- Svar: 21
- Visningar: 2 721
Inget blir bättre. Jag fortsätter att vara apatisk, likgiltig och slö. Boendestödet påminde mig igår om varför jag köpt mitt hus (och att det var därför jag borde ta tag i saker). Det kändes mest sorgligt för jag har ingen glädje av mitt hus eller tomt. Jag äger det här i onödan. Jag kommer aldrig att använda det så som det var tänkt eftersom jag aldrig kommer att bli frisk.
Depressionen bara fortsätter och fortsätter. Det kommer inte att bli bättre någon gång eftersom orsaken till depressionen är oförändrad.
Jag har ingen medryttarhäst längre. En dag så meddelade ägaren att hon skulle jobba med hästen själv, så att den kom mer i form och att det då inte var så bra om vi var två som red. Kanske var det för att jag själv inte red på ett par veckor. Först var det så mycket i min kalender att jag inte kände att jag hade ork/tid med ridningen. NP-utredningen tog sin beskärda del. Sen blev jag sjuk. Halsfluss tror jag det var. Jag fick t.o.m. feber vilket jag aldrig tidigare haft som vuxen. Så jag låg några dagar i 39 graders feber och sen gick det några dagar till då jag hostade alldeles förfärligt och hade det tungt med andningen.
Typiskt nog så precis när jag blivit av med medishästen har jag hittat en hästtransport som jag vill ha och som det är rätt pris på. Men nu när utsikterna att komma iväg och träna är lika med noll, så kan jag inte motivera mig att köpa den. Jag känner inte ens att jag har ork att leta reda på en ny medryttarhäst.
Jag har inte sökt några jobb heller. För en tid sedan var det ett flertal annonser på jobb som jag hade kunnat tänka mig men jag kom aldrig till skott med att söka något av dem. Nu finns det bara ett jobb ute, men det är tidsbegränsat och på heltid, så det synkar jävligt dåligt med nuvarande jobb.
Depressionen bara fortsätter och fortsätter. Det kommer inte att bli bättre någon gång eftersom orsaken till depressionen är oförändrad.
Jag har ingen medryttarhäst längre. En dag så meddelade ägaren att hon skulle jobba med hästen själv, så att den kom mer i form och att det då inte var så bra om vi var två som red. Kanske var det för att jag själv inte red på ett par veckor. Först var det så mycket i min kalender att jag inte kände att jag hade ork/tid med ridningen. NP-utredningen tog sin beskärda del. Sen blev jag sjuk. Halsfluss tror jag det var. Jag fick t.o.m. feber vilket jag aldrig tidigare haft som vuxen. Så jag låg några dagar i 39 graders feber och sen gick det några dagar till då jag hostade alldeles förfärligt och hade det tungt med andningen.
Typiskt nog så precis när jag blivit av med medishästen har jag hittat en hästtransport som jag vill ha och som det är rätt pris på. Men nu när utsikterna att komma iväg och träna är lika med noll, så kan jag inte motivera mig att köpa den. Jag känner inte ens att jag har ork att leta reda på en ny medryttarhäst.
Jag har inte sökt några jobb heller. För en tid sedan var det ett flertal annonser på jobb som jag hade kunnat tänka mig men jag kom aldrig till skott med att söka något av dem. Nu finns det bara ett jobb ute, men det är tidsbegränsat och på heltid, så det synkar jävligt dåligt med nuvarande jobb.
