R
Ramba
Hej!
Jag rider ett arabsto som är lite "under utbildning".
Förra ryttaren red på Pessoabett, med sidostycket fäst i ringen högst upp och tyglarna fäst i den nedersta ringen. Se bild på detta bett nedan.
När jag började rida hästen bytte jag direkt till tredelat tränsbett då jag tyckte detta bett var på tok för starkt på denna lilla damen, även om hon är lite het och har mycket olater som behöv rättas till. T.ex. att i en halt vända på huvudet osv, alltså brist på respekt för ryttaren.
I början när jag höll på med enkla grejer i dressyren som t.ex. halter, volter osv så räckte det vanliga tränsbettet utmärkt. Hon vart ju lite stark osv, men aja. Bettet passade ju också utmärkt vid uteritter, klättring mm.
När jag började avancera lite mera blev hon lite jobbigare.Hon var även väldigt het i galoppen, speciellt hoppningen och jag vart för svag. Jag prövade byta till D-ringat bett, även ett såkallat Galoppbett.
Det funkade ett tag men hon vart fortfarande väldigt het, dock gillade hon bettet och blev mjukare, så körde med det ett tag.
Men nu när jag verkligen jobbar med att få henne att använda bakbenen mera, lite mer avancerat sisådär så har hon började ignorera förhållningar. Har blivit jättejobbigt och hon lyssnar absolut itne lika mycket på mig utan är mest; "jahaja,, ja jag gör väl det då eftersom jag är snäll.."
Galoppen har blivit jobbig och hon börjar först i bra tempo men ökar och ökar.
Då bestämde jag mig för att bli lite "elakare". Ursäkta ordvalet men hatar verkligen skarpa bett, men står lite mållös. Jag går för tränare regelbundet och vi får kämpa jättemycket med att försöka få hästen engagerad osv.
Jag satte idag på henne ett pessoabett. Dock ej ett som det ovan, utan med en ring mindre. Jag kände mig jätteelak. Blev rekommenderad att pröva pelham, men när min faster idag förklarade för mig varför hon inte rekommenderade pelham bestämde jag mig för att ge detta bett en chans.
Det jag märkte skillnaden var att med detta bett vart hon inte lika låst som med det förra pessoat. När jag tog i tyglarna med det förra pessoat böjde hon på nacken och drog mulen mot bålen, något jag inte gillade.
Men med detta bettet kunde jag ta i tyglarna och hon gjorde inte så, utan hon hade fortfarande frihet om ni förstår vad jag menar.
Hon lyssnade verkligen på mig, lyssnade på förhållningarna, väntade på mig. Det var underbart. Hon började arbeta! Jag fick naturligtvis kämpa för att hon skulle kröcka på nacken och ta bakbenen under sig, men hon tillät mig att göra alla förhållningar, halvhalter och hon förstod vad jag menade.
Det jag nu frågar efter är, är jag elak?
Hur skarp är det här egentligen? Är så rädd att allt ska bli en illusion om att hon går bra fast hon egentligen blir tvingad om ni förstår vad jag menar.
Nu kändes det verkligen som om hon lyssnade på mig, accepterade mina förhållningar och försökte förstå vad jag menade.
Tack för svar, och hoppas någon orkar läsa allt jag skrev...
Jag rider ett arabsto som är lite "under utbildning".
Förra ryttaren red på Pessoabett, med sidostycket fäst i ringen högst upp och tyglarna fäst i den nedersta ringen. Se bild på detta bett nedan.
När jag började rida hästen bytte jag direkt till tredelat tränsbett då jag tyckte detta bett var på tok för starkt på denna lilla damen, även om hon är lite het och har mycket olater som behöv rättas till. T.ex. att i en halt vända på huvudet osv, alltså brist på respekt för ryttaren.
I början när jag höll på med enkla grejer i dressyren som t.ex. halter, volter osv så räckte det vanliga tränsbettet utmärkt. Hon vart ju lite stark osv, men aja. Bettet passade ju också utmärkt vid uteritter, klättring mm.
När jag började avancera lite mera blev hon lite jobbigare.Hon var även väldigt het i galoppen, speciellt hoppningen och jag vart för svag. Jag prövade byta till D-ringat bett, även ett såkallat Galoppbett.
Det funkade ett tag men hon vart fortfarande väldigt het, dock gillade hon bettet och blev mjukare, så körde med det ett tag.
Men nu när jag verkligen jobbar med att få henne att använda bakbenen mera, lite mer avancerat sisådär så har hon började ignorera förhållningar. Har blivit jättejobbigt och hon lyssnar absolut itne lika mycket på mig utan är mest; "jahaja,, ja jag gör väl det då eftersom jag är snäll.."
Galoppen har blivit jobbig och hon börjar först i bra tempo men ökar och ökar.
Då bestämde jag mig för att bli lite "elakare". Ursäkta ordvalet men hatar verkligen skarpa bett, men står lite mållös. Jag går för tränare regelbundet och vi får kämpa jättemycket med att försöka få hästen engagerad osv.
Jag satte idag på henne ett pessoabett. Dock ej ett som det ovan, utan med en ring mindre. Jag kände mig jätteelak. Blev rekommenderad att pröva pelham, men när min faster idag förklarade för mig varför hon inte rekommenderade pelham bestämde jag mig för att ge detta bett en chans.
Det jag märkte skillnaden var att med detta bett vart hon inte lika låst som med det förra pessoat. När jag tog i tyglarna med det förra pessoat böjde hon på nacken och drog mulen mot bålen, något jag inte gillade.
Men med detta bettet kunde jag ta i tyglarna och hon gjorde inte så, utan hon hade fortfarande frihet om ni förstår vad jag menar.
Hon lyssnade verkligen på mig, lyssnade på förhållningarna, väntade på mig. Det var underbart. Hon började arbeta! Jag fick naturligtvis kämpa för att hon skulle kröcka på nacken och ta bakbenen under sig, men hon tillät mig att göra alla förhållningar, halvhalter och hon förstod vad jag menade.
Det jag nu frågar efter är, är jag elak?
Hur skarp är det här egentligen? Är så rädd att allt ska bli en illusion om att hon går bra fast hon egentligen blir tvingad om ni förstår vad jag menar.
Nu kändes det verkligen som om hon lyssnade på mig, accepterade mina förhållningar och försökte förstå vad jag menade.
Tack för svar, och hoppas någon orkar läsa allt jag skrev...