IngelaH
Trådstartare
Jag jobbar på min sits för att få tillbaka mina finstämda hjälper, som jag hade innan stallolyckan som gav mig en ryggmärgsskada.
Jag har känselstörningar/domningar kan man säga i ett brett midjeparti, som gör att jag inte har koll på magmusklerna riktigt. När man sitter rätt och vill ha hästen att jobba, ska man spänna magmusklerna rätt och tippa bäckenet framåt, bakåt och åt sidan åt det håll man vill att hästen ska "följa med". Periodvis går det riktigt skapligt att få det att fungera. Men nu har jag varit i en svacka ett tag.
I förrgår var jag på sjukgymnastiken och vi provade lite olika sätt, svanka och kuta ryg... fungerade inte riktigt... Dra åt dig magen, som om någon hade klippt till dig riktigt hårt... fungerade inte riktigt. Men, så!!! kom vi på det. Sjukgymnasten kom med tanken "Tänk dig att du har en svans, göm svansen mellan benen som en rädd hund." Och DÄR, DÄR hade jag känslan.
Igår när jag red dressyr i paddocken, gick Tima i kanonfint, lugnt tempo hela passet när jag "drog svansen mellan benen" och när jag tippade fram lite, så ökade hon tempot. Jag kunde sitta på kvartslånga tyglar och rida henne i en trevlig avspänd form, på raka spår, volter och serpentiner i skritt, trav och galopp. Det var inga problem att korta upp tygeln och jobba henne med kontakt på tygeln heller. Hon sökte ett lätt stöd på tygeln och jobbade nöjt runt på spåret med toppade öron, som vickade fram och tillbaka, när jag pratade, berömde och klappade.
Det har knölat till och från ett tag efter igångsättningen efter vinter och vårpromenader i skogen. Hästen har viftat hej vilt med huvudet, backat och studsat till och från, för att få göra som hon vill. Det har nämligen varit hennes sätt att slippa från arbete, att skrämma mig tills jag hoppar av och går hem. Hon har även testat andra ryttare, en del ryttare har gett upp och andra har bara låtsats att det regnat och rett ut stormen. Ni behöver inte prata om nackvärk, ryggvärk, eller munproblem. Vi tar regelbundet ut massör och fixar tandvården. Utan det är som mina instruktörer och vänner säger. *S* Hon är en dam med egna åsikter. Eller som någon har sagt... "En valack säger man till, en hingst ber man och ett sto lämnar man in en förfrågan i fjorton exemplar."
Nu känns det som att även JAG har något att jobba utifrån igen.
Jag har känselstörningar/domningar kan man säga i ett brett midjeparti, som gör att jag inte har koll på magmusklerna riktigt. När man sitter rätt och vill ha hästen att jobba, ska man spänna magmusklerna rätt och tippa bäckenet framåt, bakåt och åt sidan åt det håll man vill att hästen ska "följa med". Periodvis går det riktigt skapligt att få det att fungera. Men nu har jag varit i en svacka ett tag.
I förrgår var jag på sjukgymnastiken och vi provade lite olika sätt, svanka och kuta ryg... fungerade inte riktigt... Dra åt dig magen, som om någon hade klippt till dig riktigt hårt... fungerade inte riktigt. Men, så!!! kom vi på det. Sjukgymnasten kom med tanken "Tänk dig att du har en svans, göm svansen mellan benen som en rädd hund." Och DÄR, DÄR hade jag känslan.
Igår när jag red dressyr i paddocken, gick Tima i kanonfint, lugnt tempo hela passet när jag "drog svansen mellan benen" och när jag tippade fram lite, så ökade hon tempot. Jag kunde sitta på kvartslånga tyglar och rida henne i en trevlig avspänd form, på raka spår, volter och serpentiner i skritt, trav och galopp. Det var inga problem att korta upp tygeln och jobba henne med kontakt på tygeln heller. Hon sökte ett lätt stöd på tygeln och jobbade nöjt runt på spåret med toppade öron, som vickade fram och tillbaka, när jag pratade, berömde och klappade.
Det har knölat till och från ett tag efter igångsättningen efter vinter och vårpromenader i skogen. Hästen har viftat hej vilt med huvudet, backat och studsat till och från, för att få göra som hon vill. Det har nämligen varit hennes sätt att slippa från arbete, att skrämma mig tills jag hoppar av och går hem. Hon har även testat andra ryttare, en del ryttare har gett upp och andra har bara låtsats att det regnat och rett ut stormen. Ni behöver inte prata om nackvärk, ryggvärk, eller munproblem. Vi tar regelbundet ut massör och fixar tandvården. Utan det är som mina instruktörer och vänner säger. *S* Hon är en dam med egna åsikter. Eller som någon har sagt... "En valack säger man till, en hingst ber man och ett sto lämnar man in en förfrågan i fjorton exemplar."
Nu känns det som att även JAG har något att jobba utifrån igen.
!
