Som orolig förstagångsförälder har jag hittills spenderat åtskilliga timmar med att googla runt efter svar på diverse frågor. Men på denna har jag inte hittat något och behöver verkligen stilla min oro.
Har en underbar 6 månaders tjej som är en väldigt lugn bebis. Detta är förstås fantastiskt och något jag ständigt får höra att jag ska vara tacksam över. Vilket tyvärr gör det svårt för mig att diskutera följande "problem" med andra mammor.
På senaste har jag blivit orolig över att vi ger henne för lite uppmärksamhet just för att hon är så lugn. Man säger ju att bebisar säger till om de blir uttråkade eller inte är bekväma etc. Men är det verkligen alltid så? Jag har en känsla av att hon skulle kunna ligga i sitt babygym nästan hur länge som helst utan att säga ifrån.
Nu har det här blivit som en gnagande oro som gör att jag går och flyttar till nya ställen eller leker med henne så fort hon inte är så aktiv. Naturligtvis har vi alltid lekt med henne och hittat på saker men i och med denna oro så blir det lite krampaktigt och krystat kan jag känna. Jag är inte orolig för henne utveckling i stort, hon är på intet sätt först bland bebisar i sin ålder men utvecklas hela tiden och är en allmänt en glad och nöjd tjej.
Jag önskar input från andra så att jag kan släppa eller komma vidare angånde det här. Hur mycket tid låter/lät ni era 6 månaders leka själva? Sitter ni i flera timmar och bara sjunger och pratar med era små? Någon som känner igen sig?
Har en underbar 6 månaders tjej som är en väldigt lugn bebis. Detta är förstås fantastiskt och något jag ständigt får höra att jag ska vara tacksam över. Vilket tyvärr gör det svårt för mig att diskutera följande "problem" med andra mammor.
På senaste har jag blivit orolig över att vi ger henne för lite uppmärksamhet just för att hon är så lugn. Man säger ju att bebisar säger till om de blir uttråkade eller inte är bekväma etc. Men är det verkligen alltid så? Jag har en känsla av att hon skulle kunna ligga i sitt babygym nästan hur länge som helst utan att säga ifrån.
Nu har det här blivit som en gnagande oro som gör att jag går och flyttar till nya ställen eller leker med henne så fort hon inte är så aktiv. Naturligtvis har vi alltid lekt med henne och hittat på saker men i och med denna oro så blir det lite krampaktigt och krystat kan jag känna. Jag är inte orolig för henne utveckling i stort, hon är på intet sätt först bland bebisar i sin ålder men utvecklas hela tiden och är en allmänt en glad och nöjd tjej.
Jag önskar input från andra så att jag kan släppa eller komma vidare angånde det här. Hur mycket tid låter/lät ni era 6 månaders leka själva? Sitter ni i flera timmar och bara sjunger och pratar med era små? Någon som känner igen sig?
. Speciellt nervös var jag första 1,5 åren!
