Har hamnat i en situation som jag har lite svårt att ta ställning till. Har antagligen innerst inne, någonstans fattat ett beslut men inget som kommit upp till medvetande nivå än...
Så här är det: Min häst, varmblodig travare är väldigt frisk och har under dessa 12år i min vård enbart krävt utkallande av veterinär två gånger. Ena gången hade hon fått in skit i ögat som jag inte klarade av att få ut själv, andra gången pga en spark precis ovanför ett öga. I dagsläget är damen 29år, springer fortfarande i hagen med de andra 3 hästarna, ligger ner och sover och ser inte riktigt ut som hon är 29år. Har dock det senaste halvåret fått en lite "tröttar" blick i ögonen och man märker att hon ser och hör en aningen sämre. Tar även lång tid på sig att äta hö men är inte mager. Har fortfarande kvar liiiite av vinterpälsen längst ner på sidorna av magen trots B-vitaminer, ryckt osv. Trots att hon springer med de andra ser man att hon blivit stelare speciellet i framdelen.
Damen står i ett litet stall (uteboxar) i skogen där det är lugn och ro. Vi har trivts väldigt bra under dessa 7 åren som vi kamperat där. Nu har stallägaren berättat att de inte kommer bo på gården i vinter pga de senaste årens massiva problem med snöröjning och dylikt. Alltså står jag utan stallplats till hösten. Jag hade gärna sett att min häst fått bo kvar i detta stall till det är dags att vandra vidare till de gröna ängarna.
Nu mitt bryderi. Är det etiskt försvarbart att leta reda på en ny stallplats och flytta min dam eller ska hon få sluta sina dagar till hösten när det är dags att stalla in? Kommer hon klara en flytt med allt vad det nu innebär? Blir det ett värdigt liv med så många nya förändringar och saknaden efter hennes bästa kompis? Tycker det här är super svårt. Sitter jag här hemma och funderar tycker jag det nog är bäst att hon får sluta sina dagar men så kommer jag ut till satllet och ser denna trots allt fräscha och pigga häst och då tycker jag inte det är bäst att hon får sluta sina dagar längre... Hur hade ni gjort? Vad tycker ni andra hästmänniskor är mest rätt?
Så här är det: Min häst, varmblodig travare är väldigt frisk och har under dessa 12år i min vård enbart krävt utkallande av veterinär två gånger. Ena gången hade hon fått in skit i ögat som jag inte klarade av att få ut själv, andra gången pga en spark precis ovanför ett öga. I dagsläget är damen 29år, springer fortfarande i hagen med de andra 3 hästarna, ligger ner och sover och ser inte riktigt ut som hon är 29år. Har dock det senaste halvåret fått en lite "tröttar" blick i ögonen och man märker att hon ser och hör en aningen sämre. Tar även lång tid på sig att äta hö men är inte mager. Har fortfarande kvar liiiite av vinterpälsen längst ner på sidorna av magen trots B-vitaminer, ryckt osv. Trots att hon springer med de andra ser man att hon blivit stelare speciellet i framdelen.
Damen står i ett litet stall (uteboxar) i skogen där det är lugn och ro. Vi har trivts väldigt bra under dessa 7 åren som vi kamperat där. Nu har stallägaren berättat att de inte kommer bo på gården i vinter pga de senaste årens massiva problem med snöröjning och dylikt. Alltså står jag utan stallplats till hösten. Jag hade gärna sett att min häst fått bo kvar i detta stall till det är dags att vandra vidare till de gröna ängarna.
Nu mitt bryderi. Är det etiskt försvarbart att leta reda på en ny stallplats och flytta min dam eller ska hon få sluta sina dagar till hösten när det är dags att stalla in? Kommer hon klara en flytt med allt vad det nu innebär? Blir det ett värdigt liv med så många nya förändringar och saknaden efter hennes bästa kompis? Tycker det här är super svårt. Sitter jag här hemma och funderar tycker jag det nog är bäst att hon får sluta sina dagar men så kommer jag ut till satllet och ser denna trots allt fräscha och pigga häst och då tycker jag inte det är bäst att hon får sluta sina dagar längre... Hur hade ni gjort? Vad tycker ni andra hästmänniskor är mest rätt?