Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

fallon

Trådstartare
Skulle gärna vilja ha lite intelligenta tips till mig o mitt sjuåriga varmblodssto.
Jag börjar med att säga att hon är undersökt på klinik och genomgången av ET och är fullkomligt frisk o sund. Hon är min sjätte häst så jag är inte heller nybörjare o jag är en vuxen, medelålders dam:-)
Hon köptes 6 månader sedan. Säljaren upplyste mig om att hon kan vara lite tjurig och "bekväm" av sig och sur vid sadling. Inget jag inte kan leva med, tänkte jag.
Hon har vid ett flertal tillfällen helt enkelt limmat fast sig i backen och vägrat gå framåt. Spelar ingen roll vad jag gör. Vid träning på ridbanan går hon emot skänkel och slår så fort hon inte har lust. Hon är ranghög.
Eftersom jag är övertygad om att jag måste få henne att förstå att det är jag som bestämmer och ändå tycka det är roligt behöver jag tips! Och inte av typen "ge na lite däng", då det inte är något för mig: Inte heller sälja henne:-) Tilläggas bör att jag har god kontakt med säljaren, som inte själv har stött på detta problem. Hon funkar skapligt vid longering, tömkörning, arbete i grimma och framför vagnen. Dock alltid motvillligt. Ridningen är sämst. Och också svårast att påverka..
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Hur gammal är hon?

Har problemet funnits från början?

Vad gör du när hon "limmar" och bara stannar?
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Sju år (står i första radaen). ja, jag tycker nog att problemet funnits från början, men jag har väl stoppat huvudet i sanden lite. Trodde nog i början att det berodde på att vi inte kände varandra.

Vad gör jag när hon fryser fast? Provat med att vänta ut henne. Gav upp e 40 minuter då jag började frysa.. Då avslutade vi med ett jobbigt longeringspass istället. Efter det gick det bra ett tag. Nu har det börjat igen. Jag har provat att volta på stället. Med tanken att det ska vara jobbigare att stå still än gå framåt. Funkar inte. Bryr hon sig inte om. Vi kan volta tills jag blir yr i huvudet:-) Sist satte jag av, skällde verbalt och ledde henne en kilomter framåt och satte upp igen o red hem. Sistnämnda metoden grubblar jag en del över. Om jag sitter av o leder så fort hon stannar kanske hon tycker det är riktigt bekvämt o trevligt det också? Jag har inte provat med att rygga henne i färdriktningen då hon inte är så bra på att rygga. Ska väl tillgäga att jag haft pulsmätare när hon "limmat", vilopuls.. Rädsla är inte orsaken.
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Låter som min dam. När hon gjort så i skogen har hon fått backa, nu inser hon att det är mer praktiskt att gå framåt än bakåt... Hon kunde inte heller rygga men jag var helt ointresserad av korrekta ryggningar, hon skulle röra sig dit jag ville, på vilket sätt som helst :mad:. På ridbanan hade jag däremot riktiga problem, till slut bad jag en kompis ställa sig på banan med longerpisk, så fort hon gick emot skänkeln hjälpte kompisen till från backen (första gångerna rätt skarpt) att få henne att ta mina framåtdrivande hjälper. Det tog bara ett par, tre pass så var hon som en annan häst. Det har förändrat saker i vår relation i allmänhet och även hennes inställning till arbete, det var sista stället som hon hade övertaget... Det här förutsätter ju förstås att man vet att de inte har ont eller så men det har du ju utrett redan.

Jag har också fått rannsaka mitt temperament, jag får inte bli arg och ta det personligt utan måste vara helt lugn och sansad men KONSEKVENT. Så fort hon gör det jag begär måste jag släppa agget och berömma och älska henne!

Lycka till och jag skickar en dos tålamod!
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

När jag hade en häst som också stannade så var faktiskt pisken det enda som hjälpte.

Varken att vänta ut hästen, hoppa av,rygga, volta fungerade.
När jag prövade med sporrar så gick hästen bara bakåt:confused:

Tipset om att ha nån berädd med långpisk bakom kan vara en god ide`.
Annars kanske du måste "rappa" till ordentligt. En gång kanske räcker för att visa att det faktiskt är du som bestämmer.
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Hur mycket har hon blivit riden tidigare? Har hon startats på banan först? Jag förstod det som att det är en travare. Jag har träffat några travare, en av dem har vi här hemma. En del av dem har varit välridna. Men andra däribland vår egen vill jag påstå har aldrig blivit inridna. Man har sadlat dem och vant dem vid att bära ryttare men inte så mycket mer. Sedan har de ridits en hel del men inte på rätt sätt. Det kan ju vara så att hon inte förstår riktigt vad hon ska göra eller vad det går ut på. När jag läser många inlägg här verkar det som om många anser att ston beter sig på ett visst sätt. Jag har inte en aning, har aldrig trott på det, för de hästar som jag har haft hand om har ägt har alltid varit ston. Men det ligger kanske lite i det ändå. Om det är så som jag försöker beskriva det så hjälper det inte att slå henne, en lösning som jag överhuvudtaget tycker är dålig.
Hoppas att detta inte blev för snurrigt.
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Jag läste en artikel av Sven Forsström en gång, som hade precis samma problem. Han försökte med olika varianter, och det som hade funkat till slut var att smeka fram hästen. Klappa lugnt och vara lugnande, och till slut var det inga problem längre.

Låter diffust nu och tyckte nog det var det i artikeln också, men för honom funkade det. :)
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Tack för svar. Lasseman, ja, jag har faktiskt provat med medhjälpare o långpiskan på dressyrbanan. Och visst, det funkade till slut. Inte piskan på henne förstås, men bestämda svischanden i bakom. Men hon blev väldigt, väldigt sur... Hon lydde, men inte för att hon tyckte det var kul och det är dit jag vill. Jag läste också artikeln av Sven Forsström och jag har provat det, men jag tycker inte hon svarar alls. Och det tror jag beror på att hon faktiskt är tjurig. Hon struntar väl i att jag klappar henne på halsen:-)

Japp, hon har gått på banan, men är riden de två senaste åren. Riden, men givetvis inte skolad. Hon förstår framåtdrivande hjälper, men har ingen större lust att vara mig till lags i den frågan. Och det är ju jättesvårt att börja skolning om inte framåtbjudningen finns.

Du som tipsade om ryggning i färdriktningen: Hur fick du kusen att rygga? Blev hon/han inte sur o försökte resa sig i stället eller annat sattyg?
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Vill bara klargöra att jag inte haft någon på marken som slagit min häst :eek:! Utan hjälp till att få den att tänka rätt, dvs snärta till med longerpisken bakom för att få ett rörelse framåt samtidigt som jag ber om det från ryggen.

Min var FRUKTANSVÄRT arg första passet. Helt plötsligt insåg hon ju att hon var tvungen att arbeta. Men ganska snart insåg hon att det blev roligare att göra som matte ville, man fick massor av beröm och det blev lättare att utföra det matte bad om när man inte gick och släpade benen efter sig... Så för mig gällde det att ta mig förbi den tröskeln. Nu är hon oerhört mycket mer positiv till arbete, det gäller ju naturligtvis att ösa beröm när de tänker rätt. Att också bli stilla i sin hjälpgivning när man får önskad reaktion är också en viktig nyckel. Ofta är liknande hästar oerhört känsliga, så när de väl lossnar blir de gudomliga att rida. Till sist är det viktigaste av allt att man själv TROR på sin egen metod, det spelar nog inte så stor roll vad den innebär då.

Spö fungerade inte på min, hon bara slog mot det.

När hon stannade tog hon gärna själv till backen så då var det inte så svårt att svänga runt henne och backa åt det håll jag ville. Men som du säger måste man vara försiktig så de inte går uppåt. Jag backade alltid några steg i taget, vände och gav henne en chans att gå framåt, ville hon inte, vända och i med backen igen. Man vill inte ha en häst som rusar bakåt, då är stegringen nära. När hon försökte växa fast, vilket hon också försökte, då var jag faktiskt så tuff att jag mer eller mindre hävde henne bakåt (var rätt arg vid det laget :crazy:). Samtidigt var hon ung och inte med så bra balans, så från ryggen var det ganska lätt att sätta henne ur balans för att få henne dit jag ville.

Insåg nu att det var en ridtravare, en förutsättning för dessa lite tuffare metoder är ju givetvis att man vet att hästen förstår vad som begärs av den. Men du lät som en erfaren hästmänniska så det utgick jag ifrån att du har koll på.

Sitta i skogen och klappa fungerar kanske för vissa, vi hade nog suttit där än... :D
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Skratt, ja, jag hade suttit där än! Skall prova både ryggning och mer med piskan på banan.
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Förresten, Lasseman, hur länge höll du på med hjälp på ridbanan innan du märkte någon förbättring i attityden? Hur många gånger ca fick du hålla på med ryggning vid uteritt? Tusen tack för konkreta tips!
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Första passet fick jag mycket aktiv hjälp. Andra passet gick kompisen mest med och fanns där, hjälpte till vid ett par tillfällen. Tredje passet ungefär som nummer två, nu började hon verkligen lossna. Sedan red min medryttare för mig fjärde gången, då försökte hon komma undan lite mer igen. Efter det har jag ridit själv och min medryttare har ridit för mig utan att pisken behövts. Så jag skulle säga ungefär tre pass men det beror ju också på sin medhjälpare, hur snabb hon/han är att läsa av när hästen går emot mina hjälper.

Jag var noga med att inte rida på banan utan hjälp under den här tiden. Jag bestämde mig helt enkelt för att jag aldrig skulle försätta mig i situationen där hon skulle komma undan.

Lycka till, hoppas det släpper snart!
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Jo, jag var också mycket noga med att inte kräva mer än jag visste jag kunde få igenom. Så de första passen på egen hand på banan var korta. Jag gick in, kollade av att hon lyssnade och var framme för hjälperna, gjorde ett par övningar och avslutade sedan. Allt för att det skulle bli en så positiv upplevelse som möjligt. Skäm bort med beröm!
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Ja, det är ungefär så jag gjort. Så fort hon hon gör som jag bett om ett helt varv så bryter vi. Hon får MASSOR med beröm och det ser man att hon gillar. Det blir ett belåtet uttryck mitt i tjurigheten:-) Svårare att genomföra blir medhjälpare vid uteritt förstås då jag nästan alltid är själv hemma dagtid. Men jag provar ryggningsmetoden. Jättetacksam för engagerat svar, Lasseman! Inte lätt när en häst man faktiskt tycker om strular med en..
Som min man brukar säga" ni får bästa käket, omsorgsfull vård o mesta kärleken, då kan ni väl ändå göra som vi ber om".
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

I mina öron är det ett solklart fall av att hästen helt enkelt har tagit över. För att hon kan, för att hon vill eller för att hon anser att det är nödvändigt, om du skulle vara en opålitlig ledare, det spelar ingen roll. Hur fungerar hon i hantering på marken?

Ni verkar ju överlag inte ha en bra kontakt, jag skulle rekommendera dig att kika på lite film eller läsa lite bok av K.F Hempfling. Han inspirerar otroligt! Nu menar jag absolut inte att du ska hänge dig till s.k "NH" fullt ut, utan kanske mer att du börjar fundera lite runt ditt sätt att förhålla dig till din häst. Jag pysslar inte med något som har med NH att göra såvida inte hästen och situationen kräver det, men kroppspråket har jag, och tänket att det är jag som är hästens trygghet har jag.

Om du känner att det verkar intressant och kanske också nyckeln till problemet tycker jag du ska kika lite närmare på "The seven games", ,det finns triljarder trådar här på buke om det. Det är något jag använt mig, fast jag har modifierat det ganska mycket, och lagt det på en nivå som jag kan engagera mig i.

Såna här problem bottnar i något. Hästar är flockdjur, och föredrar oftast att följa motför att leda, även hästar vi uppfattar som ranghöga. Att hästen kan "lämpa över" ansvar på dig i några timmar, uppskattas av de allra flesta hästar. I de allra flesta fall av hästar som tagit över, handlar det om att människan i hästens ögon gör ett otillräckligt jobb som ledare.

Fundera igenom hur du förhåller dig till din häst, och hur hon förhåller sig till dig. Ofta räcker det lilla. :)
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Hon fungerar mycket fint från marken. Jag tömkör, arbetar i repgrimma o kör för rockard också för den delen. Longerar över cavaletti. Jag har läst alla de böcker du rekommenderar och har dom i bokhyllan.
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

När min f.d medis börjadade tjura och backa eller stanna brukade jag rygga åt det håll som han inte ville gå mot, fungerade alldeles utmärkt :idea: Man får helt enkelt försöka vara smartare än hästen i sina här situationer och "lura" dem dit man vill. Exempel kan vara att rygga, snurra el hoppa av och leda för att få loss hovarna. Jobba på med ledarskapsövningar och ge dig ALDRIG när hon stannar så löser det sig nog :)
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Tack giraff! Ja, senaste veckan har jag longerat över cavaletti, jobbat m repgrimma och kört för rockarden plus varit ute på en ridtur. Allt har faktiskt gått klanderfritt. Men tjurigheten lurar där i vassen, det känner jag. Bara att jobba på med henne:-) Jag ska absolut prova att rygga i färdriktningen nästa gång det händer. Hon är märkligt nog den trevligaste körhäst jag haft och också väldigt lättarbetad i repgrimma... Så lite knepig är hon allt.
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Var noga med din hjälpgivning- om hon gillar att bli körd är det ju jättebra- där är det enklare att ge rätt hjälper- när du rider var noga att sadeln sitter bra- rid mycket för rösten och ta überkorta pass på ridbanan om du känner att du ska jobba där ö. ht.

Var noga med att du ska framåt när du rider- titta absolut inte ner- se dit ni ska lås inte fast dina höfter, underlätta för hästen att göra rätt!
Jämför när du går själv- gå långsamt känn hur dina höter jobbar- gå med lååånga steg känn hur avspänd du måste vara i höfterna för att kunna ta ut stegen- få samma höftkänsla när du rider i skritten.
När du travar och rider lätt- kan du stå 2 steg sitta ett?- om inte är risken stor att du faktiskt är efter hästen i traven och bromsar hennes steg...lika så på banan titta inte ner- se framåt ha kul!

Det låter ju som du har en tjänstvillig häst som vill vara till lags- gör det enkelt för henne att göra rätt!
 
Sv: Ledarskapsbekymmer (tror jag)?

Tack ridtravare! Skall prova ett ultrakort pass på banan imorgon kväll. Fast det är just det där med tjänstvilligheten jag tvekar om. Hon har alltid öronen lite lätt bakåt. Inte så att det känns som hon vill lyssna på mig utan snarare inte bjuder framåt. Utom när jag kör. Då är öronen framåt och hon lyder väldigt fint. Kan faktiskt styra och stanna med väldigt, väldigt små medel. Mina andra två ston har alltid öronen prickade framåt och är sugna på att jobba så hon skiljer sig allt. Hon kommer dock alltid när jag ropar på henne och visar inga andra tecken på att hon inte vill vara med mig. Väldigt social i hagen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp