästar på Lösdrift
 
Sv: Lurig islänning

Jodå, eftergiften i munnen är det inget fel på, han är otroligt mjuk där så det är jättelätt att man tar i för mycket så reagerar han också för mycket. Därför brukar jag låta tyglarna vara helt och hållet vid själva uppsittningen. Hästen är riden på "det gamla" sättet i flera år så att gå iväg när man fått foten över korset sitter säkert i ryggraden på honom. Men när jag ridit honom i ca ett par veckor så funkar allt, det är bara i början som han har det här för sig. Med ägaren som rider regelbundet funkar det förstås också.

Jag får inte korrigering med tyglarna att funka, finns det nåt annat sätt man kan pröva? Lite öm rygg har han efter en gammal sadel som ändrade form (den används förstås inte längre på honom), men om det vore problemet så skulle han ju vilja undvika ryttare varje gång och inte bara när man är "ny" på honom.
 
Sv: Lurig islänning

Samma sak oberoende vilken sida jag sitter upp från, eventuellt kan det skifta att han stiger åt sidan, eller ett steg fram eller bak.
 
Sv: Lurig islänning

Det kan ju vara mycket, har han bra balans och är bra musklad och han fungerar när han rids regelbundet hade jag nog inte gjort så stor affär av det. Det bästa är väl att be någon titta på dig och hästen vid uppsittning, gör det av fler och välj det alternativ du tycker är rimligt.
Du kan ju också be någon videofilma akrobatiken;) så kan du själv kolla.

Rolle
Islandshästar på Lösdrift
 
Sv: Lurig islänning

Nja så jättestort problem är det kanske inte, men det är som en sten i skon att hästen inte kan stå still när man ska upp.
Kanske vore en idé att filma sig själv, man brukar ju kunna lära sig mycket av det...
Tack för hjälpen! Fina bilder du hade på hemsidan btw.
 
Sv: Lurig islänning

Hola,
Ett vanligt bekymmer är att ryttaren helt enkelt är en jävla kluns när den skall sitta upp.
Stöter du i med tån? Segar du dig upp? vill sadeln kana? Skapas punkttryck som gör att hästen vill kliva undan?

Har du testat med en pall? Hur går det då?

Om du kan utesluta ovan grejjor så träna att stå still, avslappnat en hel minut efter varje uppsittning. Även när hästen är igång.

mvh Eva
 
Sv: Lurig islänning

Glömde, träna dig själv att du kan sitta upp med endast vänsterhanden som stöd i mankammen alt sadeln. Högerhanden hängandes.

Detta kan du bla träna inne hemma. Börja med att hoppa upp från golvet och landa med ett ben ståendes på köksstolen. När du kan det utan att hålla i dig eller med bara balansstöd med ena handen så höjer du höjden med lämpliga medel.

mvh Eva
 
Senast ändrad:
Sv: Lurig islänning

Detta kan du bla träna inne hemma. Börja med att hoppa upp från golvet och landa med ett ben ståendes på köksstolen. När du kan det utan att hålla i dig eller med bara balansstöd med ena handen så höjer du höjden med lämpliga medel.

mvh Eva

Ha,ha...skitbra, Det ska jag också prova, gäller bara hitta en stol som håller min vikt :D

Rolle
Islandshästar på Lösdrift
 
Sv: Lurig islänning

:eek: :eek: Tänkte inte på det...men hade nog märkt det:smirk: har 215cm i takhöjd:cool:

Rolle
Islandshästar på Lösdrift
 
Sv: Lurig islänning

Skämta lagom. Det funkar faktiskt. Du får ta in en huggkubbe. När du är klar kommer du vara smidig och smärt som en sulfid *flinar rått*
Och sitter upp från höger som vänster utan att trilla över på andra sidan av bara farten.

mvh Eva
 
Sv: Lurig islänning

Höjden brukar inte vara problemet (mera balansen).
Stå jämfota, håll i stolsryggen med vä handen. Hoppa upp jämfota och landa på vä foten.
När det funkar, byt hand och fot. När detta funkar sluta hålla balansen genom att hålla i ryggstödet med handen.
Höj höjden sakta men säkert till stigbygelhöjd (om du vill glassa och stila lite vid dina framtida uppsittningar)

Det som händer i början är att du inte kommer att bli längre än du är när du står på stolen med ena handen hållandes i ryggstödet.
Naturligt kommer du att vika ihop benet och kroppen kommer att krökas ihop litegrann för att du ens skall komma upp.

När du blr duktigare kanske det är läge att flytta ut och träna vidare. Men då är det varmare ute.

mvh Eva
 
Sv: Lurig islänning

Hej, skriver från sjukhuset, lindrig hjärnskakning och bruten vrist:cry: ...
skämt åsido, nog bra träning det där men man vågar inte ta i när man har lågt i tak märkte jag :eek: Ska prova utomhus sedan....

Rolle
Islandshästar på Lösdrift
 
Sv: Lurig islänning

TACK! för det tipset du :devil:

Jag tänkte att jag skulle stajla lite här i min ensamhet. Råkade visst missuppfatta övningen lite :angel: så jag fick för mig att jag skulle hoppa upp på stolen på ett ben och inte bara landa på ett ben :crazy: Två händer var väl ingen konst! :smirk: Så jag gick raskt in på övning 1b, endast vänster hand på ryggstöd och enfotshopp upp på stolen!

Och touchar kanten på sitsen med vänster stortå (jag hoppar ju på ett ben) varpå jag faller HANDLÖST :eek: ner i golvet intrasslad i stolen. Stolen studsar (som tur är) med ryggstödet mot en dator jag har ståendes mitt på golvet (fråga inte ;)) och sedan RÄTT ner i golvet! BANK! Med mitt vänstra pekfinger (ja, jag höll fortfarande kvar handen på stolsryggen) som stötdämpare mellan stolsryggen och golvet :cry:

Jag svär att jag var helt övertygad om att jag hade krossat fingret så :devil: ont det gjorde! Nu har det dämpat sig lite, men fingret känns fortfarande jättekonstigt! Det liksom sticker lite i det och det känns helt avdomnat på nått vis :confused:

Aja... det jag ville säga var iaf att du faktiskt får tänka dig för innan du postar sånna här övningar på allmänna forum! Man vet aldrig vilka idioter som sitter där hemma och läser :o
 
Sv: Lurig islänning

:rofl: :rofl: :rofl: :rofl: :rofl: :rofl: :rofl: :rofl:
Åååh va roligt !!!!!!


// M
(F´låt...hoppas du inte gjorde dig jätteilla)
 
Sv: Lurig islänning

...Om han vilat några veckor och man tar upp träningen (markarbetet) på nytt kan han vara ganska tuff och försöker göra det enkelt för sig, fuskar och testar en i största allmänhet. Är man då bara konsekvent så ger han sig efter ett tag (inom 15 minuter) och återgår till att vara samarbetsvillig häst....

Hmmm funderar...
Kör du igång som vanligt i det här läget eller lite lugnare...?
Om den stått några veckor så försvinner an hel del styrka och kondition och då är det inte så konstigt om han inte orkar och försöker fuska lite....

Eller menar du att själva lydnaden försvinner? Det gör det ibland på min pålle med... på bara en dag eller två med vila så kan han "glömma" helt hur man borde bete sig. (Jag blir galen!)

// M
 
Sv: Lurig islänning

Snoken, förlåt om vi förstör din tråd men jag bara måste svara...

Bubbel, jag skrattade så jag höll på att kissa på mig. Och tårarna rinner... Kunde verkligen se hur dråpligt det såg ut framför mig.

Men du förstår väl nu hur VIKTIGT det är att träna sin smidighet? Du kommer att vara KUNG på uppsittning när du fixar stoltricket. Med både vänster och höger fot.

mvh Eva *skrattar fortfarande, kommer leva på det hela dagen*
 
Sv: Lurig islänning

Ingen fara, det var rätt kul läsning om den där övningen. Fast det låter ju rätt farligt... Kanske bäst att träna på höskullen eller nåt, så har man både högt i tak och mjukt att landa =)

Alltså problemet med att han stiger undan är bara om jag inte ridit på ett tag. Om jag försökt sitta upp ett par gånger och han kliver undan, och ägaren försöker direkt efter mig så står han. Det är alltså bara nån slags test från hans sida för jag har prövat flera olika "stilar" att sitta upp med. Lydnaden i övrigt är det inget fel på, och vi står alltid stilla några minuter efter att jag suttit upp, så allt annat funkar utom själva uppsittningen. Det är ju inte så att hästen står i en månad och så bara slänger jag på sadeln och blir förbannad när han inte funkar som vanligt när han rids regelbundet! Jag markarbetar alltid några dagar innan jag börjar rida, för att stämma av att vi fortfarande är där vi slutade sist och inte halkat tillbaka med något. Alla som rider och handskas med honom gör också på precis samma sätt, så det är inget nytt jag kräver av honom.

När jag sedan lyckats kommit upp och ridit i ca en vecka i sträck så slutar han med sin "grej" och står stilla tills jag ber honom flytta sig.
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej alla, långt inlägg och jag ber om ursäkt men har mycket att skriva. Jag har redan ett konto här på buke, men då detta känns alltför...
Svar
19
· Visningar
1 604
Senast: Freazer
·
Träning Hej! Jag har nu haft min häst i ett par år så vi känner varandra väldigt väl. I början kunde vi inte rida ifrån gården eller rida ut...
Svar
6
· Visningar
1 358
Senast: Lutten
·
Hästhantering Hej, jag har en unghäst som nyligen blivit inriden och det har verkligen gått jättebra, vi har haft hjälp av en underbar tjej som...
Svar
13
· Visningar
2 023
Senast: MiniLi
·
Hästhantering Hej! Jag har sedan ett tag tillbaka varit medryttare på ett äldre sto som trots sin ålder är väldigt pigg och glad i ridningen. Hon går...
Svar
6
· Visningar
1 013
Senast: tessan.g
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp