Sv: lätta ridtips!
En ganska nyttig uppvärmningsövning enligt mig. Den är bra till hästar, som har svårt att "forma sig" och följa spåret, utan att "falla ut" eller "falla in" i volten. Givetvis är den bra för alla andra också.
Det är en övning, som jag har haft mkt nytta av i mitt arbete med att utbilda bland annat ridtravare, samt att få kontroll över min ibland något överpigga 22-åriga dam....
I stället för att i huvudet tänka att man ska rida en rund volt, så tänker man sig att volten ser ut så här:
Man tänker sig volten, som en månghörning, med korta korta raksträckor i stället för en "lång voltlinje". På alla korta korta raksträckor, varierar man gångart och tempo.
Man börjar med att göra avsaktningar ett par steg och sen mjukt komma fram i högre gångart igen, avsaktning o mjukt fram igen efter ett par steg. Givetvis gäller det mellan halt och skritt också.
När hästen lyssnar på avsaktningar och övergångar, "tänker man" bara avsaktning, så att man bara gör en tempominskning ett par steg. När man får igenom en tempominskning några steg, så ökar man tempot några steg och så vidare.
När hästen lyssnar även på tempominskningen, tänker man bara "halt", men precis innan hästen stannar rider man fram igen. Då har man lyckats göra en halvhalt. Så småningom, ska halvhalterna bli mer och mer osynliga. Men man ska ändå känna att hästen lyssnar på dem. För halvhalterna är viktiga, särskilt när man har en pigg, eller outbildad häst. Halvhalten hjälper hästen att balansera sig och förbereda sig inför nästa uppgift.
Sen en övning, som jag också ofta använder mig av är Kyrafyrkanten och sen rundar jag av den och går över till "rumpflyttningsvolt"
I Kyrafyrkanten arbetar jag med framdelsvändningar.
På "långsidorna" mellan hörnen i fyrkanten kan jag länga och korta skritten, eller lägga in ett par travsteg.
Första varven kortar jag upp skritten, ett par steg före hörnet - halvhalt, halt och gör vändningen ur halt. Akta så att hästen inte blir för självsäker och "sladdar" före med bakdelen.
När "haltvändningarna" går bra, övergår jag till att vända i skritt. Men tänk på att det ska vara långsam skritt, så att hästen nästan "får räkna" sina steg. Har hästen för bråttom, kan man få göra halt mitt i vändningen och antingen rida fram utan att slutföra vändningen eller att försiktigt få hästen att flytta steg för steg igen.
När "skrittvändningarna" går bra, lägger jag in långsam, långsam trav på "långsidorna" i Kyrafyrkanten och bryter av till skritt ett par steg före hörnen, för att kunna minska skritten igen.
"Rumpflyttningsvolten", då. Vad är det? Jo, det är när vi börjar tröttna på "Kyrafyrkanten" och vill krypa ur formen igen. Då sneddar vi av hörnen och formar om fyrkanten till en volt.
Först brukar jag jobba en liten stund med min "månghörningsvolt", som jag förklarade i tråden på grundutbildning. Dvs:
Man tänker sig volten, som en månghörning, med korta korta raksträckor i stället för en "lång voltlinje". På alla korta korta raksträckor, varierar man gångart och tempo.
Man börjar med att göra avsaktningar ett par steg och sen mjukt komma fram i högre gångart igen, avsaktning o mjukt fram igen efter ett par steg. Givetvis gäller det mellan halt och skritt också.
När hästen lyssnar på avsaktningar och övergångar, "tänker man" bara avsaktning, så att man bara gör en tempominskning ett par steg. När man får igenom en tempominskning några steg, så ökar man tempot några steg och så vidare.
När hästen lyssnar även på tempominskningen, tänker man bara "halt", men precis innan hästen stannar rider man fram igen. Då har man lyckats göra en halvhalt. Så småningom, ska halvhalterna bli mer och mer osynliga. Men man ska ändå känna att hästen lyssnar på dem. För halvhalterna är viktiga, särskilt när man har en pigg, eller outbildad häst. Halvhalten hjälper hästen att balansera sig och förbereda sig inför nästa uppgift.
När "månghörningsarbetet" funkar, är det dags med "rumpflyttningen".
På väg ut på den "öppna delen" av volten (är alla delar av volten öppna, får man ju bestämma sig för vad som är den öppna delen), flyttar man hästen i skänkelvikning där hästen är rakställd, längs med spåret och på den slutna delen, kan man öka tempot, eller läggain en högre gångart. Jag jobbar först i skritt och lägger gärna in trav på den slutna delen, och när skrittförflyttningen fungerar, lägger jag in travförflyttning och galopperar på slutna delen. Det här är jättebra kontroll för mig, som har en ganska galoppigg dam där jag gärna blir lite spänd om hon busar med mig.
När skänkelvikningsförflyttningarna fungerar, brukar jag samla ihop tempot ytterligare och använda mig av öppna och sluta, där hästen är ställd och böjd i bålen, på "rumpförflyttningsdelen". På slutna delen, kan jag fortfarande variera tempo och gångart.
Glöm inte att lägga in "andhämtningspauser" och "tänkepauser" under passet, både för hästens och din egen skull.
Har man svårt med skänkelvikning på volt, kan man använda Kyrafyrkanten till skänkelvikningar och vända in från hörnen på fyrkanten och rida skänkelvikning "tvära" längs med "långsidan".
Har man problem med att hästen inte tänker fram i vändningar, kan man skippa fyrkanten och bara flytta två steg framdelsvändning, rida fram ett par steg, bromsa upp och sen flytta ett par steg framdelsvändning igen.
Kyrafyrkanten går också ypperligt att använda till bakdelsvändningar, förstås!
Mvh
IngelaH
