Lite problemfunderingar

[Roxer]

Jag har ju siktet inställt på att starta ÖKL på jaktprov i höst, det är bara det att vi har en sak som hindrar oss: Eftersöksgrenarna. För er som inte vet är det kort förklarat två prov som ska avläggas innan man får starta hunden på jaktprov - en vattenapport i vass med skott på ca 40-60 meter (oftast är apportobjektet trut eller and) samt ett spår med ett apportvilt (oftast kanin eller trut) i slutet som hunden ska hämta hem. Spåret på land är 200 meter i ÖKL.

Vattenapporten är inga problem - där har vi lite finlir med avlämningen som ska fixas med (inte släppa förrän jag vill), men spåret på land...! Jag håller på att bli knäpp. Hatjo spårar ut i rätt fart, hittar viltet, markerar det och... lämnar kvar det..! Hur 17 får man honom att ta med det tillbaka? Jag börjar få idétorka.. I lina tar han viltet nästan alltid, men så fort han går lös (vilket han ska göra på provet) så lämnar han viltet.

Någon som har någon smart input för att få upp suget på apportviltet?

Även ni som mest sysslar med apport får gärna svara, jag misstänker nämligen att det är där problemet sitter...

 

[Lazy Lady]

Sv: Lite problemfunderingar

Tränar du landapportering utan spår? Förstår hunden apportkommandot ordentligt? Oftast är det enklare för hunden i vatten. Testa vanliga apportövningar på land först, gärna korta där du eller medhjälpare kastar och låt hunden apportera ganska omgående för att tagga den lite. Sen gå över till dolda apporter.
Ett sätt att lära dem släpspår är att låta dem se när släpet dras och låta medhjälpare stå i slutet och hjälpa till. Om hunden inte plockar upp så stoppar medhjälparen in apporten i hundens mun och du kallar in. Sen är det bara att traggla på. Du kan också testa med att byta vilt, kanin brukar vara poppis eller en smaskig and, eller ta något mindre vilt? Man får testa sej fram och hitta favoritviltet för att hjälpa hunden på traven.
/LL
*apporteringsfanatiker*

 

[Roxer]

Sv: Lite problemfunderingar

Ja, landapporteringen fungerar väl ok. Det är lite samma där, så fort det inte är toppenkul vilt/dummie så är han framme vid grejerna och sen vänder han. Några jag har pratat med säger att det är lydnaden som saknas - sen talar de aldrig om vilken del av lydnaden som saknas. Fot går han i, sitt gör han på kommando - men han känns lite frånkopplad ibland. Jag börjar fundera på om det är kontaktbitarna vi ska backa tillbaka till.

Apportkommandot har vi nött till förbannelse (hålla biten, även lite gripa - vad gör man sen?), så det borde han förstå, fast helt säker kan man ju inte vara. Som det varit nu tror jag att han går mycket på spontanapporteringen.

Funderar på om jag ska gå tillbaka till att traggla med medhjälpare i slutet på spåret som bara petar in viltet lite snällt. Det är ju något han inte fattar i slutet på spåret uppenbarligen.

Ska tillägga att han tar kanin liiiite bättre, men det där suget saknas även där. Duva tar han relativt ofta också. Ska fundera lite. And har vi tyvärr ingen - och jag tror att viltfogden inte tar in det, vilket är synd eftersom han gillar dem.

 

[Blandrastik]

Sv: Lite problemfunderingar

Om jag skulle jobba generellt med apportering där gripandet är för svagt, så tänker jag så här: Apporten ska inte komma till hunden, utan hunden ska dras till apporten.
Jag jobbar med klicker och kontrast tex att jag har apporten i ett snöre och drar apporten på ett underlag där det blir mycket kontrast, tex asfalt. Sen jobbar jag bara med gripandet.

Eller i köket, apport i ena handen otroligt gott godis i andra, så fort hunden väljer att så mycket som snegla mot apporten istället för godisen, så får den godisen. Sen drar jag apporten från hunden, inget tvinga in i munnen, då ska hunden följa efter. Klick godis.

Inte förrens gripandet är precis som jag vill ha det byter jag dummien mot ett vilt. Då ska det bara sitta, apporten/viltet ska vara magnetiskt.

 

[Roxer]

Sv: Lite problemfunderingar

Jag provade just det igår och han griper apporten så länge jag håller i den (kan vara stilla - han är som en piraya i alla fall) och håller den tills jag ger losskommando. Problemet kommer då jag inte håller i den. Då är den helt ointressant helt plötsligt. Hur får man honom att förstå att han ska ta upp den också? Han tycker lite att så länge jag sitter borde jag få belöning (jag ger bara korv när han ger mig apporten - inte för något annat i det här läget, är det fel kanske?).

Att apporten aldrig kommer till honom tycker jag att jag varit noga med, men det kanske jag får skärpa upp ytterligare hos mig själv...

Dra den i snöre på marken och han är ointresserad. Ska prova igen iof, var ett tag sen vi gjorde så.

 

[Roxer]

Sv: Lite problemfunderingar

Eller i köket, apport i ena handen otroligt gott godis i andra, så fort hunden väljer att så mycket som snegla mot apporten istället för godisen, så får den godisen. Sen drar jag apporten från hunden, inget tvinga in i munnen, då ska hunden följa efter. Klick godis.

Inte förrens gripandet är precis som jag vill ha det byter jag dummien mot ett vilt. Då ska det bara sitta, apporten/viltet ska vara magnetiskt.

Klickar du förföljandet eller gripandet?

 

[Blandrastik]

Sv: Lite problemfunderingar

Klickar du förföljandet eller gripandet?

Jag börjar alltid med kriterie, dvs är det en "träna förföljardag" så klickar jag förföljandet. Samma med gripandet, är det gripande jag tränar, så plockar jag ut gripandet och fokuserar enbart på det. Detta för att hunden inte ska riskera att missförstå.

Så det blir samma med din korvbelöning, vad är det du vill se?
Vill du se att han håller själv i två sekunder, då är det till de två sekundera du ska ha korven.

Så bryt ner apporteringen i bitar, fundera på vilka bitar som hunden missar och fokusera på dessa bitar.

 

[squarepants]

Sv: Lite problemfunderingar

En bekant hade samma problem med sin Münster (Följde men apporterade inte släpspår), och där löstes problemet på ett ganska simpelt sätt. Hunden hade "egentligen" en stor bytesmedvetenhet och ville gärna hålla sakerna för sig själv. Hunden släpptes på släpspåret (Ett kort sådant, 100m) och när den var nästan framme vid slutet släpptes en äldre erfaren hund som sprang och nöp fågeln för honom. Det behövdes två-tre gånger där hunden blev av med viltet som den ignorerade, innan han fick ett mycket bestämt och fint gripande och höll väl. Några gånger efter det hade dom med en annan hund som satt med när hunden släpptes på spåret för att vara ett "hot", men det behövdes inte många gånger innan hunden var lika klockren helt själv.

Samma sak gjorde vi på vår förra tik som inte gick i vatten för att hämta. Efter två gånger när en äldre tik fått "tjuva" bytet för henne tvekade hon inte en sekund.

 

[Swat]

Sv: Lite problemfunderingar

Nu har jag ju ett litet annat tänk, men om hunden KAN apportera = förstår kommandot apport och ändå struntar i det då höjer jag kravet och ser till att driva igenom momentet. Nu har jag ju mest jobbat med retriever och stående fågelhundar, men ändå. Att strunta i att apportera ett vilt för att viltet är av "fel typ", inte är "intressant nog" eller vad som helst existerar inte i min värld.

Vad gör han om du bara lägger en trut två meter ifrån dej och ger kommandot?
Om han bara går fram och nosar och struntar i att hämta viltet så hade jag med maximal tydlighet förklarat att det var ett dåligt beslut! Sedan hade jag upprepat övningen ett antal ggr och jobbat igenom hunden utan en massa externa belöningar tills det fungerar klockrent på nära håll och först då utökat sträckan och börjat kombinera med spår.

/Swat

 

[hastflicka]

Sv: Lite problemfunderingar

Smart! Inte for att vi jagar, men definitivt nagot for mig att komma ihag da jag har varldens mest avundsjuka hund.

 

[Roxer]

Sv: Lite problemfunderingar

Ja, om truten ligger på två meter och jag ger ett apportkommando så går han i bästa fall ut till den, i sämsta sitter han kvar och tittar på mig. Vi jobbar på att förtydliga apporten just nu, vi har fått hjälp av en tjej i Uppsala som verkar väldigt vettig. Alltså, förtydliga för hunden att det är apport när jag vill och inte när han vill. Väldigt basic. Just nu kommer det in vid gripandet.

Sen klickar jag honom på apporteringen delvis eftersom jag måste få upp ett bra beröm (jobbas med utan föremålen) då det har fallit bort under vägen av någon anledning. Ett "bra" från mig måste få upp värdet igen - nu ser han det mest som.. Ja. Början på ett missnöje. Jag måste vara tydligare helt enkelt.

När du säger "jobba igenom" - hur gör du då?

 

[Roxer]

Sv: Lite problemfunderingar

Jag ska nog prova något sådant med lämplig hund (skuggis är rätt bra eftersom den inte vill ha bytet själv, men triggar Hatjo att ta det). Nästa steg är ju en hund som faktiskt tar grejerna och drar för honom. Måste få tag på en sån hund som är lämplig också - de ska ju helst inte börja slåss om saken.

Släppte de på hunden efter att apportören varit framme, eller var det innan han ens hunnit fram första gången?

 

[lady_vip]

Sv: Lite problemfunderingar

Sätt en gubbe i skogen som försöker ta kaninen, alternativt en gubbe som talar om att han SKA ta kaninen.

 

[squarepants]

Sv: Lite problemfunderingar

Jag ska nog prova något sådant med lämplig hund (skuggis är rätt bra eftersom den inte vill ha bytet själv, men triggar Hatjo att ta det). Nästa steg är ju en hund som faktiskt tar grejerna och drar för honom. Måste få tag på en sån hund som är lämplig också - de ska ju helst inte börja slåss om saken.

Släppte de på hunden efter att apportören varit framme, eller var det innan han ens hunnit fram första gången?

Första gången släppte dom precis så "tjuven" hann fram och tog den innan hunden hunnit fundera på om han skulle ta den eller inte. Andra gången släppte dom när hunden kommit fram och nosade utan att gripa. Tredje gången kastade hunden sig över och bar den stolt hela vägen in

Nej, det vill ju till att man inte släpper en stenhård och viljestark hund och att dom börjar slåss. Utan man får ju veta att tjuven är snabb och effektiv utan att muppa sig.

 

[Swat]

Sv: Lite problemfunderingar

Om hunden inte KAN apportera så kan jag så klart inte kräva att den SKA hämta föremålet/viltet.

Då backar jag till ruta ett - lydnadsapportering av liten PET-flaska.
Jag lägger alltså in flaskan i hundens mun utan kommando och lär den lugnt och sansat att hålla.
När hunden börjar förstå lägger jag till kommandot håll/håll fast och mängdtränar detta. När hålla det är lugnt och väl befäst så börjarvjag belasta genom att ta på/knacka på/dra lite i flaskan och hunden SKA hålla i ändå.
Jag lär inte in varken gripande eller släppande i detta skedet!

När hunden håller bra trots belastning så börjar jag träna bärandet...sedan gripandet och allra, allra sist lär jag in ett släppande.

Allt detta tränas på samma neutrala föremål, dvs inte varken en apportbock eller ett vilt och jag kör MASSOR av repetitioner.

Förlängningen blir sedan att fylla flaskan till hälften med vatten för att få en naturlig störning...sedan fyller jag den till hälften med sand...sedan "klär" jag den med vingar alt ogarvat skinn osv osv.

En genomarbetad apportering tar tid, men om man delar in det i många små bitar så kan man lätt träna specifika detaljer om något strular.

När jag kört hela denna träningen med en hund och har bytt PET-flaskan till vilt och tränad med det några pass då kräver jag att hunden SKA hämta det jag ber om. Gör den inte det så förklarar jag att det var ett dåligt val och kör ett antal korta apporter med hunden i koppel där hunden måste gripa, bära, lämna viltet till mej.

För mej är apportering av vilt ingen lek utan an arbetsuppgift som hunden måste utföra när jag ber om det. Risken är annars att skadeskjutet vilt får ligga och plågas ihjäl vilket för mej är helt oacceptabelt.

/Swat