Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Kan det inte ha med sadeln att göra då? reagerar hon likadant om du rider barbacka?
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Sadeln är bomlös så det tror jag faktiskt inte är bekymret. Passar perfekt och enligt equiterapeuten också. Ömmar inte alls i ryggen.
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Kan det vara så att hon inte fått förstå charmen med att bli riden...om även förr ägaren tyckte att hon "kan vara lite tjurig och "bekväm" " det kan ju inte vara så rolig för henne att ha det omdömet!

Körning förstår hon vitsen med och är snäll och positiv- det är ju den känslan som du ska ha när du rider. Tolka hennes bakåtriktade öron till dig som fråga " vad vill du matte?" (sedan om hon egentligen menar - kliv av för helv*te) missförstå med flit och tala om för henne att nu ska vi göra såhär istället och det kommer att bli kul och du är värdens finaste häst!!!:love:
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

ridtravare: jag gillar helt klart dina tips och inställning. Stort stort tack! Det kan faktiskt vara så att jag utan att själv vara medveten om det också tänker "bakåt". Alltså tolkar henne negativt. Diskuterade just i de banorna med maken idag. Jag tolkar henne utifrån mitt perspektiv och kanske är det helt rätt, som du ju också skriver, men för att komma vidare måste jag givetvis tänka mer postivit och tro på henne. Vet faktiskt inte varför jag är så negativ?? Kanske är det som du tror att jag har tagit säljarens erfarenhet till mig väl ordentligt.. Jag brukar nämligen tro på mina hästar. Det andra stoet jag har tex stegrade sig första gången när jag satte upp, rusade ett varv på travbanan och bockade sedan av mig. Men henne trodde jag minsann på ändå och köpte efter denna provtur:-).
Sura damen går fint att rida i sällskap. Är inte lika tjurig alls då, även om det hänt. Så ryggproblem tror jag inte på. Har en travares tävlingsinstinkt och släpper inte gärna förbi någon om hon ligger först:-) Idag i skogen (vi var två) korsades vår väg av en stor flock mufflon. Det klarade hon utan större problem. Fick sjöar av beröm förstås:-)
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Tack giraff! Ja, senaste veckan har jag longerat över cavaletti, jobbat m repgrimma och kört för rockarden plus varit ute på en ridtur. Allt har faktiskt gått klanderfritt. Men tjurigheten lurar där i vassen, det känner jag. Bara att jobba på med henne:-) Jag ska absolut prova att rygga i färdriktningen nästa gång det händer. Hon är märkligt nog den trevligaste körhäst jag haft och också väldigt lättarbetad i repgrimma... Så lite knepig är hon allt.

Jag undrar om hon är själsfrände till min... ;) Precis så uppförde sig min, var då inkörd av proffs, därav samarbetsviljan i körningen. I ridningen tror jag hon inte riktigt greppat vad det går ut på, därav motviljan. Med enträget arbete, konsekvens och MÄNGDER med fjäsk har det däremot börjat släppa riktigt fint. Jag har kommit så långt att det gått jättebra ett tag, till att nu bli lite segt i kroppen så jag tror att hon är i behov av lite vila och tid att smälta.

Så traggla på som du gör, det kommer garantera lossna då! Skickar en liten "kämpapå" gubbe :bump:
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Knapplån

Vilken trevlig tråd! Vill bara skicka en :bow: till trådskaparen och alla som svarat i tråden. Härligt att läsa detta!!
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Ska ut på ett ultrakort ridpass på ridbanan strax. Återkommer med rapport.
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Det känns som att du är på rätt väg med pållen. Kanske förstår hon inte lika bra vad du menar i ridningen som när hon blir körd, och upplebver det inte lika positivt därför. Fortsätt jobba på med att vara tydlig och överrösa henne med beröm så lossnar det säkert snart för er :)
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Aldrig har en häst fått så mycket beröm för så lite:-) Tur att vi bor mitt i skogen och har egen upplysbar ridbana..
Vi skrittade runt i Kyras fyrkant, alltså ingen böjning utan bara försök till lite stöd på yttertygeln. Maken gick i höfthöjd med ett spö bakom ryggen. Vid grindhålet försökte hon stanna och gå emot skänkeln och då viftade maken till lite bara och hon klev raskt framåt igen. Vi gjorde så fyra varv. Gick faktiskt med öronen framåt och bra kliv. Provade att fatta trav, surt, lite vift i luften o hon började trava med öronen bakåt. Trevligt.. Men så fort hon gjorde rätt i varje hörn och när jag nu bad om trav så sjöng vi unisont hennes lov. Vi travade bara några steg förstås. Jag bad om trav en gång till och då startade hon på en gång (öronen bakåt) och då hoppade jag av, öste beröm igen o så gick vi in. Hon undrade nog vad allt detta lovordande handlade om:-)Jag körde på tipset att strunta i hennes sura attityd utan bara ha kul. Nåja..
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

HÄrlig tråd! och jag känner igen mej på varenda liten fundering och varenda liten bit av beskrivningen.
Min är nu åtta, har haft henne sedan tre års ålder och jag har i varje steg, varje andetag använt mig av en liknande filosofi som ridtravaren förmedlar. och mitt sto må vara en dam med åsikter men hon är och förblir den säkraste och bästa hästen jag har! varje tjurighet från henne har jag sökt vända till något positivt. när det funkar (vilket är jämt numera) är hon absolut i världsklass! så numera har vi enormt mycket skoj ihop och bättre häst går inte att finna!!
lycka till med pållen - tid, fantasi, positiv inställning gör mirakel!
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Härligt!
Ja, det gäller ju att inte börja överreagera på deras åsikter heller. Det tycker jag är svårt, att veta när man bara ska ignorera och när man ska säga ifrån att det inte är OK. Min går gärna och småsurar och hotar från marken, gör jag ledarskapsövningar blir hon som en ängel igen. Det blir bara så tröttsamt, den där griniga uppsynen även om hon inte menar så mycket med den (vill mest pröva att se lite farlig ut för att se om man kan trigga igång matte).

Så mindre surigheter kommer alla gånger att släppa bara poletten ramlar ned att det är trivsamt att arbetas. För mig har det släppt från ryggen i alla fall.

Var försiktig också så att du verkligen får resultat innan berömmet kommer så du inte fastnar i ett allmänt jollande. Det är också lätt hänt tycker jag, att man bara bestämmer sig för att vara så himla positiv men glömmer bort att de faktiskt måste göra som man ber om för att få allt det där berömmet.
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

lasseman: Håller helt med, bara beröm när det görs något rätt. Jag håller på med jakthundar också så den biten har jag lite kläm på. Men visst är det lite trist med den sura uppsynen? Kul att fler gillar tråden och jag är djupt tacksam för alla egagerade svar. Jag fortsätter att skriva hur det går:-)
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Jag har inte haft medtravare att göra på många år men undrar ändå när jag följt tråden om hon egentligen förstår:
1 vitsen med att bli riden ? Är Du ute på långa härliga turer med en massa skoj med andra hästkompisar och mycket drag, framåtandan finns väl säkert ? (Lessna ridhästar red man jakt på förr , så de fick upp glädjen och ångan)
2 bakåtöron kan också mena: visst lite sur men jag lyssnar på Dig matte o. försöker förstå.
3 är hon van vid att man pratar med henne ? de travstall jag kommer ihåg (längesedan dock) där pratades det inte mycket
4 behövs foderstaten ändras, är hon bra i magen, hur är hon vid brunst/förbrunst ?
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Jag hade ett sto på foder som fungerade ungefär som din tjej. Men "mitt" sto var bara så här periodvis - hittade inget samband med brunst eller liknande men det kom i "cykler".

När hon tappade sugen brukade jag göra allt som hon älskade, tog långa promenader med henne i skogen i stället för att rida/köra etc. och på så vis kände jag att jag respekterade hennes, som jag kallade det, PMS... men ibland kom det sådana där istadiga beteenden även emellan perioderna.

Då gjorde jag också mycket som redan skrivits här, försökte rygga henne åt det håll jag ville gå (vilket bara resulterade i att hon försökte kasta runt och rusa hem) stod och väntade ut henne (vilket medförde att hon till sist gick ett par steg och fick beröm men stannade igen, en runda på två kilometer kunde ta två timmar...) och det enda som fungerade för mig var faktiskt den gången då vi stått en halvtimme i totalvägran och jag började tokskratta. Jag skrattade så att jag vek mig dubbel, vi stod mitt på en åker och jag såg ju hur alla runtboende stod stod på sina tomter och funderade över vad vi pysslade med. När jag skrattade och vek mig framåt och mer eller mindre låg på stoets hals började hon gå och sedan knatade hon på hur glatt som helst!

Så efter det slutade jag att försöka krångla så mycket, stannade hon fick hon stå och jag satt helt lugnt kvar och pratade med henne och smekte henne på halsen tills hon gick igen. Då fick hon förstås massor av beröm och mer smek och kel!

Kändes helt bakvänt, det kändes ju som om man belönade henne för att hon var "dum" men det fungerade!
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Vad kul med alla som engagerar sig! Schelin: jag ska prova den metoden också, dvs verkligen bara stå. Jag har ju försökt, men 40 minuter som längst och då började jag frysa. Hoppade av, ledde framåt 1 km och vips hade jag slutat frysa i vart fal:-)
Foderstatsbekymmer tror jag inte det är. Analyserat alltid grovfodret och lägger upp individuell foderstat. Hon är perfekt i kistan och jag har heller inte märkt att man kan skylla på humörsväningningarna just vid brunsten eller så.
Och jodå, jag varierar träningen så mycket det går. Jag har som princip att aldrig göra samma sak två dagar i rad. Det vanligaste vid ridturerna ut i skogen är med sällskap och det gillar hon ju förstås. Även körningen är hon prositiv till. Tyvärr har jag inga riktigt långa körvägar så konditionsträningen blir lidande.
Mina travare är tänkta för att tävla distans med. Båda har varsin godkänd 5-milare ska väl erkännas. Dvs även sura damen:-) Men när vi startade var jag så osäker på hennes lust att jag var rädd att hon inte skulle lämna startområdet ens. Vilket ju var fel. Ingen travare klarar att se 20 andra hästar skena iväg. Vi kom ultrasist med världshistoriens långsammaste tid, men blev godkända. Så jag var givetvis överlycklig.
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Slog mig bara när jag läste svaret att vissa tävlingshästar i alla fall på ridsidan, tror ngn bland travare också, var helt "hopplösa" hemma och på träning, det var bara vid tävling som de blixtrade till. Kan hon ha den läggningen visavi ridningen då hon är själv? Var hon glad och ivrig under tävlingen i relation till sig själv ??(man tävlar ju mot sig själv främst egentligen).
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Robbansmatte: Njae, glad och ivirig är inte hennes natur riktigt, men visst är det skillnad att rida henne ensam mot 20 i grupp. Problemet är ändå att jag måste träna mycket ensam då jag helt enkelt är mest ensam hemma med mina hästar.
Idag var det dax för en ensamtur igen då. Första på en vecka. Jag bestämde mig för att följa så mkt som möjligt av de goda råd jag fått. Så på med ett smile, glatt tonfall och upp. Först tänkte hon inte ens lämna gårdsplan.. Men istället för att lägga an skänkel gjorde jag tvärtom. Tog bort allt tryck, satt djupt i sadeln, tittade framåt, lösa tyglar och si, efter en kort, kort stunds av fundering klev hon på:-) Sedan kände jag att hon tänkte lite bakåt vid samma ställe där hon krånglade sist, men stannade aldrig upp. Jag red en ganska kort runda, som hon känner väl, och ställde inga krav. Allt gick klanderfritt. Massor med beröm när vi var klara.
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Sura damen verkar snart kunna kallas snälla damen:-) Har nu gått en dryg vecka och ännu inget bakslag. Jag är noga med att vara positiv när jag jobbar med henne och också tydligare. Jag tillåter inte tex att de börjar gå vid in- och utsläpp, innan jag säger till å sådana små, dagliga lydnadsövningar. Imorgon kväll är det dax för en dressyrpass på banan igen så vi får väl se om saker och ting förändrats:-)
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Jaha, för den lilla tappra skara som är inne och tittar regelbundet på denna tråd vill jag bara meddela att det fortsätter att gå bra:-) Igår var det pass på dressyrbanan igen. Maken stod denna gång i mitten, gick alltså inte bredvid. Hon försökte krångla lite, men sneglade på husse, och förstod att hon nog allt måste göra som jag bad om. Var helt enkelt jätteduktig:-)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp