Magiana
Trådstartare
Jag har nystartsjobb, vilket betyder att det är som ett vanligt jobb med vanliga anställningsvillkor förutom att arbetsgivaren får ekonomiskt stöd för att ha mig på plats. Eftersom jag tidigare var långtidssjukskriven och genomgick utförsäkring så kan min arbetsgivare få stödet i flera år men som längst t.o.m. sista februari nästa år. För några år sedan när det var dags att fylla i blanketten till AF (för andra gången) så påpekade jag att siffran som skulle stå i rutan för lön, borde höjas. Det gjordes den också. Jag fick väl cirka 10% på ett bräde. Jag hade ju gått med samma lön ganska länge och hade dessutom under tiden fått allt mer avancerade arbetsuppgifter.
Förra året sa jag samma sak, att vi borde kolla på lönen och se hur den borde ligga. AG sa att vi skulle vänta ett tag för att se hur det skulle bli med en annan grej först. Jag tog aldrig upp det igen och det gjorde inte AG heller så det blev inget med det. Så löneförhöjningen uteblev. När jag kollar i mina papper så var senaste höjningen i januari 2014.
Jag har aldrig varit särskilt påstridig med lönen. Det är ett litet företag (där jag är den enda som är anställd) och det har det lilla företagets förutsättningar. Sen har jag ju andra fördelar med jobbet. Jag får jobba hemifrån och är bara på kontoret cirka 1 gång i månaden. Det spar mig en del stress och bensinpengar. Min chef är också en hygglig typ som bjuder på mat när jag kommer till kontoret och någon gång ibland, t.ex. vid terminsslut och födelsedag så skickas det blommor och i somras fick jag en penninggåva på flera tusen som kom väl till pass. Och på ett rent personligt plan trivs jag med min chef (och hennes man som är delägare).
Men det gnager i mig att min lön i praktiken sjunker p.g.a. inflationen och att det sannolikt saknas kollektivavtal eller hängavtal. Det betyder att jag inte får någon tjänstepension. Enligt Unionen är min lön också för låg i förhållande till min titel.
Hur gör jag för att få en rimlig lön utan att behöva tjata? Jag känner också många gånger att jag numera inte gör ett så bra jobb som förut för jag tycker att jag borde göra mitt jobb bättre. Och det gnager också så jag har av den anledningen inte velat prata om lön. Fast lönen borde ju inte sjunka i alla fall?
Jag känner rätt ofta numera att det är för mycket med 8 timmar framför en datorskärm. Jag skulle vilja ha lite mer variation och tänker att jag skulle vilja gå ner i arbetstid. Men frågan är ju då om jag ska ersätta de timmarna med något annat jobb som ger variation eller om jag ska nöja mig med mindre pengar och leva friare. Vad det där "något annat jobb" skulle vara vet jag inte. Det finns inga jobb här om man inte är lärare eller sjuksköterska och jag är ingetdera. Och med tanke på hur dyr min bil blev att laga så vete fasen om jag klarar mig med mindre pengar. (Pengar kommer också att behövas till renovering, nytt avlopp och investering av solceller på huset.) Jag har även tänkt tanken att jag kan använda tiden som jag inte spenderar på ett lönejobb, på någon egen verksamhet. Och då är frågan om jag vill ta mig det oket och slita för skitpengar, eller så tar jag det hela med en klackspark, gör vad jag tycker är roligt att göra och glädjer mig åt eventuella pengar som kan ramla in på att göra något kul.
Så hur vänder jag på den här steken? Pengarna eller livet?
Förra året sa jag samma sak, att vi borde kolla på lönen och se hur den borde ligga. AG sa att vi skulle vänta ett tag för att se hur det skulle bli med en annan grej först. Jag tog aldrig upp det igen och det gjorde inte AG heller så det blev inget med det. Så löneförhöjningen uteblev. När jag kollar i mina papper så var senaste höjningen i januari 2014.
Jag har aldrig varit särskilt påstridig med lönen. Det är ett litet företag (där jag är den enda som är anställd) och det har det lilla företagets förutsättningar. Sen har jag ju andra fördelar med jobbet. Jag får jobba hemifrån och är bara på kontoret cirka 1 gång i månaden. Det spar mig en del stress och bensinpengar. Min chef är också en hygglig typ som bjuder på mat när jag kommer till kontoret och någon gång ibland, t.ex. vid terminsslut och födelsedag så skickas det blommor och i somras fick jag en penninggåva på flera tusen som kom väl till pass. Och på ett rent personligt plan trivs jag med min chef (och hennes man som är delägare).
Men det gnager i mig att min lön i praktiken sjunker p.g.a. inflationen och att det sannolikt saknas kollektivavtal eller hängavtal. Det betyder att jag inte får någon tjänstepension. Enligt Unionen är min lön också för låg i förhållande till min titel.
Hur gör jag för att få en rimlig lön utan att behöva tjata? Jag känner också många gånger att jag numera inte gör ett så bra jobb som förut för jag tycker att jag borde göra mitt jobb bättre. Och det gnager också så jag har av den anledningen inte velat prata om lön. Fast lönen borde ju inte sjunka i alla fall?
Jag känner rätt ofta numera att det är för mycket med 8 timmar framför en datorskärm. Jag skulle vilja ha lite mer variation och tänker att jag skulle vilja gå ner i arbetstid. Men frågan är ju då om jag ska ersätta de timmarna med något annat jobb som ger variation eller om jag ska nöja mig med mindre pengar och leva friare. Vad det där "något annat jobb" skulle vara vet jag inte. Det finns inga jobb här om man inte är lärare eller sjuksköterska och jag är ingetdera. Och med tanke på hur dyr min bil blev att laga så vete fasen om jag klarar mig med mindre pengar. (Pengar kommer också att behövas till renovering, nytt avlopp och investering av solceller på huset.) Jag har även tänkt tanken att jag kan använda tiden som jag inte spenderar på ett lönejobb, på någon egen verksamhet. Och då är frågan om jag vill ta mig det oket och slita för skitpengar, eller så tar jag det hela med en klackspark, gör vad jag tycker är roligt att göra och glädjer mig åt eventuella pengar som kan ramla in på att göra något kul.
Så hur vänder jag på den här steken? Pengarna eller livet?
