Sv: Lite funderingar (och oro) - sulömhet kontra fång?
Jag måste säga att jag tycker i så fall att det är egendomligt att samma person får tre fånghästar.
Skulle se över foderstaterna samt hovvården och betesutsläppsvanor osv om jag hade sådan otur att få fång på mina hästar hela tiden.
Tycker du verkar vara en vettig hästmänniska av det jag läst så ta nu detta inte som ett påhopp utan mer som en fundering. Det finns rön som kommer från USA som menar att det är kraftfoder som är en stor faktor. Kanske tåls att tänka på?
Eller kanske är det bara så att omständigheterna varit olika så att det finns en annan förklaring?
Mumin
Det finns en 'annan' förklaring eller hur man ska säga.
Den första jag förlorade i fång hade jag inte vården om vid tillfället (sen är det inte sagt att jag sluppit fång för det dock). Han var 28 år gammal, smällfet (det var han iofs alltid, helt hopplös hullmässigt). Gick i samma hagar som han gjort sen han var 2 år. Stora hagar med gräs året om, så invänjningen blev prickfri, den kom ju naturligt från snösmältning till bete. Fick väldigt asmptomatisk fång, som vet missade trots två besök, tredje besöket fanns fortfarande inget som pekade på fång egentligen, men fångbehandling sattes in för det var det enda som det ens kunde tänkas vara (lång story, kan dra den om du vill).
Han avlivades akut 3 veckor senare, långt bortom all räddning. (Jag hade tagit bort två veckor tidigare om jag vetat hur illa det var).
I hans fall var det mest troligt åldersrelaterad fång, magen blir ju sämre när de blir gamla, och det hela förvärrades av att han var såpass överviktig.
Andra hästen var 18 år gammal, lätt överhull. På samma mark och faktiskt samma DAG, men ett år senare, som den ovan nämnda. Hon var invänjd på gräs sen i april, dvs hade vant sig med gräset sen snön smälte. Jag bytte sen hage åt henne, det var lika mycket/litet gräs i den hon fick, men det räckte. Troligen spelade ålder in där med. Honf ick samma väldigt luddiga, minimala och atypiska symptom som ponnyn ovan, men 'tack vare' honom så kände jag ju igen dem och satte in behandling omedelbart.
Hon fick sedemera fyra till anfall, alla vääldigt lindriga och behandlade direkt, innan jag tog bort henne 20 år gammal. Det första kom i juni när hon var 18. Det andra kom i oktober samma år, troligen beroende på att hon åt 'gammalt skräp' i hagen. Sen var det lugnt till juni året efter, då det tredje kom, TROTS att hon gick i jordhage, men hon fick väl tag i grässtrån nog kan tänkas? Sedan var det lugnt igen, tills hon helt utan förklaring fick fång i slutet av januari efterföljande år. Det förstår inte ens veterinärerna vad det kom av (men de får in en liten 'våg' fånghästar i jan/feb, men har inte lyckats räkna ut varför).
Båda de hästarna var alltså gamla/äldre, fick fång trots invänjning enligt konstens alla regler, ingen av de fick kraftfider. Däremot var båda i varierande grad av överhull. Bägge hade exemplariskt skött hovvård (skodda båda två). Båda hade gått på markerna tidigare utan minsta problem eller ens fångkänning. (Även andra hästar har i många år före och efter gått på samma marker, och det inkluderar en hel del tvärfeta ponnyer & kallblod, som inte fått fång).
Det man rent teoretiskt hade kunnat göra, som kanske hjälpt, kanske inte, hade varit om man kunnat få ner hullet på dem. Lättare sagt än gjort dock, ponnyn hade varit vanvårdad som liten och hade ett sällan skådat födogeni efter det. Han var fet även när han reds 2 *1 h per dag, dvs var i hård träning, det var vinter och hans foderstat bestod av 5 kg hö med låga värden. Likförbannat var han smällfet. När han fick fång var han pensionär och tränades inte alls.
Stoet var inte fet, men i överhull. Hon gick som yngre bra att hålla i hull med rejäl träning och kraftigt begränsad foderstat. Ju äldre hon blev dessto svårare blev hon att hålla hullet på dock. Vid tillfället när hon fick fång var hon i full träning dock.
Troligen är det kopplat till åldern deras fånganfall, sett det hos andra med, hästen lever ett helt liv på samma gård, samma bete, samma rutiner etc. När den blir gammal får den 'plötsligt' fång.
Som du nog vet så är jag en stor vän av grovfoderbaserad foderstat, och målet är alltid 'inget kraftfoder'. Av mina nuvarande så är det bara fbldonnan som får kraftfoder (okej, bararberna får en näve), hon får ca 1½ kg totalt, av krafft rehab och hestekraft (dvs inget stärkelserikt) för att täcka upp sitt behov. Hon får utöver det fri tillgång på hösilage, men äter inte tillräckligt av det för att täcka behovet (inte än iaf, det ökar stadigt). Ett hösilage med högre värden skulle göra att jag kunde slopa kraftfodret, men skulle inte fungera med de andra två, dvs det är tyvärr inte ett alternativ.
Jag förlorade ponnyn 1998 och tog bort kallblodsstoet (mot veterinärs inrådan) 2001. POnnyn fick fång 1998, stoet första gången 1999. Hästen innan det blev 33 år och togs bort av hög ålder, inga andra hästar i min vård har fått fång. Ponnyn hade vi haft sen 1972, stoet hade jag haft sen 1993. Så jag skulle inte vilja kalla det 'fång hela tiden'. Även om det mot förmodan skulle vara fång fbldonnan fått (dock tyder det inte på det nu, men vill inte blåsa faran över just nu)
Betessläppsvanor så det kommer gräs i vinterhagarna, dvs naturlig invänjning. Alla hästar innan nu har haft så stora hagar att de kunnat gå i samma hagar året om. Numera kommer det gräs i vinterhagen som de vänjs in automatiskt på, sen vänjer jag in på betet (har extremt kraftigt turbobete sen 2001), med början 30 minuter/dag och sakta ökandes, och understöd av magtarmbalans.
