Lite konstig fråga kanske

[aiquen]

Men...

'Kan' man som förälder (mamma) tycka olika mycket om sina barn eller sitter ens barn så djupt rotade i en att man älskar dem alla lika mycket?

Hoppas ni förstår vad jag menar...

 

[Snurrfian]

Sv: Lite konstig fråga kanske

Jättesvår fråga men för mig personligen så älskar jag båda mina barn så otroligt mycket men på olika sätt. Och precis som andra människor finns det saker som man tycker mer eller mindre bra om men man älskar dem trots allt.
Fast nu är Fredrik så liten så honom blir jag ju nästan aldrig arg eller irreterad på som jag kan bli på elin som är tre och i värsta trots åldern...

 

[Kimz0r]

Sv: Lite konstig fråga kanske

Med min uppväxt i åtanke: Ja.

 

[Yamaha]

Sv: Lite konstig fråga kanske

Jag tror att svaret är ja.. Kanske inte alla mammor har en "favorit" men jag tror nog att dom flesta har det , fast det är ju lite tabu att prata om känns det...

Jag vet många mammor som har en favorit, det kan nog ha med en hel massa anledningar att göra. Jag vet en mamma som inte kan ta till sig dottern riktigt för att förlossningen var svår, en annan mamma har en son med ett dolt handikapp och har därför svårare för den pojken än dom övriga.

Jag kan erkänna att jag har en favorit också men det betyder inte att jag älskar dom andra mindre för det!!

 

[Basilika]

Sv: Lite konstig fråga kanske

Två barn är ju aldrig exakt likadana, därför tror jag att man kan ha djupare känslor för den ena av dem utan att för den skull vara känslokall för den andra. Den djupare kärleken tror jag är kopplad till att man har större förståelse för den ena och tycker bättre om dens egenskaper.

Se det från andra sidan: Kan man ha exakt lika stora känslor för sina föräldrar?

 

[Matiz]

Sv: Lite konstig fråga kanske

Med min uppväxt i åtanke: Ja.

Instämmer helt !

 

[Kimz0r]

Sv: Lite konstig fråga kanske

Se det från andra sidan: Kan man ha exakt lika stora känslor för sina föräldrar?

Man väljer inte sina föräldrar, men föräldrarna väljer att skaffa barn.

 

[cirkus]

Sv: Lite konstig fråga kanske

Jag älskar mina barn lika mycket, men har olika relation till alla tre på ngt sätt ändå. Jag hoppas och tror att de ändå förstår att de är lika älskade alla tre. Det vore förfärligt om någon uppfattade sig som mindre älskad.

 

[Basilika]

Sv: Lite konstig fråga kanske

Man väljer inte sina föräldrar, men föräldrarna väljer att skaffa barn.

Jag förstår av dina inlägg att du haft en speciell uppväxt. Det var inte direkt den jag relaterade till. Jag relaterade till min egen med två rätt schyssta föräldrar men med olika egenskaper. Och så tror jag inte är helt ovanligt att växa upp.

 

[Vaccan]

Sv: Lite konstig fråga kanske

Se det från andra sidan: Kan man ha exakt lika stora känslor för sina föräldrar?

Nej, jag tror att man relaterar till varandra olika bra och olika mycket, visst älskar jag min mamma men vi har ingenting gemensamt, ingenting att prata om och vi har inte så bra kontakt.
Till skillnad från mig och min pappa -vi har hur bra kontakt som helst.
Kan tänka mig att min mamma "tycker mer om" min syster, de pratar mer och gör saker ihop. Medans syrran å andra sidan konstant nästan är ovän med just pappa.

 

[Kimz0r]

Sv: Lite konstig fråga kanske

Det förstår jag, men som svarande kan jag enbart relatera till min egen uppväxt, eftersom det är vad jag har att referera till.

För att svara på frågan: Jag vet inte.
Min mor gjorde mig beroende av henne, samtidigt som hon på olika sätt visade att hon älskade min syster mer och verkligen tycktes vilja göra mig illa ibland. På så sätt har jag under hela min uppväxt ständigt vänt mig till min mor och tytt mig till henne, trots min vetskap att ingenting jag gör är bra.
Som riktigt lite tydde jag mig ofta till min pappa, trots att jag var rädd för honom. Gentemot honom var jag mer självständig, då han inte är helt lätt att kommunicera med och samtidigt är något självupptagen. Rädslan kom av att min mor ständigt "hotade" med honom. Längre upp i åldrarna har hon medvetet satt sig som en kil mellan mig och min pappa, fått mig att tro att han tycker illa om allt jag gör, och hatar mina idéer.
Ergo, jag har ett beroendeförhållande till min mor, men det tar emot att säga att jag älskar henne, eftersom hon fortfarande inte godkänner någonting jag gör. Samtidigt är jag desto mer självständig gentemot min far, men är fortfarande rädd för honom, och tror fortfarande att han han ogillar allt jag gör.
Detta skapar en illusion att jag älskar/ogillar/hatar mina föräldrar lika mycket, medans mitt sunda förnuft kan förstå att så inte är fallet.

 

[Basilika]

Sv: Lite konstig fråga kanske

Det låter verkligen trist Min upväxt är mer som vacassos, jag har mer att relatera till med min pappa än mamma, vi har aldrig dragit riktigt jämnt även om hon inte behandlat mig illa.

 

[Kimz0r]

Sv: Lite konstig fråga kanske

Det är något som ständigt tycks återkomma. Mor och dotter drar sällan jämt, än mindre om dottern kommer bra överens med sin pappa, eller om dottern på något sätt är bättre än sin mor på något. Liknande företeelser har jag även sett i far-son-förhållanden, även om maktkampen är mer tydlig där.