Hallå där!
Jag vet inte riktigt varför jag skriver här, mest för att få skriva av mig lite. Är så sjukt trött på människor, hästmänniskor menar jag då.
För att göra en lång historia kort hade jag först en Haflinger på foder, senare fick jag reda på att enligt papper (juridiskt) var inte personen jag hade fodervärdsavtal längre ägare till hästen. Så då kom hans riktiga ägare och tog honom ifrån mig.
Nu händer samma sak igen, har en annan Haflinger, har haft honom i 2 veckor ungefär (precis som den förra) och har fodervärdskontrakt på en provtid på 1 månad (fram till den 8e april) och sedan efter provtiden är slut 1 år. Men nu kommer ägaren och säger att hon ska sälja hästen helt plötsligt.
Så åter igen, står jag snart utan häst. Jag och Haflinger kanske inte är ment to be? Eller vad liksom... Är sjukt trött på att fästa mig vid hästar som bara försvinner.
Sedan februari månad har jag hunnit få hem och förlora två hästar, som jag tycker om väldigt, väldigt mycket.
Har ni också varit med om sånt här?
Jag förstår inte alls hur vissa människor tänker. Att tillägga är väl att provtiden har inte ens gått ut än och hon har redan lagt ut hästen på annons.
Känns väl sådär.
Jag vet inte riktigt varför jag skriver här, mest för att få skriva av mig lite. Är så sjukt trött på människor, hästmänniskor menar jag då.
För att göra en lång historia kort hade jag först en Haflinger på foder, senare fick jag reda på att enligt papper (juridiskt) var inte personen jag hade fodervärdsavtal längre ägare till hästen. Så då kom hans riktiga ägare och tog honom ifrån mig.
Nu händer samma sak igen, har en annan Haflinger, har haft honom i 2 veckor ungefär (precis som den förra) och har fodervärdskontrakt på en provtid på 1 månad (fram till den 8e april) och sedan efter provtiden är slut 1 år. Men nu kommer ägaren och säger att hon ska sälja hästen helt plötsligt.
Så åter igen, står jag snart utan häst. Jag och Haflinger kanske inte är ment to be? Eller vad liksom... Är sjukt trött på att fästa mig vid hästar som bara försvinner.
Sedan februari månad har jag hunnit få hem och förlora två hästar, som jag tycker om väldigt, väldigt mycket.
Har ni också varit med om sånt här?
Jag förstår inte alls hur vissa människor tänker. Att tillägga är väl att provtiden har inte ens gått ut än och hon har redan lagt ut hästen på annons.
Känns väl sådär.