bumpo
Trådstartare
Jag har läst flera trådar om stolta föräldrar. Och inget fel i det alls. Det som jag nu tänker dela med mig av den oerhörda stolthet jag känner över mina brorsbarn.
Det är egentligen konstigt hur de berör mig och mitt hjärta på det sätt de gör. De är helt underbara. Alla 4. Och jag har fått höra av en del att så kan du ju inte känna, det är ju inte dina barn..... Joo det kan jag visst. När H t ex kommer med en teckning som han har gjort av en traktor, inte så värst likt men va skam, han är inte så gammal.. Eller när T släpper taget om bordet eller vad hon nu har stöd mot och står helt själv.. Eller när J kom hem från skolan och hade haft alla rätt på veckans ord för första gången. Eller när JJ håller nollan när han står i mål... Där är de helt fantastiska.
Jaa, kan man vara en omåttligt stolt faster utan att verka suspekt?
Det är egentligen konstigt hur de berör mig och mitt hjärta på det sätt de gör. De är helt underbara. Alla 4. Och jag har fått höra av en del att så kan du ju inte känna, det är ju inte dina barn..... Joo det kan jag visst. När H t ex kommer med en teckning som han har gjort av en traktor, inte så värst likt men va skam, han är inte så gammal.. Eller när T släpper taget om bordet eller vad hon nu har stöd mot och står helt själv.. Eller när J kom hem från skolan och hade haft alla rätt på veckans ord för första gången. Eller när JJ håller nollan när han står i mål... Där är de helt fantastiska.
Jaa, kan man vara en omåttligt stolt faster utan att verka suspekt?